En bok om forskningskommunikation

Varför skriver man en bok om forskningskommunikation? Det enkla svaret är väl att det inte finns någon sedan tidigare, åtminstone inte på svenska. Glappet på marknaden är minst lika viktigt för en boks tillblivelse som författarens vilja att skriva den. Ska sanningen fram var idén till boken inte heller min, det var förlagets idé att Marie Demker och jag skulle skriva Att kommunicera vetenskap - forskaren och omvärlden. Nu är inte processen så ovanligt som någon kanske tror. Flera av de böcker jag medverkat i har haft sin upprinnelse i andra personers idéer, inte från min egen förställningsvärd.

Forskningsidéer föds i kommunikation

Ibland har det varit planerade processer som lett fram till bokkontrakt, ibland har det handlat om rena hugskott och det är faktiskt en av poängerna i boken. Även forskningsidéer grundas ibland - faktiskt ganska ofta - i kommunikation med omvärlden. Ibland planerat, ofta rena slumpen. Det kan vara samtal med kollegor, eller att man inspirerats av något man läst eller hört på en konferens. Men flera av mina forskningsidéer har sitt ursprung i samtal människor utanför akademin när jag varit ute och pratat om min forskning. Ensamfunderande på kammaren är överskattat, åtminstone som idégenerator. Kommunikation är en inspiration till att båda skriva böcker och skriva forskningsansökningar.

En bok är en bok är en bok  

Jag har undervisat i forskningskommunikation i snart ett decennium och innan dess praktiserat det själv sedan många år. Ett problem har varit att jag inte haft lämplig litteratur att sätta i händerna på dem jag undervisat. Det finns många böcker om medieträning och även om kommunikationsplanering. Från Norge och Danmark har det också kommit några böcker på senare år om forskningskommunikation och Magnus Lintons bok Text och Stil är en given inspiration för alla som vill skriva populärvetenskap. Men på svenska har det inte varit lika gott ställt med böcker om hur forskaren kan tänka om forskarrollen i offentligheten, hur kontakter med journalister fungerar och vad den nya medieoffentligheten innebär för oss forskare. Men nu finns den här och precis som många andra läroböcker bygger boken på sådant som vi pratat om i olika sammanhang under många år, vilket inte är en ovanlig process för tillkomsten av läroböcker.

Tänk efter före - men ha kul

Det finns många saker vi diskuterar i boken, allt ifrån forskarrollen till rent praktiska råd i kontakter med journalister och hur man kan tänka kring sociala medier. Men en gemensam nämnare är forskare ska tänka efter innan man kommunicerar, vara proaktiva och inte bara reaktiva. Tänk efter före! Vi upplever att många forskare är lite valhänta i sina kontakter med medier, många är också rädda för att prata med journalister. Nästan alltid helt i onödan. I boken är vårt tydligaste budskap att forskningskommunikation både är roligt och stimulerande. Forskaren ska dock inte springa på alla bollar utan att reflektera, både över vad det kostar ifrån om tid och ork. Men också fundera på hur forskningskommunikation passar in i ens arbete och karriär. Dessutom finns det också risker som alla behöver vara medvetna om. Även om forskare sällan utkrävs ansvar kan vi också säga bort oss eller bli kontaktade av sådana som inte vill oss väl. Men som sagt, för de allra flesta forskare är journalisten och forskaren på samma sida med målet att sprida ny kunskap till en bredare allmänhet - även om det sker på journalistikens villkor. Vad vi forskare måste lära oss - om vi vill kommunicera via massmedier - är kort sagt hur medielogiken fungerar i den nya medieoffentligheten

Läs mer om
Att kommunicera vetenskap. Forskaren och omvärlden av Marie Demker och Bengt Johansson Studentlitteratur, 2023