Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess.



En ny dynamik i EU-valen

Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-val (55 %). Min bild är att årets val också engagerar mer än många tidigare valrörelser till EU-parlamentet, även om valtemperaturen är lägre än inför riksdagsvalen. Skälet till den lägre temperaturen beror sannolikt på att regeringsmakten inte står på spel. Men i årets EU-val gör den kanske det? Opinionssiffror i hela Europa visar att extremhögerpartier och nationalistiska partier är på stark frammarsch, vilket gör att den vanliga kompromissaxeln mellan konservativa, liberaler och socialister i EU utmanas rejält från höger. På så sätt har journalisterna fått en möjlighet att ställa politiker till svars för hur de tänker navigera på EU-nivå framöver. Vem kan de samarbeta med och hur ska koalitioner byggas? Kort sagt har medialiseringen nått EU-valen, vilket inte är helt fel eftersom sådana frågor både klargör alternativen, ger spänning och kanske också mobiliserar väljarna. Den här gången är det faktiskt något som står på spel.

 

En förvirrad debatt

Går man igenom en svensk valkompass finns det frågor om klimat, gränser mot omvärlden, EU:s utvidgning, abortfrågan, Swexit, digital integritet, rätt till kollektivavtal, legalisering av cannabis, vargjakt, EPA-traktorer plus lite till. Problemet är att EU-parlamentet har ganska lite att säga till om många av dessa frågor. EU-valkompasserna blir därmed snarast en opinionsundersökning om EU:s makt kontra nationalstaternas. Partierna hjälper knappast till för att underlätta väljarnas beslut eftersom de gärna kapitaliserar på frågor som kan engagera väljarna, gärna genom att hävda att EU ska eller inte ska göra saker. Men de flesta frågorna landar i slutändan i beslut i den svenska riksdagen. Inte i EU-parlamentet.


Svensk EU-valrörelselogik

Forskare som sysslar med EU-valkampanjer brukar söka efter en ”Europeisk offentlig sfär”, där politiker, medier och väljare i medlemsländerna diskuterar gemensamma frågor om EU:s framtid. Men slutsatserna brukar landa i att det ofta är nationellt avgränsade valrörelser som inte sällan handlar om inrikespolitiska frågor. När vi dessutom röstar på nationella kandidater är givetvis inte heller möjligheterna till en EU-gemensam debatt så stora. Men de svenska EU-valrörelserna handlar ändå oftast om EU, även om det kanske blir en debatt om "mer eller mindre EU", snarare än vad EU-parlamentet beslutar om och driver. Sedan försöker en del partier också låtsas som att vissa frågor ligger på EU-nivå för att föra in lite nationell politisk debatt också. Det förvirrar nog väljarna mer än det klargör. På samma sätt skylls på EU-byråkrater när besluten faktiskt tas av det egna landets politiker i slutändan. Det är knappast något som underlättar för väljarna att ta beslut på valdagen.

 

Dansen kring Sverigedemokraterna

Men det mest iögonfallande med EU-valet 2024 – precis som de flesta svenska valrörelserna det senaste decenniet – är dansen kring Sverigedemokraterna. Hela valrörelsen 2024 har handlat om partiet, både sådant som de själva promotat men även granskning av partiet. Sverigedemokraternas mer hårdföra linje med valreklam där  "deras Europa bygger murar" fick stort genomslag och nu har de även reklam på tunnelbanevagnar som associerar till korståg. Sverigedemokraterna lyckas återigen – genom att inta en radikalare position och med aggressiv marknadsföring – dominera valdebatten. De andra partierna pratar också om gränser och säkerhet, men det blir antingen en blek kopia eller också mest en anti-position gentemot Sverigedemokraterna. När sedan Kalla Fakta i TV4 avslöjade Sverigedemokraternas trollfabrik hamnade EU-frågan helt i skymundan, men dansen runt partiet fortsatte. Och nu, sista veckan är det frågan om samarbeten med extremhögern i parlamentet, där Sverigedemokraterna öppnat upp för nya koalitioner som präglar debatten. Svenska valrörelser verkar numera alltid handla om dansen kring Sverigedemokraterna. Det tar upp allt syre vilket kanske inte Sverigedemokraterna har något emot. Men frågan är om sådana valrörelser verkligen är för medborgarnas bästa. Det finns ju flera partier både i EU-parlament och riksdag och inte minst frågor som faktiskt EU-parlamentet påverkar.

Av Bengt Johansson

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

Propagandainspektionen (vecka 18): Murens återkomst