Bengt Johansson

Partiledarna jobbar hårt för att få upp valtemperaturen så här på senvåren 2022 med några månader kvar till valet. Vi skrev om Moderaterna och Ulf Kristerssons kampanj i ett tidigare inlägg . Därefter var Annie Lööf ute med annonser om Centerns politik för någon vecka sedan. Socialdemokraterna hade också annonser förra veckan då statsminister Magdalena Andersson med allvarlig min proklamerade partiets politik och på andra sätt har både Ebba Busch och Jimmie Åkesson försökt vrida debatten med utspel av olika slag.  En ny partiledare tar plats I slutet av förra veckan var det Liberalernas tur och den nye partiledaren Johan Pehrson som släppte annonser för att promota sig själv och partiets politik. Johan Pehrson är ju minst sagt en rutinerad politiker, men kanske inte så känd hos den breda allmänheten. Inte så förvånande hamnade han långt ner på de första förtroendemätningarna och lyftet i opinionen har låtit vänta på sig. Men det är en bra bit fram till valet och det var väl ungefär vi

Folk som gör satir över svenska politiker vittnar om att politikerna ofta känner sig uppskattade av att bli måltavla för satir. Många har till och med försökt köpa satirteckningar med sig själva – förmodligen för att rama in dem och sätta upp dem på väggen. Antingen har svenska politiker en imponerande självdistans eller så är kanske satiren alldeles för snäll. Svårt att definiera Satir är en svårdefinierad genre, men den enklaste definitionen är att det på samma gång är kritik och underhållning. Finns det inget underhållande i en text eller en bild är det inte satir, och är inget kritiskt är det enbart underhållning – som i Parlamentet i TV4. Om man använder denna definition finns det inte särskilt mycket satir i svenska medier. Det är numera bara enstaka tidningar som har satirteckningar på ledarsidorna, och ännu färre som har satiriska texter på andra ställen. I radion har det nästan bara varit Godmorgon världen i P1 som har haft satirinslag, under många år i form av Public