Bengt Johansson

Inte helt otippat är regeringsfrågan central i årets valrörelse. Det var en lågoddsare med tanke på det politiska läget i Sverige. Vem som tar vem är den ständiga frågan som ställs av politiska experter och journalister. Vi tänkte så här två veckor före valdagen att se vilket genomslag regeringsfrågan haft på valaffischerna. Visst, i någon mening handlar de flesta valaffischerna om regeringsfrågan eftersom det är regeringsmakten som står på spel i ett val. Men det kan ju uttryckas mer eller mindre explicit. Ideologiska utblickar Före 1960-talet är det oftast en ideologisk utblick som associerar till regeringsfrågan på valaffischerna. I mer eller mindre förtäckta ordalag antyds vad som står på spel i valet. Inte sällan handlar det om så kallade negativa kampanjer där skräckbilder av vad motståndarens politik kommer att innebära. Allmänna valmansförbundets affisch från 1928, där frågan ställs om var ”kulturgränsen” ska gå ger inga tvivel om vad valet står mellan. Det röda Sovjetunione

Enligt partierna blir förstörelse av valaffischer ett större och större problem för varje val. I år har nyheterna om skadegörelse av valaffischer duggat tätt från hela landet. Men även om handlingen är olaglig och destruktiv, är den också konstruktiv: den skapar ny mening, samtidigt som   den givetvis inte skadar personer, som   andra former av destruktiv politisk påverkan som fysiskt våld. Vi har alla sett det i valtider: affischer som har rivits ner, målats över, utsatts för graffiti eller på annat sätt förstörts. Det är olagligt att utöva skadegörelse på valaffischer, men det är väldigt få fall där någon har dömts för det. Partierna är alla överens om att det är ett hot mot demokratin när valplakat förstörs, men det är också något mer och annat än detta. Det som händer när man förändrar en affisch genom destruktion eller övermålning och skrift, är att man skapar en ny mening. Affischen bär på ett spår, som medborgarna som går förbi tolkar som ett tecken. Frågan är bara: ett tecken

Partierna satsar inte bara på valaffischer, reklamfilm och sociala medier under valrörelsen. Nu när valstugorna öppnat finns det också en massa profilprodukter, eller prylar om man så vill, att samla på sig. Det är knappar, pennor, tändstickaskar, ballonger, solkräm, plåster och andra pryttlar med partiets logga på. Ibland finns det också en mer eller mindre fyndig text på produkten. Janne Sundling skriver i sin bok Rösta! Om PR, prylar och påverkan att partierna spenderade ca 5 miljoner på profilprodukter vid valen i mitten av 00-talet. Siffran är troligen större idag.   Rötterna i 1960-talet Sundling spårar trenden tillbaka till 1960-talet då Folkpartiet hade både halmhatt och t-shirts på valarbetarna med budskapet om att "Rösta ungt". Men även de politiska knapparna såg sitt ljus vid samma tid, inte minst via FNL-rörelsen . Sedan har floran av prylar bara växt och Sundling menar att Ny Demokrati 1991 tog pryltemat till nya höjder då partiet erbjöd försäljning av allt mö