Bengt Johansson

Vi såg det tydligt i skogsbranden i Västmanland 2014. Lokala medier vann helt klart. Både drabbade och de som jobbade med att släcka bränder och kommunicera om händelserna tyckte att lokalmedierna klarade det journalistiska uppdraget allra bäst, även om direktrapporteringen i Aftonbladet och Expressen också fick beröm. Men det var riksmedierna som i medborgarnas ögon gjorde övertrampen. Fel namn på orter som hotades av branden och missledande nyheter om att Norberg skulle utrymmas. Annan kritik var att medierna var alldeles för snabba i letandet efter syndabockar. Uppmaningar till mediepubliken att skicka in bilder till redaktionerna uppfattades som direkt oetiskt. De som jobbade med krishanteringen tog upp ett annat spår. Att dramatik i rapporteringen fick för stort utrymme, som i fallet med brandplan från Frankrike och Italien. En av kommunikationscheferna som var inblandad sa lite kärnfullt: "Ja, det blev ju väldigt mycket fokus kring flygplan och helikoptrarna och det var ka

Många förundras över hur överraskade alla verkar vara av coronakrisen. Det planeras ju och övas på krisscenarier - inte minst pandemier - hela tiden! Så varför är inte alla bättre förberedda? Det finns säkert en hel del att fundera på vad gäller krisberedskap, men krisforskare har längre pratat om svårigheterna att hantera kriser i en global värld där omfattningen av kriser är större, komplexiteten i samhället bara ökar och sociala och ekonomiska system är globalt sammankopplade. Lägg därtill att kommunikationen är blixtsnabb och att samhällsutveckling och innovationer gör att kunskapen om många saker som påverkar och kommer påverka oss är okända (genteknik, AI, nanoteknologi mm). De senaste decennierna har många krisforskare börjat använda begreppet megakris. Skälet är att gängse krisdefinitioner inte fångar in globala kriser karaktär, vilket gör att vi inte förmår att hantera krisen så som vi är vana vid. För megakriser är inte bara "mer" av allting, utan också av en anna

En sak som jag imponerats över i coronarapporteringen är de ständiga uppdateringarna från nyhetsmediernas sida. 24/7 uppdateras det med nyheter om pandemins utveckling och många timmar om dygnet besvaras också läsarfrågor. Det kan man kalla public service! Vi som är lite äldre minns ju faktiskt när ständiga uppdateringar inte förekom alls. Personligen minns jag hur jag nåddes av nyheten om att Olof Palme mördats. Jag vaknade en stund före kl 9 i min lilla lägenhet i Majorna. Slog på P3 på radion som jag brukade. Det spelades klassisk musik. Fattade ingenting. Hade jag fått på P2? Nej, det var rätt. Plötsligt bryts musiken och en röst börjar berätta om "inställda teaterföreställningar på grund av mordet på statsminister Olof Palme". Lätt yrvaket (och lite bakis) försökte jag förstå vad han sagt, samtidigt som den klassiska musiken kom tillbaka. Minuterna fram till 9-slaget och nyheterna var oändliga och inget Internet kunde ge mig svar på vad som hänt. Det var bara att vänta