Bengt Johansson

Att politiska motståndare ritar mustascher eller horn på valaffischer är inget nytt. Men i en tid där avancerad bildbehandling är var mans egendom finns det möjligheter att göra nidbilder eller motbilder av valaffischer. Faktum är att en engelsk medieforskare i förra veckan berättade att man i England av detta skäl i stort sett slutat med valaffischering. Jag har tidigare på denna blogg visat exempel på hur man gjort karikatyrer av partiers affischer. Men i Danmark har man gått ett steg längre. Kolla in det här .

När man i internationella sammanhang argumenterar för jämförande studier brukar Sverige och Danmark ses som väldigt lika, närmast identiska. "Most similar system design" som det så vackert heter. Men om man försökt följa den danska valrörelsen som avslutas idag är det en sak som tydligt skiljer Sverige och Danmark. Valaffischerna. Vi svenskar tycker kanske att det blir lite mycket affischer i valtider. Ingenting jämfört med Danmark. Där tapetserar man hela städer med affischer. Dessutom är det påfallande mycket kandidataffischer. Jo, vi har det i Sverige också, men de dominerar inte på samma sätt som i dansk politik. Danmark är inte som Sverige...

Idag publicerades en krönika jag skrivit i Borås Tidning om regionvalet. Temat i krönikan är partiernas förkärlek för konkreta sakfrågor istället för ideologi och en misstanke om att proffstyckare som undertecknad har haft helt fel! Läs krönikan här .

I veckan läste jag Katrine Kielos ledare i Aftonbladet där hon påpekade att statsminister Fredrik Reinfeldts ambitioner att framstå som landsfader även tagit sig visuella uttryck. Hon nämnde att partiets valaffischer av statsministern liknar dem som socialdemokraterna hade på Per-Albin Hansson. Letade i mitt arkiv och hittade affischer med påtagliga likheter. Tecknade bilder av partieldare är ovanligt i kampanjhistorien. Partiledare brukar fotograferas (om det inte gäller karikatyrer och nidbilder). Men moderaternas spurtaffisch 2010 och socialdemokraternas 1944 är ju ganska lika! Knappast en slump eftersom moderaterna verkar göra en dygd av att återanvända socialdemokratisk kampanjretorik

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen kunde vi lägga till ytterligare ett parti till listan på partier som tagit plats i det svenska parlamentet. Denna vecka får SD dela plats med Ny demokrati som är det näst nyaste partiet i riksdagen. Men förutom att partierna är relativt nya, finns det också de som pekar på att partierna också har ganska tydliga ideologiska likheter. Men på valaffischerna finns det en tydlig skillnad. Ny demokratis affischer från tidigt 1990-tal hade inslag av humor av den typen av ordvitsar som ofta förekommer på politiska affischer. Slagordet "Gärna världsmästare - men inte i skatt" och partiets logotype med den tecknade leende gubben är en typisk bild för partiets retorik. Sverigedemokraternas affischer (som jag dock inte har så många av) är mycket traditionella. Partiledare på bild med slagord, eller vanliga människor som argumenterar vanliga människor som argumenterar varför de ska rösta på partiet. Jag väljer dock här en affisch som fångar ...

De två partier som är störst i Sverige numera - moderaterna och socialdemokraterna - får samsas om utrymmet vecka 49. Jag har under året visat flera exempel på hur dessa partier haft direkt affischkamp under valrörelser. Som bästa affisch väljer jag också sådana som är tydligt ideologiska, där udden är riktad mot höger och vänster. På moderaternas affisch från 1920 målar man upp bilden av "socialisten" som skor sig på den hårt arbetade bondebefolkningen. "Vad skulle du få äta om jag också toge åtta timmars arbetsdag?" säger bonden till socialisten Socialdemokraternas affisch är från Kosackvalet 1928. "Fäll högern" är det tydliga budskapet till väljarkåren som knappast kan missförstås. De borgerliga partiledarna som sitter i trädet ska fällas av starka arbetare.

Snart har jag under ett helt år publicerat valaffischer ur den svenska valaffischhistorien. De sista fem veckorna ska jag visa de i mitt tycke (helt subjektivt) bästa affischerna från riksdagspartierna. Jag förbehåller mig rätten att välja bort affischer som jag redan visat på bloggen, även om jag kanske tycker att några är strået vassare. Eftersom det bara finns fem veckor kvar på 2010 får partierna samsas om utrymmet. Först ut är vänsterpartier (och de föregångare de haft)och miljöpartiet. Vänsterpartiet har generellt sett ett stort antal bra affischer. Man har vågat ta ut svängarna och ofta även haft konstnärliga ambitioner. Kort sagt har man ofta känt igen affischer från partiet bara genom en snabb titt. Även miljöpartiets affischer är lätta att känna igen. För det mesta brukar ordlekar förekomma på partiets affischer (även om de inte gjorde det 2010) och kännetecknande är ofta en stark profilering av sakfrågor med lite humor. Vänsterpartiets affisch är från 1976. Vänsterpar...

