Bengt Johansson

Nu är en artikel som Stina Bengtsson och jag jobbat med ganska länge äntligen publicerad. Vi har redan tidigare visat att mediemoral är starkt kopplad till ålder, där äldre är väldigt mycket mer kritiska till att någon pratar högt i mobiltelefonen på bussen, förbättrar foton av sig själva på sociala medier eller tar upp mobilen på parmiddagen (se artikeln i SOM-boken Fragment).  Vad vi i denna artikeln - "Media Micro-Generations” How New Technologies Change Our Media Morality - som idag publiceras i Nordicom Review kan visa är att det också finns micro-generationer. Inte bara mer övergripande erfarenheter av att växa upp i en digital medievärld präglar oss. Konkreta erfarenheter av nya medier/kanaler såsom mobiltelefon, sociala medier och dator påverkar direkt vår mediemoral. Vi ser att de som vuxit upp med datorer och de möjligheter för bildbehandling det ger verkar vara mer toleranta för att bilder manipuleras, på samma sätt är de som alltid haft mobiltelefon i sin vardag int

Journalister och andra utanför akademin brukar ofta förvånas och förfasas över forskares långsamhet. De är helt oförstående till att vi utan att skämmas förklarar att det vi forskar om inte blir klart och publicerat förrän om några år eller så. Särskilt journalister himlar lite med ögonen och verkar undra vad vi egentligen håller på med. Hur kan det ta så lång tid? Forskning tar tid, men ibland kan vi också tillåta oss till att göra snabba reflektioner. Kanske inte de mest djuplodande och ifrågasättande, men ändå ett bidrag till samhällsdebatten. Detta faktum har Lars Nord, Marie Grusell , Niklas Bolin och Kajsa Falasca tagit till sig och samlat en stor mängd (100) forskare och (80) bidrag i antologin Snabbtänkt. Ett bra initiativ och resultatet är riktigt kul och spännande läsning. Man blir grymt allmänbildad om valet 2018 helt enkelt. Jag bidrar med ett inlägg om politiska skandaler och funderar om mediernas kandidatgranskningar som skapar skandaler i valrörelsens slutskede verkl

Kampen om opinionen under 2018 års valrörelse var i stora drag också en kamp om bilden av opinionen. Så har det givetvis alltid varit, men i takt med att opinionsmätningarna visat större spretighet och sociala mediers genomslag har kampen om verklighetsbilden ökat. När det handlar om opinionsundersökningar gick skämskudden till Yougov och Sentio i söndags. På valdagen visade det sig att träffsäkerheten för de opinionsinstitut som förlitat sig på självrekryterade paneler fick ställa sig i skamvrån. Båda dessa instituts skattningar av framförallt Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna var inte ens i närheten av att träffa rätt. I stort sett hamnade de utanför tavlan.  När inte minst Sverigedemokraterna visat sig ha uppblåsta opinionssiffror pyste ballongen ut lite.  När partiet dessutom vunnit kampen i sociala medier blev 17,6 procent nästan en besvikelse bland de partiaktiva. Man hade ju hoppats och trott på så mycket mer. Då har vi ändå inte pratat om de riktiga aktivisterna p

Sedan i början av april och under 23 veckor har vi (Nicklas, Orla och jag) skrivit om veckans valaffisch. Det har blivit många olika perspektiv på valaffischernas karakteristik och utveckling. Vi ska avsluta serien Veckans valaffisch med att summera våra intryck av affischkampen 2018 i punktform. Valaffischerna är barn av sin tid och årets valaffischer stämmer väl in i den utveckling av affischer som vi kunnat spåra genom den svenska valaffischhistorien som vi skriver om i boken Politik i det offentliga rummet (Carlssons Förlag). Valaffischerna på väg bort (1): Partiernas kampanjbudget blir alltmer inriktad på digital kommunikation. Så frågan är hur valaffischerna står sig? Vi har inga siffror på det, men har en bestämd känsla av att affischerna är färre i år än under tidigare valrörelser. Partierna har visserligen presenterat affischer för medierna och de syns också på nätet och i annonser, men bortom centrum i de större städerna känns det ödsligare. Vi tvivlar på att pa

Slutet närmar sig för 2018 års valrörelse. Partierna gör sina sista försök att nå ut med sina budskap och övertyga dem som ännu inte bestämt sig. Mest handlar nog om att mobilisera de redan vunna så att de röstar "rätt" på söndag. Valdeltagandet har de senaste valen varit högt och allt talar för ett högt valdeltagande även på söndag, säkert i nivå med 2014 års 86 procent. Kanske till och med högre med tanke på att både partier, medier och väljare upplever att mycket står på spel. När regeringsalternativen inte är givna ökar valdeltagandet. Kampen om regeringsmakten har så som många redan förutspådde före valrörelsen varit närvarande hela tiden. Med tanke på opinionsläget och de ganska stora förändringarna som förväntas på söndag jämfört med 2014 kommer regeringsfrågan sannolikt bli en följetong långt in på hösten. I JMG-mitt-i-valet har ett antal forskare från JMG gett sina perspektiv på årets valrörelse och vad som karakteriserat den. Jag ska så här i slutske