Bengt Johansson

Snabbt hem från Orlando för att göra framträdanden på Bokmässan i Göteborg. Under tre av mässans dagar pratar jag (och Lars Truedson på IMS) om boken När makten står på spel. Journalistik i valrörelser med kollegor från bransch och akademi på ett antal olika sammanhang. Igår var det på Mediescenen på MEG, i TU:s och  Göteborgs universitets montrar. Idag besöker vi Fokus och imorgon Aftonbladet. Många intresserade lyssnare och stort intresse. Mycket handlar om hur SD bevakas och jag vill gärna slå ett extra slag för Mats Ekströms kapitel i boken, som med en internationell utblick tar upp hur journalistik i ett antal europeiska länder bevakar populistiska partier. Igår fick jag också äntligen veta att det nya numret av tidskriften The Poster kommit ut med sitt nya nummer. Orla Vigsö och jag är gästredaktörer för detta nummer som handlar om politiska affischer. Själv bidrar jag tillsammans med Christina Holtz-Bacha med ett kapitel om jämförelser av negativa kampanjer i tyska och sv

Det är inte utan att man börjar nynna på Nationalteaterns låt "John Carlos" när Trump startat ett storbråk med amerikanska sportstjärnor. Sport och politik hör alltid ihop, även om många försöker hävda motsatsen. I USA har nationalistiska symboler en given plats. Nationalsång och flaggor hör till vardagen, inte bara i de högsta ligorna. NFL-spelaren Colin Kaepernick startade protesterna mot diskrimineringen av svarta i USA för drygt ett år sedan. Detta genom att inte resa sig under nationalsången. Sedan dess har protesterna (take a knee) spridit sig och nu kände president Trump att det var dags att höja rösten. Även om Trump hävdar att han vill att USA ska enas från den starka polariseringen som präglar landet kastar han snarast bränsle på elden i sina kampanjtal och tweets. Donald Trump är ständigt i kampanjläge, det präglar hela hans presidentskap, och bedriver man en ständig kampanj ligger det i sakens natur att man är konfrontativ och splittrar.  Här i USA finns det

Forskning kring hur människor ska förbereda sig inför en kris och hur de ska agera när krisen bryter ut finns det gott om. I Kriskommunikation 2.0 var det också vårt fokus och även i det nya projektet KRISAMS kommer kommunikation under den akuta krisfasen finnas med, även om vi där framförallt tar sikte på långsiktiga effekter. Men efter orkanen Irma inser jag att vi kanske behöver uppmärksamma och forska om krisinformation efter krisen - post crisis alerts. Det visar sig att när krisen är över förolyckas människor också, kanske i minst lika hög grad som under själva krisen.  Inom forskningen har man så vitt jag sett inte diskuterat denna form av kriskommunikation. Det kanske behövs eftersom det finns flera exempel på händelser efter orkanen Irma där människor betett sig på ett sätt de inte borde. Det har tyvärr återigen hänt att människor använder elgeneratorer drivna på diesel inomhus och dör av kolmonoxidförgiftning. Andra har dött av att de gått ut efter orkanen bedarrat och

Jag har skrivit ett antal blogginlägg och krönikor genom åren. Även frågan om tv-licens har då och då swischat förbi i mina texter. Letade lite och hittade två krönikor i Borås Tidning som är mer än tio år gamla, där jag tar upp hur medieutvecklingen problematiserar tv-licensen. Dels i en krönika som diskuterar att ett eventuellt "smalt" public-service uppdrag (där man inte håller på med sport och bred underhållning) kan urholka viljan att betala tv-licens, dels i en text som diskuterar digital-tv och det faktum att vi kan titta på tv utan att ha en tv-apparat (vilket ju är grunden för tv-licensen). Nu verkar det som att tv-licensen är på väg bort. Flera medier har rapporterat om licensens försvinnande (först var tydligen Medierna i P1)  och flera andra förslag som public service-kommitéen förväntas föreslå. Jag är inte så förvånad om licensen försvinner. Det mest förvånande är kanske att tv-licensen fått vara kvar så länge. Egentligen är inte den viktiga nyheten att lic

Nej, en valaffisch avgör knappast val. Inte ens om den blir en stor snackis. Inte heller Kosackvalet 1928 avgjordes nog av affischerna - även om retoriken i kampanjen i övrigt bidrog till det. Men bilder kan skada imagen och skapa diskussioner man inte vill ha. De flesta valaffischer är också så menlösa att de troligen varken gör till eller från. Partierna vill gärna att de ska ge lite nyhetsskjuts, men i de allra flesta fall är de alldeles för mjäkiga. Men även trista affischer kan bli ett problem. Eller snarare när bilden som kommunicerar inte står i samklang med de värden man vill kommunicera. Bilden av Arbeiderpartiets partiledare Jonas Gahr Støre har diskuterats i dessa termer i Norge. En politiker som uppfattas som jordnära och kompetent har stylats om och photoshoppats till oigenkännlighet. Vi har haft svenska exempel. Redan 1991 var affischerna på ledargarnityret i svenska Socialdemokraterna en snackis då Ingvar Carlsson, Allan Larsson och framförallt Mona Sahlin hade stylats

