Inlägg

Visar inlägg från mars, 2010

Skicka mig affischer!!

Den som tittat in på min blogg vet rimligtvis att jag forskar om valaffischer. Men det är inte alldeles lätt att hitta källmaterial. Moderaterna har föredömligt lagt ut alla affischer som Johan Westrin samlade in till boken "Den moderata bilden". Även Miljöpartiet har lagt ut många affischer på sin webbplats. Andra källor är Arbetarrörelsens arkiv som har en massa affischer, mest från socialdemokrater och vänsterpartiet, men även från andra partier. Tyvärr får man inte kopiera dem digital utan måste skriva ut dem på papper! Sedan kan man botanisera på Kungliga biblioteket, som också börjat lägga ut affischer på nätet. Riksarkivet är ytterligare ett arkiv värt att besöka. Nu tänkte jag även försöka utnyttja "den stora detektiven allmänheten" och uppmanar alla som läser att skicka mig affischer eller tips på var man kan hitta valaffischer. Tack på förhand!

Veckans valaffisch (vecka 13)

Bild
Bildmedier är känslomedier. Att använda starka bilduttryck för att väcka känslor (patos) är därför ganska självklart i politisk bildpropaganda. En av de starkaste affischerna jag hittat är Svensk samlings (Högerns) affisch från 1936. Med tydliga anspelningar på Munchs Skriet varnar partiet för vad som kan hända om försvarsreformen genomförs. Budskapet är att Sverige riskerar att bli lika försvarslöst som Abessinien var när Italien med ett stort teknologiskt övertag (stridsvagnar och bombflyg) angrep och annekterade landet.

Veckans valaffisch (vecka 12)

Bild
Hur övertalar man? Inom den klassiska retoriken finns det ju ett antal knep. Genom att (1) behaga och få den som lyssnar att bli välvilligt inställda genom sin personlighet och att framstå som förtroendeingivande – ethos. Sedan kan (2) försöka ”röra” mottagaren genom att väcka känslor (patos). Men man kan också (3) undervisa, att vädja till förnuftet med argument (logos). På valaffischerna finns det givetvis exempel på olika former av argumentationsteknik. Jag ska nu under tre veckor ta upp exempel på ethos, patos och logos i affischhistorien. Urvalet är givetvis helt subjektiv och bygger på att jag tycker att affischen ifråga tydligt visar olika typer av retorik. Vi börjar med ethos och där har jag valt socialdemokraternas affisch från 1940. Mitt under brinnande krig var det viktigt att socialdemokraterna skulle framstå som trovärdiga. Då lyfter fram Per-Albin Hansson på affischerna som ser allvarlig och förtroendeingivande ut. Inte ens i närheten av ett leende...

Veckans valaffisch (vecka 11)

Bild
Kritiken var inte nådig när socialdemokraterna satte upp affischer med en yuppie i en cabriolet och med en dalmatiner i framsätet. Det var i valet 1985 och många såg affischen som ett uttryck för att partiet inte längre bara riktade sig till arbetarväljare utan även till grupper som kanske uppfattas som mer borgerliga. Nu vet jag inte om det var medvetet, men socialdemokraterna har faktiskt gjort en affisch som påminner mycket om affischen från 1985. I valet 1958 satt dock personen på bilden inte i en dyr bil utan i en mer folklig eka. Tiderna förändras.

Är det rätt väg att förlöjliga Sverigedemokraterna?

Förra måndagen gjorde min kollega på statsvetenskap professor Bo Rothstein ett tänkvärt och lite provocerande inlägg i debatten om hur andra partier ska hantera Sverigedemokraterna. Hans lösning var förlöjligandets och ironins strategi och att Carl Bildt skulle agera retorisk hit-man i valet 2010. Som kommentar publiceras idag en krönika av undertecknad i Borås Tidning där jag håller med om att den svenska politiska debatten är alldeles för slätstruken och humorbefriad, men att det lätt blir problem att ironisera och vara satirisk från ett uppifrånperspektiv. Risken är uppenbar att SD-anhängare sluter leden allt mer och att det av andra uppfattas som etablissemangets hämnd mot utmanare. Läs Bo Rothsteins debattartikel här . Läs min krönika här .

Veckans valaffisch (vecka 10)

Bild
Vänster är rött och höger är blått. Kopplingen mellan färger och politiska ideologier uppfattar man lätt som självklar. Centern är grön och Miljöpartiet - de gröna har ju till om med färgen i namnet. Nu för tiden har ju partierna blommor och då blir färgkoden ännu tydligare. Men tittar man på valaffischernas historia är inte kopplingen mellan färg och parti helt självklar. Nu har jag inte analyserat detta på djupet än, men en snabbtitt genom min databas visar att relationen mellan partier på vänsterkanten och den röda färgen är ganska tydlig ända sedan början av 1900-talet. Även Bondeförbundet/centern har sedan länge ofta grönt som ett inslag på affischerna. Men för folkpartiet och moderaterna hände det först något på 1970-talet. Då blir framförallt moderaterna mycket tydligare med att trycka på den blå färgen i sina valaffischer. Innan dess har partiets valaffischer vilka färger som helst - rött, gult, blått, grönt. Och jag tror inte att moderaterna idag valt en röd affisch med gul

Valaffischtrubbel 2010

Bild
Ibland är det riskabelt att vara alltför exakt. På Politikerbloggen skriver man idag om att moderaterna varit tvungna att ändra i sin valaffisch om hushållsnära tjänster. I den nya versionen av valaffischen har man ändrat från “Över 11 000 nya jobb har vuxit fram i servicesektorn” till “Resultatet har överträffat alla förväntningar och idag arbetar omkring 11 000 i servicesektorn”.