Bengt Johansson

On October 21th, the Multidisciplinary Opinion and Democracy Research Group (MOD), at University of Gothenburg is happy to invite you to a workshop on Crisis Communication – media frames and citizen response. It is a one-day open workshop where crisis communication scholars present recent research on crisis communication, with a focus on media framing and how citizens make sense of and react during societal crises. Room A303, Seminariegatan 1B Program 10.00-10.15: Welcome and presentation (Bengt Johansson) 10.15-11.15: Tim Sellnow & Deanna Sellnow (University of Kentucky): "Exploring the Utility of the IDEA Model for Effective Instructional Risk and Crisis Communication Message Design". 11.15-12.15: Misse Wester (FOI, Swedish Defence Research Agency): "Myths and human behavior - implications for crisis communication". 12.15-13.15: LUNCH 13.15-14.15: Bengt Johansson (University of Gothenburg): “Interpreting Responsibility. Political Accountability i

På fredag, strax efter lunch kan ni träffa mig och mina medförfattare till Politik i det offentliga rummet - Nickals och Orla - i Carlssons monter på bokmässan (B06:22). Hoppas vi ses

Som ordförande i SOM-institutets styrgrupp är det alltid lika spännande när undersökningarna går i fält. I år får totalt 22 600 personer mellan 16-85 år boende i Sverige och 10 000 svenskar boende iu utlandet en möjlighet att göra sin röst hörd. Det är kanske mer spännande än vanligt. Dels för att vi har ett helt nytt parlamentariskt läge efter valet i september, dels för att vi för första gången försöker ta reda på hur åsikter och vanor ser ut bland svenskar som bor utomlands och dels eftersom jag och Stina Bengtsson deltar med två frågebatterier om människors uppfattningar om moraliskt beteende relaterat till sociala medier. Kan knappt bärga mig till dess att resultaten är klara i mars. En spänd väntan tar sin början! Läs mer om urval och processen på Henrik Oscarssons blogg

I helgen var jag i Edinburgh och landade eftermiddagen efter att Skottland röstade nej till att bryta sig loss från Storbritannien. Hade tänkt fotografera av affischer från ja- och nejkampanjen, men där gick jag bet. Redan dagen efter folkomröstningen var alla affischer borta från det offentliga rummet. Hittade bara en flagga här och där, några klistermärken och lite klotter. Tydligen vill man att såren ska läka snabbt.

Att det bor fler människor i Stockholm än någon annanstans i Sverige är ingen nyhet. Helt klart är också att partierna valde att affischera som allra mest i huvudstaden. Efter att några gånger de senaste veckorna varit i Stockholms centrum blev jag förvånad över skillnaden i affischering mellan Stockholm och Göteborg. Hittade också en del fyndiga affischer. Centerns användning av fyrklövern är ett av de roligare. Det visar också att man tror på sin egen logotype för att symbolisera partiet. Faktum är att partierna varit ganska svala i hur de använt partilogotyper de skaffat sig sedan 1960-talet. Visst har de funnits på affischerna,  inte använts kommunikativt utan bara prytt affischerna. Kanske har Centern startat något nytt genom att försöka ladda fyrklövern med innehåll?

Som kampanjforskare brukar jag få ranka och bedöma valaffischer och valfilmer. Här kommer då min lista av de tre bästa affischerna, valfilmerna, motkampanjer och politiska slogans. Genomtänkt? Till viss del. Men eftersom jag hela tiden sysslar med kampanjer och valmaterial är jag kanske lite väl förtjust i det som avviker lite och är nytt. Det får ni ta. Affischernas topp tre 1. Miljöpartiet Jag är ganska svag för affischer där bild och text förstärker varandra. Det har varit ganska tunt med det i årets valrörelse. Miljöpartiet har gjort ett försök och pulkabilden är roligast. Min kritik är att bilden är lite murrig och allt för lika kommersiell reklam. Man kunde gjort så att den sticker ut lite mer. 2. Moderaterna i Stockholm Det blev ett ramaskri kring Stockholmsmoderaternas kampanj. Men det hör till att kritisera politisk reklam som fokuserar på motståndarna. Trots allt handlar det inte om någon smutskastning mot en enskild politiker utan om politiska förslag. Att de

