Bengt Johansson

Rubriken är titeln på den bok som släpptes av Mediestudier igår. Undertecknad bidrar i boken med ett kapitel, där jag försöker bringa lite reda i objektivitetsbegreppet. Men det finns många kapitel i boken, flera är långt mer intressanta än det jag skrivit. Nicklas Håkansson gör en pilotstudie för att mäta den så omtalade GAL-TAN dimensionen i svenska nyhetsmediers valbevakning (jo, det funkar och rörelsen från 2010 till 2018 går från att vara mer GAL till mer TAN).  Ett annat kapitel som jag gärna lyfter fram är Helena Olssons reflektioner kring om det är så att journalistik som kunskapsproduktion passar sämre in i konservativa värderingars världsbild, då den ofta handlar om svaga grupper och har tendenser till att vara omhändertagande. Mats Ekström och Nils Hansson tittar från lite olika vinklar på hur journalister försöker hantera den svårfångade sanningen i journalistisk praktik. Sanning och lögn som drivkrafter för att publicera något diskuterar Olle Lidbom och Jonas Andersson Sch

Idag skriver jag tillsammans med kollegorna Peter Esaiasson, Jacob Sohlberg och Marina Ghersetti på DN-debatt om vår studie som precis blivit publicerad i European Journal of Political Reserach. Studien handlar om rallyeffekter, dvs. det opinionsfenomen som innebär att stöd för sittande regering/president ökar när landet upplevs hotat. Forskningen har framförallt tittat på stöd för USA:s president i tider av krig och internationella konflikter. Men det har efterhand breddats till att innefatta bl a terrorism. Nu visar vi - och även forskare i andra länder - att fenomenet kan kopplas till coronapandemin. Stödet gick upp, inte bara för regering, utan även för myndigheter generellt. Dessutom ökade det mellanmänskliga förtroendet.  Denna "yra" av patriotism, som fanns under mars och april 2020, har många positiva konsekvenser. Man håller ihop och försöker klara av svårigheter tillsammans och det är lättare att få människor att ta till sig råd och rekommendationer. Men det fin

En av de klassiska politiska skandalerna - som inte handlar om politik i snäv bemärkelse utan om politikers vandel - är hur man beter sig. Ibland handlar det om sådant som sker privat, ibland om det som sker i offentligheten. Inte minst är det kritiskt när personen ifråga bryter mot allmänna normer eller partiets egna politiska förslag.  Att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson snorade och hostade i riksdagen gick inte obemärkt förbi och har kritiserats av såväl andra politiker som nyhetskommentatorer. Sverigdemokraterna och Åkesson har profilerat sig som kritiker av den svenska strategin och inte minst propagerat för användande av munskydd. Något sådant hade dock inte partiledaren på sig under debatten eller i intervjuer med journalister. Inte heller hade han testat sig för covid-19, men menade att han skulle göra det så fort han fick tid. Försvaret av Åkesson, som snabbt aktiverades i kommentarsfälten i sociala medier gick ut på att SD:s partiledare faktiskt följde regler

 Redan i coronapandemins början våren 2020 kom det uppgifter om att boende i Järvaområdet i norra Stockholm, särskilt de med somalisk bakgrund, var särskilt hårt drabbade av viruset. Många döda och hög smittspridning. Det visade sig att det var ett generellt drag. Precis som i alla kriser och katastrofer är det människor som är socialt och ekonomiskt utsatta som drabbas hårdast. Förorterna i Sverige var inget undantag. Men förklaringarna i den allmänna debatten var breda. Det talades brister i krisinformation, om språk och kultur, även om de mer klassmässiga förklaringar med större svårigheter till social distansering på grund av ekonomiska faktorer fick större fäste efterhand.  I vår rapport Kriskommunikation och segregation i en pandemi - Hur boende i utsatta områdem informerade sig om coronaviruset 2020 - riktar vi sökljuset mot kriskommunikationens betydelse i pandemins inledning våren 2020. Med intervjuer och enkäter från Boendepanelen (Hjällbo och Östra Bergsjön i Göteborg) visa