Sanning, förbannad lögn & journalistik

Rubriken är titeln på den bok som släpptes av Mediestudier igår. Undertecknad bidrar i boken med ett kapitel, där jag försöker bringa lite reda i objektivitetsbegreppet. Men det finns många kapitel i boken, flera är långt mer intressanta än det jag skrivit.

Nicklas Håkansson gör en pilotstudie för att mäta den så omtalade GAL-TAN dimensionen i svenska nyhetsmediers valbevakning (jo, det funkar och rörelsen från 2010 till 2018 går från att vara mer GAL till mer TAN). 

Ett annat kapitel som jag gärna lyfter fram är Helena Olssons reflektioner kring om det är så att journalistik som kunskapsproduktion passar sämre in i konservativa värderingars världsbild, då den ofta handlar om svaga grupper och har tendenser till att vara omhändertagande.

Mats Ekström och Nils Hansson tittar från lite olika vinklar på hur journalister försöker hantera den svårfångade sanningen i journalistisk praktik. Sanning och lögn som drivkrafter för att publicera något diskuterar Olle Lidbom och Jonas Andersson Schwarz i andra kapitel.

Grunden för boken finns på flera sätt hos statsvetarprofessorn Jörgen Westerståhl och hans objektivitetsstudier. Elin Gardeström, som är redaktör tillsammans med Lars Truedson, dyker på djupet i Westerståhldebatten och hans projekt i att försöka mäta journalistisk objektivitet. 

Igår var jag tillsammans med flera av författarna med på seminariet "Är den professionella reporterrollen hotad?" Seminariet kommer framöver att finnas på Youtube och jag kommer då lägga det i kommentarsfältet.

Är man intresserad av boken finns den nedladdningsbar här.

För den som inte fått nog finns också ett kommande webinar där flera av författarna också deltar. Seminariet heter "Klarar journalistiken säga sanningen. Vill man lyssna (20 oktober) gör man det här.




 

 

Kommentarer

  1. .1 oktober 2020 kl. 11:54

    Här är länken till seminariet: https://www.youtube.com/watch?v=Q_EotFI6N-s&feature=youtu.be&fbclid=IwAR1jFSJARLs3t-HZBTNxqZHl2Xsad7uwBdvJaP8yDVUAV8JvrTgscLUKwqw

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer