Bengt Johansson

 I höstas var det 20 år sedan Sverige senast höll en nationell folkomröstning. Den gången handlade det om den gemensamma valutan som den Europeiska unionens medlemmar förbundit sig att anta. Knappt tio år tidigare hade frågan om svenskt EU-medlemskap avgjorts i en folkomröstning som föregicks av en tämligen polariserad debatt. Många förväntade sig en repris på engagemanget och hettan när kampanjerna drog igång. Och en del argument och uttryck från kampanjerna dök upp på nytt. Men det fanns också en del skillnader: Det så kallade etablissemanget var inte lika enat i sitt stöd för ett ja som det hade varit 1994. Även om flertalet partier hade samma linje, ja eller nej, som man haft angående EU-medlemskapet var det fler röster som talade emot partilinjerna, inte minst inom Socialdemokraterna (där partilinjen var ja). Centerpartiet återfanns denna gång bland nej-partierna, och det fanns fler ekonomer och organisationer som var emot.Valdeltagandet i september 2003 var marginellt lägre än vi

Sverigedemokraterna skruvade upp valtemperaturen när parlamentsledamoten Charlie Weimers gick till attack mot EU:s klimatpolitik och ville riva upp klimatpaketet Fit for 55 . Utspelet är inte en isolerad händelse utan ligger i linje med partiets EU-kritiska linje, där utökat och fördjupat EU-samarbete ses som icke önskvärt. Men vilken roll spelar då klimatfrågan i EU-valrörelser?  När vänster och höger bytte plats Ser man på den svenska EU-historien har höger och vänster faktiskt bytt plats. När vi gick med 1995 var Moderaterna och Liberalerna de stora EU-vännerna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet drev länge att Sverige skulle lämna EU. Miljöpartiets slogan de första valen var "Garanterat EU-kritiska" och Vänsterpartiet delade också rädslan för överstatlighet, ett gemensamt EU-försvar och EU sågs framför allt som markandskrafternas EU. På Miljöpartiets ungdomsförbunds affisch 1999 springer personerna på bilden ut på en grön äng bort från EU-flaggan med budskapet om den gröna v

När Sverige den 14 november 1994 röstade för att gå med i EU var det en folkomröstning som kastade skuggor både bakåt till riksdagsvalet den 18 september och framåt till valet till Europaparlamentet den 17 september 1995. Folkomröstningar bryter den vanliga valrutinen och sådana kampanjer kan ha stor påverkan på det politiska klimatet. Vi ska denna vecka ta en titt på vårt grannland Danmark och kampanjen inför folkomröstningen om Det europæiske Fællesskab, EF eller EEC, den 2 oktober 1972, och hur kampanjen påverkade det politiska livet efteråt. Samlad politisk front Inför folkomröstningen var de stora partierna förespråkare för ett ja, det vill säga statsminister Jens Otto Krags Socialdemokratiet, Det Radikale Venstre, Venstre och Det Konservative Folkeparti samt en majoritet av näringslivet och facken. I Folketinget var det endast vänsterpartiet Socialistisk Folkeparti samt enstaka socialdemokrater och det lilla partiet Retsforbundet som var emot. Men Ja-sidan kunde inte få e