Inte bara kristdemokraternas upprop om ett "mänskligare Sverige" är en återanvändning av gamla slogans. Moderaternas nya signalord är "tillsammans" och vem har man lånat det av? Jo, av socialdemokraterna. 2002 hade Socialdemokraterna ordet "tillsammans" som slogan på valaffischerna, i år var moderaternas tur att hävda kollektivets styrka. Vänster har blivit höger!

På temat förvillande lika budskap har "ett mänskligare Sverige", som kd hade som tema i årets valrörelse använts flera gånger tidigare i valaffischhistorien. Faktum är att folkpartiet i flera omgångar, både 1970 och 1998 använt en liknande slogan. Men även socialdemokraterna (1991) ville också ha ett mänskligare Sverige. Slutsatsen är väl att gå till val med ett sådant budskap kanske inte är särskilt ideologiskt särskiljande mellan olika partier, utan mer ett uttryck för de allmänna valbudskap på affischerna som blivit allt vanligare.

Inte bara i 2010 års valrörelse klagades det på att budskapen från de politiska partierna var förvillande lika, eller att man till och med återanvände slogans som andra partier har haft. Jag tänkte i några veckor ägna mig åt detta tema. Veckans affisch är från 1973 och speglar kanske mer 1970-talets tidsanda. Hade jag gjort ett blindtest så är det ingen tvekan om att det är en affisch från 1970-talet, men jag hade spontant gissat på socialdemokraterna eller kanske vpk. Men där bedrar man sig. Istället är det en av folkpartiets affischer från valet 1973. Så förvillande lika kan de politiska budskapen vara.

I veckan var jag och forskarkollegan Nicklas Håkansson ännu en vända på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och Riksarkivet. Vi grävde oss vidare i affischhistorien och inte minst på Riksarkivet gjorde begreppet arkivforskning skäl för namnet. Vi fick följa med ner i källarvalven och plocka upp mängder av rullar med affischer vi inte dokumenterat tidigare. Min personliga favorit från resan är centerns affisch från 1991. På många sätt är den unik. Sedan fotografiet slog igenom är det ganska ovanligt med teckningar av personer (även om moderaterna hade en märklig teckning av Reinfeldt i valrörelsens slutskede i höstas). Men bilden på Olof Johansson i det svenska landskapet är unik i sitt slag. Ingen "landsfaderbild" liknande den av centerledaren finns några motsvarigheter vare sig förr eller senare i den svenska valaffischhistorien. Däremot finns det liknande affischer av Mao , men det var kanske inte den associationen som partiet ville göra...

Nu har det lugnat ner sig. Alla alarmerande hot om nyval efter valdagen i september känns långt borta. I Sverige har vi egentligen ingen vana vid extraval. Enda gången det skett var 1958. Striden gällde den allmänna tilläggspensionen (ATP). Efter folkomröstningen 1957 föll regeringen Erlanders proposition om ny pensionslag i riksdagen och då beslutade Erlander att utlysa nyval. Även om nyvalet orsakades av pensionsfrågan var det inte alla affischer som hade detta tema. Men både högern och socialdemokraterna använde varianter av den klassiska ATP-affischen (Gärna medalj...) i kampanjen.

Valaffischerna är en tidsspegel och är oftast ganska lätta att placera in i den svenska valrörelsehistorien. Hittar man en okänd affisch kan man kanske inte alltid gissa exakt vilket val den förekom i. Men ofta speglar affischerna sin tid med dess ideal om formgivning. Ibland hittar man affischer som sticker ut, som inte lika lätt kan placeras i sin samtid. Jag visade i början av året (v 1) en sådan affisch. Här kommer en till. Nu står det 1938 på affischen där kvinnor uppmanas rösta på socialdemokraterna, men faktum är att jag inte sett någon affisch varken förr eller senare som liknar denna.

I årets val visar resultaten att det kryssades förbi en del kandidater jämfört med partiernas listor. Inte minst i kristdemokraterna, där mer moralkonservativa och frikyrkliga kandidater mobiliserat väljargrupper inom partiet. Fokusering på enskilda kandidater har dock funnits tidigare, (se veckans affisch v 35). En mycket stark personvalskampanj var Eliel Löfgrens kampanjer i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. Löfgren var partiledare för liberala riksdagspartiet under 1920-talet och både affischer och tidningsannonser var starkt personfokuserade. Det var personen Eliel Löfgren man skulle rösta på. I tidningsannonserna som täckte hela sidor stod det att läsa: "Vad 15 framstående personer säga om Eliel Löfgren och hans gärning". Affischer hade liknande budskap. Personifiering är med andra ord inget nytt i valkampanjerna.

