Bengt Johansson

När bloggen kom på 00-talet definierades de som dagböcker på nätet. I den mån bloggar ens finns kvar så ses de knappast så längre. Snarare som arkiv eller lite längre texter som inte får plats i sociala medier. Mina blogginlägg är dels av nyhetskaraktär, dvs att jag gjort något eller skrivit något. Dels krönika/kåseri om något jag råkat ut för eller funderat på. Men nu kommer mitt årliga dagboksinlägg - om forskaråret som gått. För ett år sedan skrev jag att min pandemiforskning gick mot sitt slut och så har det blivit. Men jag var i Tyskland i maj månad och arbetade om covid-19 tillsammans med mina kollegor i Illmenau i DECIPHER . Nu  medverkar jag på fyra artiklar som är i olika fas i reviewprocessen. Blir kul när det blir publicerat. Som en lite eftersläntrare skrev jag en kort sammanfattning på svenska och engelska om vårt stora MSB-finansierade kriskommunikationsprojekt KRISAMS. Det kommer nog vara det projekt jag är mest stolt över när min forskarkarriär ska summeras. Löjligt...

 Institutet för Mediestudier firade igår 25-årsjubileum och jag fick äran att säga några ord om framtiden. Vi var tre som spanade framåt, Olle Lidbom, Jenny Wiik och undertecknad. Medan Olle pratade om algoritmernas dominans och om det verkligen finns journalister i framtiden spanade Jenny om AI och ny teknologins påverkan på journalistiken. Mitt bidrag handlade om journalistik i en illeberal tid och talet som jag höll finns här nedan. För det mesta brukar jag bara prata på till lite bilder men den här gången skrev jag ett talmanus och höll mig till det. Man tappar lite som sång och dansman men vinner i retorisk tyngd.     På jubileet tittade vi också bakåt, hur Mediestudier grundades och tidigare föreståndare Torbjörn von Krogh och Lasse Truedson frågades ut av nuvarande föreståndare Ulla Beck-Friis. Mediestudiers ordförande Karin Hubinette pratade också och intervjuade några av dem som finansierar Mediestudieras verksamhet. I 25 år har Mediestudier initierat, finan...

Jo, jag läste en del filosofi när det begav sig. Mer konkret så läste jag religionsvetenskap på 1980-talet och slet med Heidegger, Riceour och Kierkegaard. Lite Kant och Hegel slank väl också med. Men framförallt var det danska teologer som Johannes Sløk och KE Løgstrup som gjorde att jag vissa veckor inte trodde att verkligheten fanns. Andra veckor var den mer påtaglig.      Ett filosofiskt rum Men frågor om kunskapsteori och ontologi har alltid intresserat mig, även om jag nog var mer djup och allvarlig som 20-åring än som 60-åring. Men som sagt, vetenskapsteoretiska funderingar är spännande och därför tog det ingen längre betänketid att tacka ja till att medverka i Filosofiska rummet när SR hörde av sig. I söndags sändes programmet med titeln "Kan journalistiken och forskningen vara objektiv?" (Lyssna HÄR ). Tillsammans med Åsa Wikforss (professor i filosofi) och Staffan Bergwik (professor i idéhistoria) satt vi och pratade om objektivitetsbegreppet och dess relation...

Då var det dags. Vem trodde efter stormningen av Kapitolium den 6 januari 2020 att Donald Trump skulle kunna bli president igen? Inte jag i allafall. En presidentkandidat som vägrat erkänna ett valresultat, som ihärdigt pratat om valfusk trots att alla instanser menat att valet gick rätt till, som försökt påverka valansvariga att "hitta röster" och på andra sätt försökt klamra sig fast vid makten borde inte ha en chans till presidentposten igen. Men ser vi oss om i världen så har politiker en märklig förmåga att göra comeback trots att man varit övertygad om att deras politiska karriär var över. Minnen av 2024 Sitter nu framför CNN och gör väl det några timmar till. Tror nog att jag inte dygnar som 2020, utan sover några timmar och går upp lite tidigare imorgon för att se om vi har en vinnare. Jag misstänker att så inte är fallet, men jag lutar ändå åt att Trump vinner till slut - men jag har haft fel förr. Vad bär man då med sig från den här valrörelsen? Det har varit en av ...

Så roligt var det väl inte? tänkte jag när doktoranden skrattade högt åt ett av mina skämt. Sakta insåg jag att skrattet nog mest handlade om att jag var professor och hen var doktorand. Skratt och uppmärksamhet följer status. Direkt kom minnet tillbaka när jag en gång i tiden gick handledarutbildningskurs för doktorander och en av de äldre professorerna berättade om relationen till sina doktorander. Han berättade om deras avslappnade och informella förhållande och sa att de ofta var ute och drack öl tillsammans. Jag undrade lite stillsamt för mig själv om doktoranderna såg på relationen på samma tillbakalutade sätt. Gillade de ens öl? Missförstå mig inte. Kanske var mitt skämt så roligt som skrattet antydde. Kanske hade professorn och hans doktorander en väldigt avslappnad och välfungerande relation. Men min poäng är att vi ofta sammanblandar position med person. Dessutom tenderar vi att bortse från vad asymetriska maktförhållanden betyder när vi själva är den som har makt, formell el...

 Bara så ni vet. Jag har gett upp papperstidningen. Läser inte GP på papper längre, något som jag gjort sedan början av 1990-talet. Nu är det paddan som levererar mina frukostnyheter och repertoaren har ökat sedan jag slutat att breda ut GP över frukostbordet. DN, SvD, Aftonbladet och Expressen har jag scannat igenom när mitt morgon-te är urdrucket. Dessutom har jag tittat lite på SVT Online och ibland slinker även en titt på Sydsvenskan med. Och så GP då förstås. Allt konsumerat långt innan jag sitter vid mitt skrivbord och ska börja jobba.  Jag är inte ensam. Rapporten Medieekonomi - medieutveckling 2024 som Mediemyndigheten släppte igår visar ett antal tydliga trender, en utveckling som inte bara förebådar att papperstidningen förlorat sin position, men också ett antal andra saker som kanske är mer oroande. Åtminstone för oss som bekymrar oss om nyhetsförmedling och den brännande frågan om vem som egentligen ska betala för journalistik. För journalistik kosta...