Bengt Johansson

Nu börjar partierna att offentliggöra sina affischer inför EU-valet, och Propagandainspektionen kommer att analysera och kommentera dem, med start idag. Sverigedemokraterna var bland de första med årets valaffischer, som presenterades förra veckan. Det genomgående temat var murar, men inte som något negativt som vi har varit vana vid, utan som något Sverigedemokraterna vill kämpa för.   ”Tear down this wall!” Den 12 juni 1987 höll den amerikanske presidenten Ronald Reagan ett tal vid Berlinmuren, där han uppmanade den ryska presidenten Gorbatjov att öppna östblocket mot väst: “We welcome change and openness; for we believe that freedom and security go together, that the advance of human liberty can only strengthen the cause of world peace. There is one sign the Soviets can make that would be unmistakable, that would advance dramatically the cause of freedom and peace. General Secretary Gorbachev, if you seek peace, if you seek prosperity for the Soviet Union and Eastern Europ

När EU-kritiska partier riktar sin kritik mot unionen använder de ofta ”Bryssel” som synonym. Den belgiska huvudstaden, som är EU:s centrum, används faktiskt aldrig i positiva ordalag i EU-kampanjerna. Ska man säga något positivt används ”Europa” istället. Europa är bra, Bryssel är dåligt. Att huvudstäder får symbolisera makten är ju inte något som är unikt för EU-debatten. I USA används ”Washington” ofta som ett skällsord och kritiker av den federala makten har använt ”drain the swamp” som slagord sedan 1980-talet (Trump kom inte på det). I Sverige är också ibland ”Stockholm” ett skällsord, där eliten ibland också benämns som ett ”klägg”. Bryssel ligger långt bort I svenska EU-val verkar användandet av Bryssel som ett skällsord vanligare än i andra EU-länder. Åtminstone när jag scannar igenom arkivet över valaffischer hos European Election Monitoring Center (EEMC). Sverigedemokraterna använder gärna Bryssel som symbol för att makten är långt borta från Sverige. I flera valrörelse

En gång för länge sedan kom jag in på mellanstadielärarlinjen i Jönköping. Jag tackade nej, men blev ändå lärare till slut, om än inte för mellanstadieelever. Sedan många år är studenterna jag föreläser för i första hand unga vuxna som vill lära sig saker om medievetenskap, journalistik, kriskommunikation och vetenskaplig metod. Jag brukar också föreläsa en hel del utanför universitetets väggar om min forskning och på senare tid också om forskningskommunikation. Jag gillar att föreläsa, helst på svenska men numera är det inget längre något motstånd att undervisa på engelska. Men ärligt talat är jag snäppet bättre när jag får tala mitt modersmål. Lite rappare, lite roligare, mindre manusbundet. Pedagoger på fallrepet För det mesta fungerar mina föreläsningar bra. Jag får skratt där jag vill ha dem och nästan alla håller sig vakna. Men jag tänkte inte dela med mig av mina bästa erfarenheter som pedagog utan istället bjuda på mina sämsta. Det lär man sig också en del av tänker jag. Så här

Det var vid ett Europaparlamentsval för femton år sedan som den svenska politiska tv-reklamhistorien på allvar sparkade igång. Kommersiell reklam i tv var vi ju då sedan gammalt vana vid, men politiska propagandabudskap i samma medium förekom inte. När tv-monopolet försvann i början av 90-talet fanns egentligen inget som hindrade svenska ”tv spots” i kommersiella tv- kanaler. Men de kanaler som riktade sina sändningar mot Sverige, såsom TV3 och Kanal5, var baserade i Storbritannien och på grund av lagstiftningen där var det inte möjligt att köpa tid för politiska budskap. Den främsta reklamkanalen TV4 å sin sida hade ett avtal om marksändningar och i detta medgavs ingen åsiktsreklam. När digitaliseringen kom rensades dessa paragrafer bort och TV4 kunde erbjuda reklamplats för partierna.    Ett första test Partiernas första stora testtillfälle blev EUP-valet på försommaren 2009. Några partier – men långt ifrån alla -- tog chansen att marknadsföra sig genom korta filmsnuttar i TV4. Van