Propagandainspektionen (vecka 22): Kändiskandidater i Europapolitiken

Många politiska kandidater, inte minst till Europaparlamentet, är tämligen okända. Affischkampanjerna är ett tillfälle för dem att etablera sina namn och ansikten och få väljarkåren att minnas dem. Men sen finns också de som inte behöver det utan kan få en flygande start – kändispolitikerna. Det finns gott om exempel på makthavare som blivit kända för något helt annat och sedan gett sig in i politiken. Sportvärlden har gett några. Fotbollsspelaren George Weah med proffskarriär ibland annat Monaco, PSG och Milan var Liberias president 2018-24 och cricketikonen Imran Khan premiärminister i Pakistan 2018-22.

Ett fåtal personer med riktigt tunga idrottsmeriter har genom åren tagit plats också i Europaparlamentet. Två av dem är italienare:  först sprintern Pietro Mennea som 1979 slog världsrekord på 200 meter (hans 19,72 är fortfarande den snabbaste tid en europé någonsin presterat). 1999 valdes han in i Europaparlamentet för Romano Prodis liberala I Democratici och satt en period. En annan är fotbollsspelaren Gianni Rivera, som faktiskt precis som ovannämnde Weah – men många år tidigare -- var forward i Milan. I parlamentet representerade han mitten-vänsterpartiet DL 2004-2009.  

                                                                                Pietro Mennea


Ytterligare en sportprofil som gjort en politisk karriär i Europaparlamentet är ishockeyspelaren Peter Šťastný. Tillsammans med sina bröder Anton och Marian utgjorde han en viktig kugge i 1970- och 80-talets landslag från det gamla Tjeckoslovakien. Efter en lång karriär i NHL återvände han till Slovakien och representerade mellan 2004 och 2014 det kristdemokratiska partiet SDKU.

Peter Šťastný i sin återvalskampanj 2009

 
Mindre framgångsrik i EU-politiken var däremot rumänske tennislegenden Ilie Năstase. Efter att ha försökt bli Bukarests borgmästare på 90-talet följde han upp politikerbanan med en senatsplats för konservativa UNPR. Men i EP-valet 2019 var han chanslös.

 

Ilie Năstase på frimärke 2004

 

En berättigad undran är nu – var är kvinnorna? Jag har sökt men inte funnit något världskänt namn från sportens värld som gjort karriär i Europaparlamentet. Något exempel finns säkert, och den sportkunnige får gärna höra av sig…

Breddar vi däremot sökandet till att omfatta andra sektorer än sport finns det fler kända kvinnor som prövat lyckan i europapolitiken. En av dem var filmstjärnan Gina Lollobrigida som kandiderade utan någon framgång 1999 för Demokraterna (när sprintern Mennea däremot lyckades). Hennes minst lika kända skådespelarkollega Brigitte Bardot hade planer på att kandidera för djurrättspartiet Parti Animaliste i 2019 års val, men drog sig sedan ur.

Gina Lollobrigida 1956

Hur är det i Sverige? Vi har inte extremt många i kategorin kändisar som tagit steget in i politiken. Rickard Herrey säger kanske någon, och Expedition Robinson har väl varit språngbräda för åtminstone en kandidat i årets EP-val med Folklistans Jan Emanuel. En Robinsonkollega - Martin Melin - sitter ju också i riksdagen för Liberalerna.

Två av Miljöpartiets nuvarande ledamöter har en bakgrund av att vara ”kända från TV”. Pär Holmgren syntes i TV som meteorolog under stora delar av 90-talet, och under ungefär samma tidsperiod var Alice Bah-Kuhnke programledare i bland annat Disneyklubben och Söndagsöppet. Båda valdes in i Europaparlamentet 2019. Dock hade de båda en ganska lång period av samhällsengagemang bakom sig vid den tidpunkten, och fallet Bah Kuhnke även regeringserfarenhet.

Alice Bah Kuhnke 2019

Pär Holmgren 2019

Det kan naturligtvis hävdas att kändisskap är en stor fördel när det gäller att presentera sig inför väljarna.  I en del sammanhang går det säkert också att som känd person spela på ett utifrån-perspektiv, särskilt om man kombinerar det hela med en retorik som handlar om att ersätta uttjänta proffspolitiker med folk som har ett ”track-record” från något annat område. Ibland fungerar det inte, men i några fall leder det hela till en politisk karriär som så småningom ger de aktuella personerna en politisk position i sin egen rätt. Även om det skett med flygande start.

Av Nicklas Håkansson

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Fyra spaningar i invasionens skugga