När blev socialdemokraterna socialdemokraterna? Ja partiet har ju sedan starten 1889 hetat Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, men på valaffischerna har fokus över tid förflyttats från "Arbetarepartiet" till "Socialdemokraterna". Gränsen är dock inte knivskarp. Fram till i början på 1930-talet kallas partiet nästan uteslutande för "Arbetarepartiet" på valaffischerna. Visserligen förekommer kombinationen "Arbetarepartiet Socialdemokraterna", men det är mycket ovanligt. Under de kommande årtioendena blir det vanligare och vanligare att partiets benämns som just "Arbetarepartiet socialdemokraterna". Oftast skrivs dock beteckningen "Arbetarepartiet" i större bokstäver än socialdemokraterna. I takt med att folkhemsbygget fortskrider och väljarbasen för partiet breddas försvinner också benämningen "Arbetarepartiet" mer och mer och i slutet av 1950-talet är den helt borta. Då har Arbetarepartiet blivit Socialdemokr...

En rafflande röstsammanräkning, oklar regeringsbildning och eventuella omval. Spänningen tog inte slut på valdagen. Det har också varit diskussioner kring taktikröstning och stödröstning. Det finns av naturliga skäl inte så många affischer som tar upp valtaktisk röstning, men hittade faktiskt en affisch som tar upp effekter av valsystem som väljarna uppmanas att uppmärksamma. Affischen är från 1924 där Arbetarepartiet gör väljarna medvetna om effekter av valtaktiskt samarbete.

Nu är det valdag. Veckans affisch tänkte jag därför skulle bli en affisch på temat att man ska gå och rösta, och göra det efter sin övertygelse. Ytterligare en mobiliseringsaffisch helt enkelt. Det visade sig dock inte så enkelt. Alla affischer med mobiliseringstema i min databas har också en tydlig riktning, att man ska rösta på ett särskilt parti. Den enda affisch jag hittade som skulle kunna tolkas i en mer allmändemokratisk riktning är folkpartiets affisch från 1948. Men egentligen måste nog affischen ses i ljuset av att väljarna i slutet av 1940-talet i stor utsträckning röstade i linje med den sociala kategori/klass man tillhörde. Folkpartiets affisch riktade sig rimligen därmed till arbetarväljare, att de inte av ren klassolidaritet skulle rösta socialdemokratiskt. Men om affischen lyfts ur sin historiska kontext, kan den ses som en uppmaning att ta reda på så mycket som möjligt om de politiska alternativen och rösta efter sin personliga övertygelse. Gå och rösta! Igår sändes ...

Nu börjar valspurten på allvar. En vecka kvar innan vi vet vem som bildar regering och styr kommuner och landsting de närmaste fyra åren. Kampanjerna går på högvarv med partiledare som åker runt i landet så snabbt att de troligen knappt ens vet var de är och mängder av politisk reklam sköljer över oss. Jag hade till och med moderata kandidater som knackade på för att dela ut valmaterial och prata politik nu på eftermiddagen. Nu sätts de sista försöken in för att påverka väljarna så vi verkligen utnyttjar rösträtten. Jag tar därför fram ytterligare en affisch på mobiliseringstemat. Även denna gång från 1928, och nu de frisinnade som försökte visa att den enskilde väljarens röst gör skillnad. Nu spelar ju den enskilda rösten faktiskt ingen roll, men så kan knappast agitera. Vad som däremot kan spela roll är om stora väljargrupper upplever att valet är avgjort, då minskar valdeltagandet och eftersom väljare upplever att deras röstande på ett enskilt parti inte påverkar valutgången tender...

Nu börjar det dra ihop sig. Andelen osäkra väljare minskar och valresultatet börjar "frysa fast", som Henrik Oscarsson uttrycker saken. Men eftersom ett stort antal svenskar väljer soffan framför valurnorna, blir de närmaste veckorna också en kamp om soffliggarna. Går man till affischvärlden var mobiliseringsaffischerna vanligast på 1920-talet. I och med den allmänna rösträttens genombrott hade långt fler människor än tidigare rätten att rösta, men alla använde inte den rätten. I andrakammarvalen 1921 och 1924 röstade bara drygt 50 procent av de röstberättigade. Mobilisering var därför viktigt. Jag har tidigare på bloggen publicerat affischer med mobiliseringstema (t ex v4 ). Här kommer en till från 1928. Valet var ett starkt ideologiskt val (Kosackvalet), där både högern och vänstern hade mobiliseringsaffischer.

Personval har vi haft sedan 1998, men något större genomslag har det knappast fått. Visst kryssas en och annan kandidat in i våra folkvalda församlingar, men den svenska personvalsreformen är en halvmesyr. Statsvetare brukar påpeka att man antingen borde förstärka personvalsinslaget eller låta partierna få tillbaka makten fullt ut. Även om det inte fanns personval tidigare fanns det ändå inslag, detta eftersom partierna kunde ha flera listor med olika kandidater inom samma valkrets. Sedan kunde väljarna förstås också stryka eller lägga till namn på partiernas valsedlar, men i praktiken hade dessa möjligheter mycket begränsat inflytande. I valaffischhistorien förekommer det då och då kandidater. Ofta är dessa dock lokala kandidaters affischer, varför de inte sparats till eftervärlden. Men en del har vi hittat. Inför riksdagsvalet 1970 fick bland annat Anders Björck pryda moderaternas affischer. Notera även att moderaternas logotyp inte var blå utan faktiskt var röd när det lanserades.