Inlägg

Visar inlägg från januari, 2010

Veckans valaffisch (vecka 5)

Bild
Att svartmåla motståndaren (negative campaigning) är en vanlig strategi i valkampanjer. Jag återkommer säkert många gånger till detta fenomen, inte minst eftersom valaffischer där budskapet handlar om att ge sig på motståndarna oftast är mer drastiska, ideologiskt vassa och inte minst roligare än de som för fram positiva budskap om det egna partiet. En variant på att svartmåla motståndaren är att hävda att partiet/kandidaten inte menar vad de säger, att det bara är en putsad fasad som visas fram i offentligheten. En samtida variant var när SSU i valet 2006 tog fram tecknade karikatyrer där Reinfeldt framställdes som en varulv . Men SSU var långt ifrån först. Samma typ av kampanj använde Högern i 1936 års kampanj då socialdemokraternas partiledare Per-Albin Hansson svartmålades på olika sätt på affischer och i dagspressannonser. Budskapet var att bakom Per-Albin Hanssons leende mask doldes statsmonopolisering av näringslivet.

Vad är göteborgarna rädda för?

Bild
Vad är göteborgarna rädda för? I en ny avhandling från JMG tar Gabriella Sandstig oss med på en resa genom analyser om vad människor känner oro inför och hur denna oro kan förklaras. Det är ju lätt att skylla på medierna, att tro att det är medierapporteringens fel om människor är rädda. Men i linje med annan forskning visar Sandstig att det inte är riktigt så enkelt. Visserligen kan medierapportering uppdatera våra tidigare erfarenheter av otrygghet. Har vi själva utsatts för brott blir vi påminda av medierna och vår oro ökar. Men mycket större påverkan på människors upplevelser av otrygghet är ens tidigare erfarenheter och om man är trygg som person. Men vad är då göteborgarna rädda för? Som diagrammet visar är det brott som överlägset toppar listan. Men vad som kanske är mest intressant i en studie som är gjord under 2000-talet är att göteborgarna knappast är rädda för terroristattentat. Visserligen var siffran något högre i början på 2000-talet, men inte ens i skuggan av 11 septem

Veckans valaffisch (vecka 4)

Bild
Att mobilisera är kanske valaffischernas främsta funktion. Inte ens partistrategerna tror nog på allvar att en övertygad socialdemokrat blir moderat på grund ett valaffischbudskap. Viktigare är då att mobilisera de egna väljarna, få dem att förstå att valet är så viktigt så att de inte stannar hemma på valdagen. Generellt sett har alltid de borgerliga partierna haft lättare att mobilisera sina väljare och exemplen på rena mobilseringsbudskap hittar vi oftast från socialdemokraterna. Ett sådant exempel är från 1928. Budskapet affischen är att det inte bara är en rättighet att rösta, det är en medborgerlig plikt. Den som inte röstar är en valskolkare. Detta var en tid då röstande inte var en självklarhet. I valet 1924 röstade bara drygt 53 procent av valmanskåren. Men i valet 1928 ökade det till 67 procent. Nu var det knappast denna affisch som ökade valdeltagandet, utan snarare att partierna generellt sett inledde en fas av allt mer aktivt kampanjande. Inte minst med flera nya kampanj

Att blogga är att synas

Bild
Vem sa att bloggar inte har någon effekt? Två veckor efter det att jag startade min blogg fick jag en förfrågan av Expressen att skriva en debattartikel om valaffischernas framtid. Idag publicerades den på Expressens debattsida, Sidan 4. Läs den här .

