Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här. Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype.
Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet, där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-talet. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Socialdemokraterna hade en S-pil och Moderaterna skaffade sig sitt "atom" M (som det kallas pga av likheten med energibolaget Westinghouses logga). KD hade en vapensköld med ett kors när de bildades.
Först i och med valet 1976 använder Centern fyrklövern på valaffischerna och 1979 tar Socialdemokraterna fram sin ros i kommunikationen. Därefter kommer Miljöpartiet med sin maskros (där deras systerpartier i Europa oftare har en solros). På 1980-talet lägger Folkpartiet beslag på blåklinten och lite senare får Vänsterpartiet sin nejlika och Kristdemokraterna vitsippan. Sverigedemokraterna väntade till mitten av 2000-talet med att byta ut den blågula brinnande facklan till blåsippan.
Men nu har vindarna vänt. Kanske är blomman utrotningshotad som partisymbol? Lite synd tycker jag eftersom blommor som logotyper starkt signalerat politik i Sverige. Det var lite av en särart som skilde ut det från annan kommunikation. Nu blir partisymbolerna som som vilka andra loggor som helst. Dessutom signalerar blommor något positivt. Det är något som växer och blommar. Politik kan väl kanske behöva alla positiva associationer i en tid där politik inte självklart ses som något positivt?
Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet, där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-talet. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Socialdemokraterna hade en S-pil och Moderaterna skaffade sig sitt "atom" M (som det kallas pga av likheten med energibolaget Westinghouses logga). KD hade en vapensköld med ett kors när de bildades.
Först i och med valet 1976 använder Centern fyrklövern på valaffischerna och 1979 tar Socialdemokraterna fram sin ros i kommunikationen. Därefter kommer Miljöpartiet med sin maskros (där deras systerpartier i Europa oftare har en solros). På 1980-talet lägger Folkpartiet beslag på blåklinten och lite senare får Vänsterpartiet sin nejlika och Kristdemokraterna vitsippan. Sverigedemokraterna väntade till mitten av 2000-talet med att byta ut den blågula brinnande facklan till blåsippan.
Men nu har vindarna vänt. Kanske är blomman utrotningshotad som partisymbol? Lite synd tycker jag eftersom blommor som logotyper starkt signalerat politik i Sverige. Det var lite av en särart som skilde ut det från annan kommunikation. Nu blir partisymbolerna som som vilka andra loggor som helst. Dessutom signalerar blommor något positivt. Det är något som växer och blommar. Politik kan väl kanske behöva alla positiva associationer i en tid där politik inte självklart ses som något positivt?
Kommentarer
Skicka en kommentar