Bengt Johansson

De närmaste veckorna tänkte jag ägna mig åt humor i valaffischer. Den som tittar bakåt i mina blogginlägg hittar redan exempel på sådana. Miljöpartiet har humor som ett genomgående tema i sin affischer och flera av exemplen på negative campaigning är medvetet (elakt) humoristiska. Jag tänkte börja med ett antal affischer som är medvetet humoristiska. Framöver kommer även exempel på affischer som kanske inte kampanjmakarna tänkte sig som humoristiska, men som blev det ändå. Högern gjorde en variant på "som man bädda får man ligga" i valet 1946. Men istället var budskapet "som man röstar får man skatta". Ett bra och vad jag sett det första exemplet på ordlekar i svenska valaffischer.

Nu har jag skrivit min första krönika i ett annat forum. Efter min text i Borås Tidning om sociala medier och fankultur blev jag kontaktad av Elfsborgs officiella hemsida om att med jämna mellanrum skriva krönikor där. Nu blir det kanske inte så mycket medier utan mer fotboll. Men i den första krönikan skriver jag om att regeringar verkar tjäna popularitetspoäng när det går bra för fotbollslandslaget. Innebär det att Sahlin & co bör önska att svenska landslaget misslyckas i EM-kvalets inledning i början av september mot San Marino och Ungern för att ha en större chans att vinna valet? Läs krönikan här .

Kosackvalet 1928 fick sitt namn efter högerns skräckpropaganda. Men valet 1928 var ett starkt ideologiskt val från både vänster och höger. I Socialdemokraternas valaffischer fanns det också starka inslag av negative campaigning. I veckans affisch anklagar SAP att inte tala sanning. Parollen att stå "över klasspartierna" ifrågasätts. Istället menar man att statsminister Ekman styrs av Lindman och högern, illustrerat med Ekman som drake och Lindman som håller i snöret. Notera att även Eliel Löfgren, partiledare för det liberala partiet och utrikesminister hänger i drakens svans.

Veckans valaffisch gällande smutskastning av motståndarna hämtas från 1924. Socialdemokraternas affisch som riktar sig mot valskolkarna med budskapet att de borgerliga gynnas av lågt valdeltagande. Karikatyren av högerns partiledare Arvid Lindman säger att valskolkarna är de borgerligas "bästa valmän". Intressantast är dock papegojan på Lindmans axel. Fågeln bär monokel och texten berättar att det är Reuterskiöld, Bondeförbundet. Carl-Axel Reuterskiöld, var professor i juridik och riksdagsman för bondeförbundet. Han var en av grundarna till föreningen Heimdal. Han var lärare i internationell rätt vid sjökrigshögskolan 1899-1912 och blev professor i juridisk encyklopedi och romersk rätt vid Uppsala universitet 1901. Han var professor i statsrätt och folkrätt 1909-1935. Reuterskiöld var regeringens ensamutredare angående kvinnans politiska rösträtt 1909-1911.Reuterskiöld var ledamot av riksdagens första kammare 1919-1938, fram till 1921 för Uppsala läns valkrets och från 192

Idag har en krönika jag skrivit publicerats i Borås Tidning. Den handlar om att sociala medier handlar om gräsrötternas revansch, att vi blivit så förblindade av hur partierna ska använda sociala medier att vi glömt det viktigaste. Sociala medier ger i första hand alla dem som är riktigt intresserade av politik en chans att prata politik. Läs krönikan här .

Att ge sig på motståndarens karaktär (karaktärsmord) eller kanske till och med utseendet är kanske det som de allra flesta associerar till när negative campaigning diskuteras. När miljöpartiet 1991 gav sig på alla borgerliga partiledare med bilder på djur som hade drag av nämnda partiledare hamnade man helt klart i facket svartmålning av motståndaren. När bilderna dessutom hade texten "Rösta som en människa" finns det inte någon tvekan. Den här typen av svartmålning är dock ganska ovanlig i svensk affischkultur, men jag ska visa fler exempel nästa vecka.

Tydligen har jag träffat rätt i att uppmärksamma negative campaigning i svenska valrörelser. Den senaste veckans snackis i politiksverige har varit Mats Odells angrepp på Mona Sahlin om "Tobleronepolitik". Om Odell ville lansera ett begrepp som kritiserar de rödgrönas vallöften har han knappast lyckats. Tobleronepolitikens eventuella sakpolitiska substans är nog avskriven. Ville däremot Odell påminna väljarna om Tobleroneskandalen träffade han kanske mer rätt. Men debatten visar snarare risken med negative campagining; den kan slå tillbaka med stor kraft. Odell tänker sig nog för en extra gång innan han använder begreppet offentligt igen. Att låta enskilda personer stå i centrum för negative campaigning blir också den tredje kategorin från den svenska valrörelsehistorien. I exemplet från Parantesvalet 1920 gick högern hårt åt socialdemokraterna och liberalerna. På affischen sår Hjalmar Branting draktänder och bakom honom växer liemannen upp. Den liberale ledaren Nils Edén