Inlägg

Visar inlägg från november, 2017

Loose lips sink ships!

Skillnaden mellan Martins Strids uttalande om att muslimer inte är 100 procent människor och andra skandaler som Sverigedemokraterna varit inblandade i är flera och viktiga. Pratskandaler har duggat tätt kring SD-politiker i många år. Ofta har dessa varit smyginspelade eller också gjorts via anonyma konton på sociala medier. Men en skandal får bättre fäste om det finns fallhöjd och det gör det i Martin Strids fall. För det första är det sammanhanget. Sverigedemokraternas landsdagar var tänkt att visa att partiet numera är ett parti som alla andra med ordning och reda och fritt från tokigheter. Martin Strids prestationer i talarstolen inför alla delegater visade att partiet misslyckats med den föresatsen. För det andra reagerade inte synbart några partikamrater som satt och lyssnade på Strids uttalande. De verkade inte tycka att Strid sa något anmärkningsvärt och ingen begärde heller replik. Om de var förstummade av vad han sa (välvillig tolkning) eller om de höll med om Strids besk

SD gör en Trump

Det är viktigt med fiender. Inte minst i politiken. Politisk retorik handlar ju till stor utsträckning om att påpeka motståndarnas tillkortakommanden, bristande politik eller varningar för konsekvenserna om deras politik skulle genomföras. På Sverigedemokraternas landsdagar är det därför knappast förvånande att Moderaterna, Socialdemokraterna och andra partier på olika sätt presenteras i ett negativt ljus. Det hör till det politiska spelet. Vad som däremot är något uppseendeväckande är att även "svenska medier" får sig en släng av kritiken på ett stort riksdagspartis stämma. Visserligen har nog alla politiker både en och annan synpunkt på journalister och journalistik. Men att likställa nyhetsmedierna med de politiska motståndarna hör inte till vanligheterna. Här gör SD en Trump. Inte bara politiska motståndare är fiender. Även medierna är fiender och därmed försöker man undergräva såväl mediernas anspråk på att skildra samhälle och politik på ett relevant sätt. Även m

Annonsering är ingen mänsklig rättighet

Återigen kommer Aftonbladet att neka Sverigedemokraterna att annonsera i valrörelsen. Budskapet från chefredaktören Sofia Olsson Olsén är att tidningen tackar nej till partiets annonser även i valet 2018, precis som man gjort i tidigare val. Partiet värderingar sägs inte stå i samklang med dem som tidningen står för. Mattias Karlsson från SD menar å sin sida att Aftonbladets agerade visar att det demokratiska systemet inte är jämlikt och att Aftonbladet brister i demokratiskt skyldighet (även om han inte vill ha någon lagstiftning). Det finns ingen lagstiftning förutom den generella yttrandefrihetslagstiftningen, som reglerar svensk politisk reklam. I många andra länder finns det regler på detaljnivå om hur mycket, utrymme för olika partier och begränsningar av innehåll. Men inte i Sverige. Traditionen av svensk politisk kommunikation (både reklam och  journalistik) är oreglerad  och får skötas av inblandade parter. Staten lägger sig inte i. Det innebär också att tidningar givetvis

Tre frågor om en litteraturkanon

Bild
Jag kan inte låta bli att tänka på fornminnen....och julafton. Det var det som sverigedemokraten Levi Klausen kom på som exempel på vilken svensk kultur han ville värna i en tv-intervju för några år sedan.  Exempel är alltid svårare än principer. Det fick kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor känna på i Aktuellt. Att förlora ansiktet offentligt med att inte känna till att Selma Lagerlöf skrivit Gösta Berlings saga, August Strindbergs som upphovsman till Giftas och Klas Östergrens Gentlemen är inte roligt. Risken finns att det häftar fast och att inte minst politiska motståndare har fått en tacksam angreppspunkt i framtiden. Om Busch Thor har otur kommer det att komma pikar från både det ena och andra hållet om hennes litteraturkunskaper. Dessutom blir ju frågan om litteraturkanon svårt att driva framöver. Tre frågor som mycket väl kan skjuta ett politiskt förslag i sank. Jämförelsen med sverigedemokraten i Filipstad är kanske orättvis, men det är när det ska ges exempe

VGRfokus - journalistik eller PR?

Västra Götalandsregionen har startat en "nyhetssajt" - VGRfokus . Smaka på det! "Med nyhetssajten VGRfokus vill regionen lyfta fram allt som regionen gör. Detta ska ske med "en självständig redaktion av tjänstemän som berättar vad som sker, vad som är på gång, om det besvärliga i vår verksamhet och det som är våra glädjeämnen”, skriver direktör Erik Lagersten (Skaraborgsbygden. Det är inget fel i det. Alla gör nyheter nu för tiden. Klicka in på vilken organisations webbplats som helst så hittar du nyheter. Alla kommunicerar den egna organisationens världsbild. VGR är inget undantag och det finns heller inget märkligt i det. Bakgrunden är enligt VGR själva - och där håller jag med - att regionjournalistiken kapitulerat. Jag har forskat om regionbevakning i många år. Få redaktioner bevakar regionernas vardag och lokaljournalistikens utsatta läge gör det inte lättare. Att rapportera om landstingspolitik och regjonfrågor sågs länge av journalisterna som ett

