Inlägg

Om akademiska vitsar

Bild
Jag satt och funderade lite på akademiska skämt. Finns det så många sådana? Jag menar nu inte akademiker som skämtar, för det gör ju en del. Studenter har spex och parader, där vi göteborgare alltid tittar på Chalmeristernas cortege på Valborg. Lite torr ironi går också hem på seminarier och i andra sammanhang. En gång i tiden fanns det också tredjeopponenter på disputationer som med gravallvarlig min gjorde en humoristisk opposition, med ordlekar eller på annat sätt hävda att avhandlingen handlade om något helt annat än den gjorde. Egna minnen av torr akademisk humor var när en docent lite stillsamt noterade att diskussionerna om jagets upplösande som varit så viktigt på seminariet om postmodernism helt plötsligt försvunnit när deltagarna ställde sig i kön till kaffeautomaten. Då hade jaget tydligen gjort en stark come-back när någon försökte gå före i kön. Men akademiska skämt? Hur många sådana kan jag egentligen? Om viljan att få till en OLS Teckningen här intill har jag ritat av fr
Skicka en kommentar
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 24): Tack och på återseende!

Bild
EU-valet 2024 är över. Ser man till mandatfördelningen var den enda förändringen i Sverige att Vänsterpartiet fick ett extra mandat och att Kristdemokraterna förlorade ett. Mycket väsen för ingenting kan man tycka, men flera saker överraskade bakom dessa siffror. Framförallt att Sverigedemokraterna gjorde ett sämre val än i 2019 och därmed bröts partiets ständiga framgångssaga. Att Miljöpartiet skulle göra bättre ifrån sig än i riksdagsvalet var ingen högoddsare, men ingen trodde väl att de skulle bli tredje största parti och gå förbi Sverigedemokraterna? Vänsterns starka valspurt överraskade också, men att Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna skulle klara 4-procentsspärren var kanske mer väntat. Så vad bär vi med oss efter ett antal veckors kampanjande? Vad stack ut? Vad har vi lärt oss? I detta inlägg ger Propagandainspektörerna Orla, Nicklas och Bengt, sina tre bulletpoints av EU-valrörelsen 2024. Och därmed är också Propagandainspektionens arbete avslutat för denna gå
Skicka en kommentar
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v
Skicka en kommentar
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 22): Kändiskandidater i Europapolitiken

Bild
Många politiska kandidater, inte minst till Europaparlamentet, är tämligen okända. Affischkampanjerna är ett tillfälle för dem att etablera sina namn och ansikten och få väljarkåren att minnas dem. Men sen finns också de som inte behöver det utan kan få en flygande start – kändispolitikerna. Det finns gott om exempel på makthavare som blivit kända för något helt annat och sedan gett sig in i politiken. Sportvärlden har gett några. Fotbollsspelaren George Weah med proffskarriär ibland annat Monaco, PSG och Milan var Liberias president 2018-24 och cricketikonen Imran Khan premiärminister i Pakistan 2018-22. Ett fåtal personer med riktigt tunga idrottsmeriter har genom åren tagit plats också i Europaparlamentet. Två av dem är italienare:   först sprintern Pietro Mennea som 1979 slog världsrekord på 200 meter (hans 19,72 är fortfarande den snabbaste tid en europé någonsin presterat). 1999 valdes han in i Europaparlamentet för Romano Prodis liberala I Democratici och satt en period. En an
Skicka en kommentar
Läs mer