Loose lips sink ships!

Skillnaden mellan Martins Strids uttalande om att muslimer inte är 100 procent människor och andra skandaler som Sverigedemokraterna varit inblandade i är flera och viktiga. Pratskandaler har duggat tätt kring SD-politiker i många år. Ofta har dessa varit smyginspelade eller också gjorts via anonyma konton på sociala medier.

Men en skandal får bättre fäste om det finns fallhöjd och det gör det i Martin Strids fall. För det första är det sammanhanget. Sverigedemokraternas landsdagar var tänkt att visa att partiet numera är ett parti som alla andra med ordning och reda och fritt från tokigheter. Martin Strids prestationer i talarstolen inför alla delegater visade att partiet misslyckats med den föresatsen.

För det andra reagerade inte synbart några partikamrater som satt och lyssnade på Strids uttalande. De verkade inte tycka att Strid sa något anmärkningsvärt och ingen begärde heller replik. Om de var förstummade av vad han sa (välvillig tolkning) eller om de höll med om Strids beskrivning av muslimer (illvillig tolkning) vet vi inte. Men att lämna sådana blottor är en dödssynd i det politiska spelet.

För det tredje sändes allt direkt i SVT. Det går inte att skylla på mediernas elaka sätt att välja ut och vinkla. Istället blir det en bild av hur det blir när Sverigedemokraterna själva får styra och ställa. Det gör att fadäsen blir extra allvarlig. Nu försöker partiledningen direkt hantera pratskandalen genom uteslutningsärende och förminska betydelsen. Men det stora problemet ligger i att ingen reagerade direkt på vad Martin Strid sa och där sitter partiet fast som i ett skruvstäd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?