Bengt Johansson

"Nu är det ingen som appåderar från balkongerna" sa en italiensk kollega till mig för några veckor sedan. I våras stod det folk på balkongerna varje kväll och applåderade vårdpersonalen, under den andra vågen hörs inga applåder.  En stor risk med krishantering är att man har fel tidsspann framför ögonen, att man tror att krisen snart är över. Och jag ska villigt erkänna att jag först trodde pandemin skulle klingat av och vara över fram emot sommaren. Eller åtminstone till semestern, även om jag hade hört statsministern och Tegnells budskap om att det var ett långdistanslopp eller till och med ett maraton. Senare tänkte jag kanske att det skulle hålla på lite lågintensivt så som på sensommaren i ett år till eller så. Men jag hade inte, i likhet med de flesta, en andra våg framför ögonen.  Den andra vågen av pandemin tydliggör problem med kriskommunikation. Det är ganska lätt att direkt få folk att göra saker när allting är och och ner. Vi gör uppoffringar, gör saker annorlunda

Idag släpps en kort rapport om svenska nyhetsmediers bevakning av det amerikanska presidentvalet- Kampen om Vita huset. Den görs av Institutet för mediestudier och "your's truly" har gjort analysen. Kodningsarbetet har, liksom vid de senaste studierna, förtjänstfullt genomförts av Karl-Arvid Färm. Idag presenteras resultaten på ett seminarium (på Zoom som det mesta just nu), en debattartikel i GP och en rapport som kan laddas ner.  "Ibland sparkar data tillbaka", sa min handledare och professor Kent Asp en gång. Det hände verkligen den här gången. Jag var övertygad om att resultaten skulle visa att Joe Biden fick en mycket, mycket bättre mediebild än president Donald Trump. Men där sparkade data tillbaka med besked.  Det mått på mediebehandling - och en central aspekt av opartiskhet/balans - som vi använder kallas AB-index (aktörsbehandlingsindex). Måttet väger samman hur mycket man får framträda i egen sak samt hur andra beskriver/talar om en. Kortfattat mäter

Idag är jag för första gång på flera månader inne på jobbet och då hittade jag två böcker i postfacket. Den ena har jag skrivit om på bloggen tidigare. Det är den nya antologin om kriskommunikation som Finn Frandsen och Winni Johansen varit redaktörer för. Själv bidrar jag och kollegan Orla Vigsö om kriskommunikation och politiska skandaler.  Den andra är en rapport från CERGU (Centrum för Europaforskning vid Göteborgs universitet) som Linda Berg varit redaktör för. Jag bidrar även i den med ett kapitel som bygger på ett fördrag jag höll på ett seminarium (Contested Community) i samband med förra EU-valet. Då hade jag ännu inga data från 2019 års val utan fick hålla till godo med hur bilden såg ut ifråga om valaffischer i valet 2014. Nu arbetar jag med europeiska kollegor med en antologi om den senaste valrörelsen som ska finnas i tryck nästa år.

 På torsdag kan man delta i webbseminariet kring boken Stjärnspäckat . Det är ytterligare en snabbrapport om valrörelser från redaktörerna Niklas Bolin, Kajsa Falasca, Marie Grusell och Lars Nord. De tidigare handlade om riksdagsvalet 2018 ( Snabbtänkt ), EU-valet 2019 ( Euroflections ) och nu det amerikanska presidenvalet. I rapporten ges de mångvetenskapliga perspektiv på det val som nyss genomförts, men många spännande analyser av olika forskare.  Jag har skrivit ett bidrag om oktoberöverraskningar och dess demokratiteoretiska dilemma (se nedan). Jag hävdar att det ur ett normativt demokratiperspektiv finns problem med att slutspurten av en valrörelse domineras av en skandal. Att motståndare och medier gnuggar händerna är förståeligt, men det betyder inte att det är bra.  Läs eller ladda ner boken HÄR . Vill du anmäla dig till seminariet gör du det HÄR . Här är mitt bidrag.  Oktoberöverraskningarnas demokratidilemma När den amerikanska presidentvalrörelsen gick in i slutskedet hörde

Förtroende är en viktig ingrediens i allt samhällsbygge. Utan förtroende är det svårt att få medborgarna att lita på att myndigheterna vill dem väl. Och tror man inte det lär, man inte heller följa de råd som ges om man inte hotas med straff. Samhällsinformation har alltid varit en central aspekt av samhällsbygget. Den ska informera medborgarna om rättigheter och skyldigheter. Men allt är inte lagar och bestämmelser det handlar om. Vid sidan av rättigheter och skyldigheter försöker myndigheter också få oss att göra eller inte göra olika saker. Att inte skräpa ner, vara försiktiga med spriten, förorda amning eller något annat. Pläderande samhällsinformation som det också kallas. Under coronapandemin är råd och rekommendationer centrala redskap. Det är uppmaning till egenansvar som gäller.  En förutsättning för att det ska fungera är att vi tror att myndigheterna talar sanning och inte döljer saker och ting för oss. Men resultaten från vår senaste rapport i KRISAMS visar att nästan en fe

Dolkstötslegenden är en klassisk konspirationsteori som spreds i Tyskland efter första världskriget. Teorin gick ut på att den tyska armén var obesegrad, men tvingats kapitulera efter att politikerna svikit armén genom att sluta fred. De hade därmed gett armén en dolkstöt i ryggen och förhindrat en tysk militär seger. Dolkstötslegenden användes flitigt i nazisternas propaganda under mellankrigstiden. Men givetvis fanns det ingen sanningshalt i påståeendena, eftersom det var militärerna som själva bedömt att kriget inte kunde vinnas och då övertalat kejsaren att avgå för att lämna över makten till valda politiker.   President Donald Trumps agerande, både under och efter valrörelsen är ett försök att lansera en ny dolkstötslegend: "Det stulna valet". Redan under valrörelsen 2016 påstod Trump att valet var riggat så att demokraterna skulle vinna. Om han förlorade var det på grund av fusk, inte för att väljarna inte stod bakom honom.  Under hela valrörelsen 2020 målade den amerik

Pennsylvania. En delstat i USA där troligen det amerikanska presidentvalet avgörs. Det är den brittiske kväkaren Penns skogsland som blir den avgörande delstaten, om nu inte Biden skulle ta Florida. Vi har ju som svenskar rötter i delstaten eftersom kolonin Nya Sverige (grundad 1638) delvis låg inom Pennsylvanias gränser. Men den blev ju som bekant inte så långlivad.  Min egen relation till delstaten är lite udda. Har aldrig varit där, men jag har ganska god koll på det nordöstra USA och de städer som ligger där eftersom jag i tidiga tonåren hade en fiktiv fotbollsliga i området. Jag teckande fotbollsserier och behövde muta in ett område för fotbollslaget Bollkanonerna. USA var i stort sett en vit fläck på kartan ifråga om fotboll (även om Pele hade spelat för New York Cosmos i slutet av 1970-talet). Så därför fick Bollkanonerna Trenton, NJ som hemstad och jag skapade fiktiva lag med tröjor och spelare i tre divisioner.  Men Pennsylvania alltså, med Philadelphia som största stad där US