Bengt Johansson

Det var disputationsdag och den unge doktoranden var nervös. Han hade inte sovit så mycket och var lite blek om nosen. En stor del av nervositeten berodde på att opponenten inte var vem som helst. Granskaren av avhandlingen var en äldre professor med stora meriter inom akademin.  Disputationsakten är riggad, där opponenten är den starke och respondenten den betydligt svagare parten. En mer meriterad kollega ska granska vad doktoranden gjort och avgöra om det håller godkänd vetenskaplig kvalitet för att tas upp i vetenskapssamhället. I den här historien var dock avgrunden mellan de två avgrundsdjup, så det var inte så konstigt att doktoranden var nervös.    Jag håller med om allt.... Disputationer har formen av dialog, eller fråga-svar om man så vill. Opponenten håller i showen och även om samspel mellan de två inblandande är viktigt sätter opponenten tonen och avgör om det blir ett trevligt intellektuellt samtal eller ett tredje gradens förhör. Den som varit med på disputationer ett an

En helt avgörande faktor för framgångsrik kriskommunikation är att förstå människors vardag och inte minst deras medievardag. Mina kollegor och jag har under de senaste åren försökt begripa oss på hur människors strategier för att söka information under en kris fungerar. Vart vänder man sig? Vilka källor litar man på och inte minst hur kombinerar människor olika informationskällor under en kris.    Informationssökningsrepertoarer Tillsammans med mina kollegor Sofia Johansson (försteförfattare) och Johannes Johansson har vi (the three Johanssons) undersökt hur människor kombinerar olika informationskällor under en kris (så kallade repertoarer). Dessa repertoarer, som används för att söka information om krisen – i vårt fall COVID-19 –, består av traditionella nyheter, utländska nyheter, alternativa nyhetskanaler, sociala medier, myndigheters webbplatser och kontakter med släkt, vänner och bekanta. Forskningen som tittat på repertoarer tidigare har utgått från att dessa är ganska stabila,

Det var fredag eftermiddag, ganska sent och projektassistenterna var stressade. Arbetet att samla in och kategorisera den stora mängden forskningsmaterial hade gått trögare än beräknat och deadline närmade sig obehagligt snabbt. Vid lunchmötet inser de att uppdraget har misslyckats och beslutar - med viss tvekan - att gå till projektledaren, professor Y, och berätta de dåliga nyheterna. Deadline är bara nåt man säger Lite nedslagna och kanske också lite nervösa knackar de på professorns rum. "Kom in", hör de professor Y:s röst säga och in i rummet stegar de två och för fram sitt ärende.  - "Professor Y" (egentligen sa de bara "Y" i linje med den svenska avslappande attityden till titlar), "vi är inte klara". - "Vadå?", säger professorn med en helt oförstående min  - "Det är ju deadline på måndag, och vi har inte hunnit klart", förklarar assistenterna.   - "Deadline?", säger professorn med ett förvånat ansiktsuttryck.

En demokrati bygger på fria och rättvisa val. Valet ska ha föregåtts av fri opinionsbildning, alla medborgare ska kunna rösta och själva röstförfarandet ska gå rätt till. Valfusk är med andra ord ett direkt hot mot demokratins själva fundament. Ändå ser vi hur låtsasdemokratier följer demokratiska proceduer med val och valrörelser, men där varken opinionsbildningen är fri och rösterna är redan räknade innan de ens hamnat i valurnorna. Valet är bara på låtsas.  I andra länder är kanske inte valet så rigoröst riggat, men oegentligheter sker för att påverka valrresultatet i en viss riktning. I Sverige har vi inga sådana problem. Visst finns det incidenter. Noga räknat rapporterades 123 sådana under valrörelsen 2022, men inga av dem ansågs kunna ha påverkat valresultatet eller stört valprocessen. Den svenska valprocessen är säker och ännu säkrare sedan förändringar av utplacering av röstsedlar genomfördes i och med förra årets val.    Det stulna valet? Ändå fördes det fram åsikter före va

Docent X hade för första gången fått hedersuppdraget att vara ordförande på en disputation. Som vanligt skulle högtiden gå av stapeln på eftermiddagen och docenten hade förberett sig väl. Manus var utskrivet och alla verkade vara på plats i god tid. Eller rättare sagt, nästan alla. Doktorandens handledare – professor X - fanns inte i lokalen trots tidpunkten närmade sig då disputationsakten skulle börja. Bara 10 minuter kvar till klockan slår 13 och ingen handledare i sikte. Docent möter professor Som tur var skulle disputationen ske i en lärosal bara ett stenkast från handledarens kontor. Så docenten finner sig snabbt och springer nerför trapporna, flyger över gården och ramlar uppför trapporna för att se om handledaren är kvar på kontoret. Mycket riktigt. Där sitter professorn i godan ro och verkar inte alls ha någon brådska. Docenten – som nu är lite stressad – säger, ”professor X, kommer du? Vi börjar ju snart!”. ”Vadå?”, säger professorn, lite barskt. ”Vi börjar ju kvart öv

Bloggen vaknar till liv när höstlöven börjar falla. Det innebär nu inte att jag latat mig efter senaste inlägget i juni. Snarare tvärtom. Min vistelse i Thuringen som gästprofessor i DECIPHER var väldigt produktiv och jag lämnade in fem olika manus under den månad jag bodde i Erfurt. Sedan har det rullat på och det kommer bli många publikationer det närmaste året. Inte minst har också Marie Demkers och min bok Att kommunicera vetenskap gett många intressanta ringar på vattnet med seminarier och kortkurser. Under hösten har jag tänkt varva blogginläggen där jag den ena veckan skriver om något som hänt i forskarlivet med fokus på "nyheter" såsom nya böcker, artiklar eller andra akademiska händelser. Den andra veckan kommer inläggen vara små akademiska kåserier. Jag har under åren i akademin samlat på mig ett antal anekdoter som jag gärna delar med mig i olika sammanhang. Tänkte att jag skulle skriva ner dem också. Alla namn kommer anonymiseras och det blir istället professor X