Ja, jag överlevde orkanen Irma. Framförallt beroende på att jag bodde i Orlando och inte i några av de mest utsatta områdena i Florida. Mest också beroende på att jag faktiskt förberett mig och höll mig inomhus och var väl skyddad när orkanen drog förbi. Att jag klarat mig ganska bra även utan ström har också att göra med förberedelser. Jag lyssnande på varningarna i medierna och köpte hem vatten, mat, ficklampa och lite andra bra-att-ha-saker. Lite småjobbigt, men egentligen inget problem. Som kris- och riskkommunikationsforskare är man givetvis också nästan löjligt intresserad av hur kriskommunikationen fungerar i praktiken under en sådan här händelse. Både de teoretiska utgångspunkterna och de empiriska resultaten i Kriskommunikation 2.0 bekräftades tydligt i mina egna erfarenheter av orkanen Irma. Kriskommunikationens uppgift kan teoretiskt sett sägas vara tre saker. För det första (1) att tillhandahålla information så att människor klarar den akuta fasen av krisen, för det an

Vi lever i ett samhälle där vi har sekunduppdatering eller om man så vill ett on-line-samhälle. Å andra sidan visar det sig gång efter annan att vid stora katastrofer finns det en tydlig fördröjningseffekt. Det är fortfarande så att det ofta dröjer en eller flera dagar innan omfattningen av en katastrof står klar. Vi såg det i tsunamikatastrofen 2004 då det tog flera dagar innan rapporterna från Aceh nådde nyhetsflödet. Dödssifforna steg helt plötsligt till flera hundra tusen. Men även i områden med stor medietäckning begriper man inte omfattningen innan efteråt. Ibland beror det på att områden saknar mediebevakning eller att kommunikationsstrukturen slagits ut. I andra fall handlar det om att saker och ting sker med viss fördröjning, såsom översvämningarna i USA efter orkanerna Katarina eller Harvey. Men det handlar också om att det helt enkelt tar några dagar innan vi får överblick över en katastrof. När vi är mitt i den ser vi inte helheten utan bara små delar. Därför är först e

I maj 1991 så ringde min telefon. Det var professor Kent Asp på JMG som undrade om jag och Nicklas Håkansson - som jag satt och skrev uppsats tillsammans med - ville jobba för honom och koda nyheterna under valrörelsen 1991. Eftersom vi tyckte det lät lite spännande tackade vi ja och började mäta och lusläsa tidningar och tv sommaren och hösten 1991. Skälet till att vi överhuvudtaget fick frågan var att ingen av studenterna på C-kursen var intresserade. Så Kent fick börja leta bland B-kursstudenterna istället, där jag och Nicklas skrev en uppsats om mediernas personifiering med Peter Esaiasson som handledare. Kent Asp genomförde sin sista Medievalsundersökning 2010 och skrev tillsammans med Johannes Bjerling Mediekratin en sammanfattande analys av mediernas bevakning av valrörelserna 1979-2010. För att fortsätta tidserien genomförde jag tillsammans med forskningsassistenterna Linnéa Damber och Karin Wändal 2014 års Medievalsundersökning och presenterade resultaten i maj 2016 på

Orkanen Irma kan kanske bli den värsta som drabbat USA. Vindhastigheterna är över 185 miles/h och bilderna strömmar nu in från öarna i Karibien som drabbats. I Orlando, där jag befinner mig, räknar man med att vi nås av stormen framemot söndag kväll och måndag. Prognoserna är ännu osäkra och vi vet inte exakt vilken bana den tar. Guvernören har utlyst nödläge och satt staten i krisberedskap, vägtullarna är borttagna och människor har börjat hamstra vatten och konserver. Irma är också det enda som man pratar om just nu och tydligen börjar det bli ont om bensin här och var. Priset har också stigit ännu mer, vilket det gjorde redan efter Harvey. Nu ligger priset på en gallon på 2.70 mot 2.20 för några veckor sedan. Jag var i eftermiddags med i P4 Göteborg (ca 2 timmar in i programmet) och berättade om mina upplevelser på plats. Som nyhetsjunkie och risk- och krisforskare är det ju också yrkesmässigt intressant att följa nyhetsrapporteringen. Det är slående att upplevelsen av fara verka

Det är mycket känslor i politik, inte minst i valkampanjer. Visst ska vi som medborgare ta det mest upplysta valet. Men vi är inte (bara) rationella varelser utan drivs också av känslor. Inte minst när det gäller politik. Det räcker ju att gå in på sociala medier och se hur känslorna rasar så fort politik och samhällsfrågor debatteras. Ett akademiskt bidrag till detta forskningsfält har jag (tillsammans med kollegorna Tom Carlson i Åbo och Orla Vigs ø ) nyligen publicerat i boken Political Advertising in the 2014 European Parliament Elections (Holtz-Bacha, Novelli & Rafter (red). I kapitlet ( Persuading beyond Words: Visual Appeals in the 2014 European Election Campaign ) tar vi sikte på den delen av politisk reklam som inte är textbudskap, utan kommuniceras med bilder och logotyper. Analyserna visade också inte oväntat att en stor del av affischer och filmer hade visuella element såsom bilder på politiker och andra symboler. Men det visade sig också att detta var allra mest