Crisis7 och en återstartad blogg

Bloggen vaknar till liv när höstlöven börjar falla. Det innebär nu inte att jag latat mig efter senaste inlägget i juni. Snarare tvärtom. Min vistelse i Thuringen som gästprofessor i DECIPHER var väldigt produktiv och jag lämnade in fem olika manus under den månad jag bodde i Erfurt. Sedan har det rullat på och det kommer bli många publikationer det närmaste året. Inte minst har också Marie Demkers och min bok Att kommunicera vetenskap gett många intressanta ringar på vattnet med seminarier och kortkurser.

Under hösten har jag tänkt varva blogginläggen där jag den ena veckan skriver om något som hänt i forskarlivet med fokus på "nyheter" såsom nya böcker, artiklar eller andra akademiska händelser. Den andra veckan kommer inläggen vara små akademiska kåserier. Jag har under åren i akademin samlat på mig ett antal anekdoter som jag gärna delar med mig i olika sammanhang. Tänkte att jag skulle skriva ner dem också. Alla namn kommer anonymiseras och det blir istället professor X och doktorand Y eller nåt annat. Det är inte personerna som är viktiga utan sitationerna. Vissa saker är självupplevda, andra har jag fått berättat för mig. 

 


Crisis7

Men först vill jag säga något om Crisis7, vilket är den kriskommunikationsforskningskonferens som JMG just nu genomför i Göteborg. Under tre dagar samlas världens ledande forskare på fältet för att presentera ny forskning och nätverka. Presentationerna handlar mycket om desinformation, hur myndigheter kan nå ut till olika grupper med krisinformation, hur människor söker information under en kris, hur organisationer kan vara bättre förberedda inför kriser och mycket annat. På bilden nedan hälsar kollegan Orla Vigsö alla välkomna och visar vår "goodie bag" som innehöll lite praktiska prylar. 

Vi är nu halvvägs igenom konferensen och än så länge verkar allt gå som det ska (några mindre missöden har vi haft, men inte värre än att de gått att hantera). Idag fick de 100 deltagarna visserligen känna av göteborgsvädret (regn och vind), men vi hoppas på bättre väder imorgon.

 

 Keynotes

På nästan alla konferenser finns det keynotes och i vårt fall genomfördes de igår. Temat var minsformation och desinformation. Vi hade med oss Matt Seeger på länk från USA, en av fältets ledande forskare som visade hur misformationen från myndigheter förvärrade situationen under skandalen med förgiftat vatten i Flint, Michigan. 

Tina Askanius berättade från sin forskning om hur alternativhögern i USA använder Sverige som en viktig del i propagandan. Därefter presenterade Emma Luukka från Myndigheten för psykologiskt försvar myndighetens arbete för att motverka utländska desinformationskampanjer och förmiddagen avslutades med att Lena Carlsson och Ing-Marie Larsson delade sina erfarenheter om hur socialförvaltningen i nordöstra Göteborg hanterade desinformationskampanjen om att svenska myndigheter kidnappade muslimska barn. 


Förutom att släcka bränder

Att organisera en konferens innebär att det inte så mycket tid att delta själv. Det blir mest att springa omkring och försöka prata med folk och ta hand om saker som måste fixas. Men vi har haft stor hjälp av våra volontärer från vårt masterprogram och det faktum att vara på Lindholmen Conference Center underlättar logistiken. Men jag presenterar också egen forskning. Än så länge har mina kollegor skött jobbet, där James Rhys Edwards och Angelica Lundgren berättade om vår studie: en jämförelse hur boende i invandrartäta stadsdelar i Göteborg och Mannheim delat information under pandemin. Sofia Johansson som jag skrivit en artikel tillsammans med visade hur så kallade "reinforcing spirals" mellan användande av alternativmedier och misstro mot traditionella medier förstärktes under pandemin. Det vill säga de som använde alternativa medier blev mer misstroende mot traditionella medier och i nästa steg ledde det till mer användning av alternativa medier osv i en ständig sprial. Det sista papret ska persenteras i morgon och då ska jag och Orla Vigsö lansera en ny typologi för politiska skandaler och dessutom visa hur och varför inte politiker längre (alltid) verkar bry sig om att be om ursäkt och till och mer skandalisera sig själva.


Nästa gång i Bukarest

Om två år blir det Crisis8 i Bukarest, Rumänien och då kommer jag bara vara en glad konfernsdeltagare och slippa att hantera konferensorganiserandets alla vedermödor. 



  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

En dag ringde Uppdrag Granskning och ville prata