Veckans valaffisch (vecka 3)

Bild
Det kalla krigets skugga flyttade även in i den svenska valrörelsen. Under 1950-talet pågick debatten om Sverige skulle skaffa egna kärnvapen och kommunisternas affisch från valet 1958 visar tydligt partiets åsikt i frågan. Affischen kan faktiskt ses som en föregångare till en av de mer berömda exemplen av politisk reklam. Inför presidentvalet i USA 1964 sändes TV-spoten "Daisy" som brukar ses som det första exemplet på negative campaingning. Demokraternas kampanjfilm framförde budskapet att det var bäst att rösta på Lyndon Johnson. Röstar man på republikanernas Barry Goldwater fanns det risk för kärnvapenkrig! Textbudskapet i affischen "Atombomb NEJ. Avrustning fred" har inget av skrämsel och över sig. Men bilden med det typiska svampmolnet och det gråtande barnet(?) är ett starkt emotionellt budskap om vad som kunde hända om Sverige skaffade sig kärnvapen. Ser man på själva affischen är den på många sätt typisk för Kommunisternas affischkultur. De har genom

Webbjournalistik tog död på deadlinen

Idag publicerades en krönika i Borås Tidning där jag skriver om att webbjournalistiken har tagit död på begreppet deadline inom journalistiken. När man publicerar och uppdaterar nyheter hela tiden är inte deadlinen så där värst viktig längre. En nyhet behöver inte vara helt färdig vid en viss tidpunkt, eftersom man alltid kan uppdatera, rätta till och lägga till. Deadlinen är död, eller kanske åtminstone döende. Läs krönikan

Ensam framför TV:n

Bild
Minns ni den gamla låten "Se på TV" med William? I textraden "Jag ser gärna på TV, jag ser gärna på fotboll, bara du är med och ser på TV..." fångade Incka & Co in en central aspekt av vad TV-tittande åtminstone var tidigare. TV tittade man på tillsammans. Nu är det andra tider. I en ny avhandling från JMG dyker Jakob Bjur ner på djupet i analyser av hur TV-tittandet förändrats det senaste decenniet. I Transforming Audiences — Patterns of Individualization in Television Viewing visar Bjur hur vi tillbringar allt mer tid själva framför TV:n. TV:n som socialt kitt är på väg att lösas upp när vi skaffar flera TV-apparater och datorer i hemmet. När dessutom utbudet exploderat ser vi helt enkelt allt mer sällan på samma saker i TV:n. På tio år har det sociala tittandet minskat med 8 procent - från 45 till 37 procent. Med tanke på att Bjur analyserar MMS-data, som inte är subjektiva uppskattningar utan faktiskt tv-tittande, är det en siffra som inte går att vifta bo

Veckans valaffisch (vecka 2)

Bild
Miljöpartiets valaffischer har påfallande ofta en humoristisk eller till och med ironisk ton. I valet 2002 hade partiet 40 olika varianter av textbudskap mot en grön bakgrund där partiets åsikter i olika politiska sakfrågor framställdes på ett både enkelt och underhållande sätt. Även om humor förekommer i andra partiers affischer då och då verkar miljöpartiets valstrateger vara särskilt förtjusta i ordlekar på sina valaffischer

Valen mobiliserar

Bild
Valår är lite speciella, inte bara för de politiska partierna och massmedierna.. Vi väljare blir också lite annorlunda när valet närmar sig. När partierna drar igång sina valmaskiner, redaktionerna startar upp valbevakningsgrupper orienterar vi väljare oss mer mot den politiska världen. I en analys som jag gjorde tillsammans med Jesper Strömbäck visade resultaten bland annat att under valår ökar det politiska intresset, förtroendet för politiska institutioner som riksdagen blev högre och även om partiidentifikationen minskar över tid blir väljarna lite mer villiga att se sig som tillhörande ett politiskt parti under valår. Valår mobiliserar. Artikeln finns publicerad i Holmberg & Weibull (2006): Du stora nya värld. Göteborgs universitet: SOM-institutet. Ladda ner artikeln .

Veckans valaffisch (vecka 1)

Bild
Socialdemokraternas affisch om kravet på fyra veckors semester från 1960 är intressant på flera sätt. Min första tanke när jag såg den var att den liknande Ulf Dagebys skiva "En dag på sjön" . Visserligen är de inte identiska, men det finns en viss likhet. Men det som slår en när man ser affischen är att den inte alls är särskilt tidstypisk för de svenska valaffischer vi samlat in i forskningsprojektet. Visserligen finns det gott om teckningar och karikatyrer i valaffischhistorien, men den tecknade bilden i naivistisk stil med den röda stugan och segelbåten liknar inte någon annan valaffisch som jag hittat.