Ian Wachtmeister och skandallogikens paradox

Idag gick Ian Wachtmeister ur tiden. Jag träffade honom en gång, på ett statsvetarseminarium i Göteborg något år efter valet 1991. Wachtmeister och Vivianne Franzén (som senare blev partiledare) var på besök och fick höra Sören Holmberg med kollegor berätta om vilka väljarna som röstade på partiet var. Mina intryck av Wachtmeister före seminariet var väl inte odelat positiva. Jag gillade inte hans populistiska stil och tyckte han aldrig svarade på journalisternas frågor. Men på seminariet blev jag lite imponerad. Till skillnad från Vivianne Franzén, som började hålla något sorts valmöte inför de göteborgska statsvetarna, förstod Ian Wachtmeister precis var han befann sig. Han ställde intressanta och analytiska frågor till valforskarna och jag insåg att han kunde spela flera roller än gamäng på valmöten. Ny Demokratis politiska historia blev kort. Det viktiga avtrycket handlar inte minst om hur Ian Wachtmeister och Bert Karlsson på några månader lyckades utnyttja medierna för att ta s

Dags för en journalistlegitimation?

"Det är i motvinden som draken lyfter" sa fotbollslandslagets Tommy Svensson en gång i tiden när det var lite motigt i kvalet inför fotbolls-EM 1996. Nu lyfte tyvärr inte Svenssons lagbygge till EM, men kanske kan journalistiken i en tid av motvind göra ett sådant lyft? Journalistikens självklara roll som det offentliga samtalet centrum har eroderat. Det finns andra kanaler (säg hej till Trump och Twitter) och resurserna för journalistik blir knappast större i takt med att mediehusen letar efter hållbara affärsmodeller. Journalistyrket är därmed inte heller den självklara karriären för många. Välbetalda och mer säkra kommunikatörsjobb lockar mer. När sedan vem som helst kan smälla upp en webbplats och kalla sig journalist blir yrkesrollen urvattnad. Men kanske är det i denna situation som journalistyrket och journalistrollen kan lyfta igen? Det är när journalistiken hotas som den förhoppningsvis kan hitta sina kärnvärden och legitimitet. Frågan måste ställas om vad det un

En kändis? Kan funka, kan bli en katasfrof

Ta in en kändis vettja! Då får vi lite drag i kampanjen! Att använda kändisar i reklam och även i politiska sammanhang är inte något nytt. Kändisskapet antas ge lite draghjälp åt varumärket - vare sig det gäller ett företags produkter eller ett partis valplattform. Logiken är att personer som gillar kändisen, och de egenskaper hen har, kopplar samman varumärket med kändisen. Kändisens egenskaper antas med andra ord smitta av sig på varumärket. Fenomenet kan ses som en form av "low information rationality", där vi använder kunskap om ett fenomen (kändis) för att bedöma ett annat (företag/politiskt parti). Dessutom är kändisen ett välbekant ansikte så hen fångar också vårt intresse lite lättare. Men det finns risker. Timell, Spacey och andra kändisar som varit starkt förknippade med varumärken släpps nu som om de bränns. Logiken är densamma som tidigare. Farhågor väcks att de skandaliserade kändisarnas negativa egenskaper istället ska associeras med varumärket. Vi lever i

SMS som krisvarning - nu är det här!

Bild
Nu får svenskarna som de vill och får varningsmeddelanden som sms direkt i mobiltelefonen. Tidigare var det inte tillåtet i lag att skicka ut varningar till mobiler som befinner sig i ett visst geografiskt område. Men nu har riksdagen ändrat lagen och vid en samhällskris kan myndigheter skicka ut varningar till alla mobiltelefoner som befinner sig i det drabbade området. Vi mätte långt innan (2014) detta beslut togs av riksdagen vilka larmkanaler svenskarna föredrog. Det visade sig att redan då att varningar via SMS var det som de allra flesta föredrog. Bland yngre var denna önskan ännu starkare. I USA är denna form av varningsmeddelanden vanliga. Det plingade till i mobilen titt som tätt när jag var i Orlando under orkanen Irma. Nu lär det plinga i Sverige framöver också. En brist är dock att det krävs att VMA (viktigt meddelande till allmänheten) aktiveras för att det ska vara möjligt att skicka ut SMS. Eftersom VMA är rikstäckande får alla i hela Sverige meddelanden via radi

Bali och Trump har fattat medielogiken

Bild
Hanif Bali har gjort en Trump igen. Han har använt ett ordval som kan skapa rubriker och därmed fångat journalisternas intresse. Balis svar visar också att han förstått vad det är han gör. Genom att skriva "jävla syltryggar" vet han att det finns god chans att någon eller några upprörs och vips så har han skapat uppmärksamhet och då är medielogiken med utspel, reaktioner och fördömanden igång. Även om en del kanske tycker att Bali kanske är lite väl frispråkig så får han ut sitt budskap effektivt. Visst finns det en risk att uppfattas som oseriös och plump. Men populismens framgångar har gång efter gång visat att det är en gångbar strategi. Man agerar och pratar som "vanligt folk" och retar man dessutom upp journalister så kan man framstå som en röst som inte ingår i makteliten. Liksom Donald Trump har Hanif Bali fattat hur medielogiken i vår tid fungerar.