Skilj mellan sak och person - om partiledarpresenter
Att följa politik, inte minst partiledardebatter, kan vara en schizofren upplevelse. Ena sekunden kritiserar de varandra i hårda ordalag för att i nästa ge varandra blommor och presenter. Så som när Centerns Annie Lööf avtackades i samband med partiledardebatten nu i januari. Först är det oförsonlig debatt och sedan pratar man om vänskap och ger presenter och kramas. För en medborgare som bevittnar skådespelet är upplevelsen lite märklig. Det låter ju som om de är djupt oense och sedan är de tydligen vänner ändå? Hur är det möjligt? Är de inte ärliga när de bråkar eller är de oärliga när de låtsas vara kompisar? Politiker är som handbollsspelare Jag minns när jag första gången tänkte på det här. Det var i samband med att jag publicerade boken Efter valstugorna. Temat var politiska skandaler och boken lanserades på ett seminarium i Stockholm där två politiker - en moderat och en socialdemokrat - skulle debattera. De gick åt varandra ganska ordentligt uppe på podiet, men efteråt satt de