Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer?

Klimatet, klimatet, klimatet

Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter:

”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.”

De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man till modet att kämpa för impopulära lösningar på klimatfrågan; modet att begränsa energiförbrukningen, begränsa utsläppen och främja hållbara lösningar. Modet syftar på Miljöpartiet: vi har modet att göra det impopulära, att gå emot strömmen.

Annars måste man säga att det grafiska modet är begränsat. Mest iögonfallande är de ljus- och mörkgröna ränderna samt den skrikiga gula bakgrundsfärgen, som kanske ska leda tankarna till partiets symbol, maskrosen. Kandidaterna ser ”vardagliga” ut, inte stylade, och klädstilen är avslappnad men proper så som Miljöpartiets företrädare brukar framställa sig själva i politisk reklam.

 

Alternativet

Vänsterpartiet tar också upp klimatfrågan, men som del av en treenighet: ”Klimat Välfärd Framtidstro”.  Det är inget nytt i kombinationen av den röda (välfärden) och det gröna (klimatet), men kanske man kan se en liten förnyelse i att partiet pekar på sig självt som partiet med framtidstro. Det ligger en viss empowerment i affischerna: om ni vågar rösta på oss kan vi vända utvecklingen. För vi är det enda sanna alternativet: ”Trött på högerpolitiken? Vi har alternativet.”

Att Vänsterpartiet placerar sig som det enda alternativet är inget nytt, men kanske kan man även se en liten känga till det största oppositionspartiet - Socialdemokraterna - i påpekandet att alla andra för högerpolitik. Kandidaterna är allvarliga, med en fast övertygelse men inte aggressiva. De är mer sammanbitna och redo att kämpa på. Noterbart är ändå att EU är väldigt frånvarande på affischerna jämfört med tidigare EU-val då udden oftast varit riktad mot EU som en ”rikemansklubb”. Kanske är det partiets mer nedtonade EU-kritik och att man gett upp kravet på utträde som avspeglar sig. Inte i att Vänsterpartiet säger något positivt om EU, utan att inte säga något alls.

 

Något stort

Allvarliga är även Socialdemokraternas representanter, med Magdalena Andersson i centrum. Med mörkblåa kläder och en något bister min tittar de oss rakt i ögonen och uppmanar oss att göra något stort: ”Gör något stort. Rösta för sammanhållning, inte splittring.” Budskapet är så viktigt att det till och med har fått en egen affisch, utan personporträtt, och man kan gissa att det är en slogan som har stötts och blötts på partihögkvarteret. Det är nog ingen slump att sloganen framstår som ett motdrag till Sverigedemokraternas ”omvända Löfven”, ”Mitt Europa bygger murar”.

Socialdemokraterna står för samarbete och sammanhållning, emot inre och yttre fiender kan man gissa – Ryssland och extremhögern. Och som en påminnelse om vad murar har betytt för Europa står det på bokhyllan bakom, bredvid den svenska flaggan och EU-flaggan, en bit av Berlinmuren. På så vis placerar sig Socialdemokraterna sig som den diametrala motsatsen till Sverigedemokraterna. Noterbart ur ett EU-perspektiv är att även de tyska Socialdemokraterna SPD har i stort sett exakt samma retorik och den gemensamma nämnaren är att både i Sverige och Tyskland är Socialdemokraterna de stora EU-förespråkarna, medan partierna till höger blir allt mer avvaktande.

Av Orla Vigsö