Flera forskare har varit ganska kritiska mot mediernas och då särskilt SVT:s valbevakning. I dagens Medierna kan man lyssna på kollegorna Jesper Strömbäck, Jenny Madestam och Marie Demker. Jag har också vissa synpunkter på hur valrörelsen bevakats. I dagens BT skriver jag om bristen på de mer djupgående perspektiven på valrörelsen. Läs krönikan här .

Det börjar närma sig slutsignal på valrörelsen 2014. En valrörelse som till en början verkade helt avgjord blir kanske trots allt lite spännande. Men stalltipset är ändå regeringsskifte och Löfvén som ny statsminister. Valrörelsen har enligt mina ögon varit en klar fördel för Alliansen. De har lyckats få hela berättelsen att handla om regeringsfrågan och om Sverigedemokraterna ska bli vågmästare eller inte. Därmed har oppositionen på många sätt behövt hantera en fråga som de inte alls vill prata om. Precis som de senaste valrörelserna har det nya medielandskapet gjort att inga sakpolitiska frågor dominerar debatten längre. Vi upplever ett enda stort smörgåsbord av sakfrågor och dessutom är debatterna, utfrågningarna, specialprogrammen så många att det inte längre går att få en överblick. När det gäller mediebilden brukar jag hålla emot när journalister och andra vill få mig att säga att sakfrågorna inte får någon plats. Min grundhållning är att allt inte handlar om spel och opinion

I årets valrörelse har vi sett flera exempel på att partier inte gillar att få kritik. Moderaterna anmälde den fria teaterföreningen för varumärkesintrång när de kallade sig "Äkta moderaterna" i sitt teaterarbete. Sverigedemokraterna har fått en satir borttagen från Youtube och hänvisar också till varumärkesintrång. Gillar man inte att bli utsatt för satir och kritik, kan man likt Disney och Coca Cola, stämma dem som vågar använda kampanjmaterial i egna syften. Skälet är givetvis att skrämma kritiker till tystnad. Med risk för att bli åtalad och kanske ersättningsskyldig tiger man hellre still än att kritisera, göra satir eller komma med plumpa skämt. Jag tycker det är ett otyg. Politisk kommunikation ska vara fri och öppen för kritik, spått och spe. Det hör till politikens spelregler. Så har det också alltid fungerat. När partier gjort parafraser på annonser eller affischer genom historien brukar man inte komma dragande med upphovsrätten som slagträ. Ger man sig in i den

Dagens roligaste i valrörelsen är DN:s "Gissa partiet". Statsvetarkollegan Anders Sundell och Kristoffer Örstadius har klippt vallöften ur partiernas valmanifest och där kan man köra ett blindtest för att se hur många man kan. 4 av 10 är mitt bästa resultat än så länge. Gör testet här .

I valrörelsens 2010 gjorde vi en studie av hur väjare värderar partiernas valfilmer. I LORes e-panel ställdes frågor till respondenter efter det att de fått se partiernas valfilmer. Eftersom delar av den akademiska världen har väldigt långa publiceringstider kom resultaten först i tryck i veckan. Tillsammans med Christina Holtz-Bacha har jag nu publicerat en artikel i Journal of Political Marketing , där vi visar en del både väntade och lite oväntade resultat. Inte helt oväntat är partitillhörighet en stark faktor som påverkar hur man bedömer partiers reklamfilmer om allt från professionalitet, om den skapar en positiv bild av partiet, att den väcker starka känslor och om den antas påverka väljare. Gillar man partiet tycker man med andra ord också att filmerna har en massa positiva egenskaper. Att politiska motståndare inte är lika positiva till andra partiers valfilmer är inte så förvånande. Desto mer anmärkningsvärt är att de som inte har en uttalad politisk preferens bedömer fil