Bengt Johansson

Efter det avskyvärda terrorattentatet i Paris mot satirtidningen Charlie Hebdo har det startat en debatt om yttrandefrihetens gränser och vad man ska och inte ska publicera. Det finns inget försvar att ta till våld mot oönskad publicering, men som vanligt måste man hålla isär att yttrandefrihet inte innebär frihet från kritik. Man får i princip publicera vad som helst, men får också inse att andra är kritiska. Jag kan med andra ord ogilla publiceringar men stå upp för rätten att publicera sådant jag inte gillar. Jag skrev en krönika på temat 2006 i Boårs Tidning som jag fortfarande kan stå för. När karikatyren går åt fel håll Flaggbränning, bombhot, köpbojkotter och stormade ambassader. Kom inte och säg att bilder är maktlösa. Vem kunde tro att några karikatyrer i en dansk morgontidning skulle kunna utlösa en internationell storkonflikt? Kulturredaktören Flemming Rose visste givetvis att det var kontroversiellt, men att hela den muslimska världen skulle reagera hade han nog

Nu blev det inget nyval med nya valaffischer. Kanske lika bra det. Förutom de politiska implikationerna hade jag nog knappast själv orkat ladda upp inför ännu en valkampanj. Har material från både EU-val och valet i september att analysera så det räcker. Ett nytt forskarår tar sin början och det är mycket som ligger framför. Nu i januari läser jag kapitel till den kommande antologin om valaffischer runt om i världen (Political Communication in the Public Space) som jag redigerarar tillsammans med Christina Holtz-Bacha. Sedan väntar raskt färdigställande av kapitel till en böcker om journalistikforskning och kriskommunikation samt ett antal artiklar som avslutar mitt projekt om journalistik och ansvarsutkrävande. Lite längre fram i vår är det dags att delta som redaktör (premiär) och författare i årets SOM-bok. Vi får då siffror om människors syn på digital mediemoral som blir spännande att sätta tänderna i. Förutom dessa uppdrag ska det snart skrivas en rapport för uppdraget som pr