Inlägg

Visar inlägg från maj, 2017

Ett handslag betyder så mycket

Jag kan inte riktigt släppa det där med Trump och Marcons handskakning. Snacka om symbolpolitik. Hur ledare runt om i världen hanterar Donald Trumps kraftiga och ryckande handskakningsteknik är världsnyheter. Trump leker högstadiemobbare i relation till politiska ledare (och alla andra kritiker) genom förolämpningar på Twitter, knuffa sig fram i kön eller göra en hälsningsceremoni till en maktdemonstration. Han gör precis som de "tuffa" killarna i korridoren på Stenbocksskolan i Ulricehamn 1970-talet. De hängde i korridoren och använde alla möjliga knep för att häckla de svaga och få sig själva att framstå som starka. Trump och för den skull också Erdogan och Putin jobbar i samma anda, även om de sistnämnda inte är lika iögonfallande. Det viktigaste är att framstå som en stark ledare. Att framstå som stark som politisk ledare är givetvis ingenting som kommit de senaste åren. Styrka har alltid varit ett signum för ledare, framförallt i diktaturer där legitimiteten inte komme

Medierna är alltid vridna - åtminstone i våra egna ögon

I 25 år har jag i olika forskningsprojekt undersökt nyhetsmediernas bevakning av olika saker. Ofta valrörelser, men även bevakning av den kommunala sektor och sjukvård. Även brottslighet har varit i fokus för mitt intresse i någon rapport. När jag är ute och pratar med politiker eller tjänstemän om hur politik och olika sektorer bevakas brukar jag fråga hur stor andel av bevakningen som de själva tror har en negativ vinkling. Svaren jag får brukar bli att det är "en klar majoritet", "det allra mesta" eller "kanske upp till 80 procent". När jag säger att det är ytterst sällsynt att det når över 20 procent om det inte rör en enskild skandal tror de ofta inte på mig. Inom forskningen kallas fenomenet för hostile-media effect, vilket på svenska blir "fientliga medie-effekten". Det är ett psykologiskt fenomen som innebär att ju mer engagerade vi är i en fråga desto mer upplever vi att mediernas bevakning missgynnar oss. Särskilt stark blir denna effe

Twin Peaks - när tv-serier blev på allvar

Jag växte upp med Dallas, Falcon Crest och Dynasty. På 1980-talet gjorde tv-serierna intåg i Sverige. Visst hade vi haft Arvingarna och De fattiga och de rika tidigare, men framförallt Dallas gjorde ett starkt intryck. Faktum var att även nyhetsrapporteringen hade inslag när Dallas visades på svensk tv första gången 1981. Så stort var det. Twin Peaks var något annat. Jag hade redan stiftat bekantskap med David Lynchs i filmer som Elefantmannen, Dune och Blue Velvet. Den sistnämnda hade gjort mig ganska obehagligt berörd med den märkliga kombinationen av naivitet, klichéer, skruvad humor och våld. Visste inte riktigt vad jag skulle känna och gick från bion ganska ambivalent. När Twin Peaks började sändas några år sedan hade jag väl fattat genren och fastnade liksom mina kompisar stenhårt. Vi önskade oss alla en FBI-jacka, sa "damn good coffee" och samlades alla hemma hos några kompisar på måndag kväll för att se senaste avsnittet. Twin Peaks var något annat än de andra tv-

I diktaturer finns det ingen fri journalistik

Om vi inte hade fri journalistik så skulle de uppmärksammade rättsfallen Tomas Quick och 4-årige Kevin slutat på ett helt annat sätt. Det är lätt att glömma bort det. Journalistik är faktiskt en samhällsinstitution som gör att makthavare inte så enkelt kan göra fel. Visst finns det andra kontrollerande och balanserande institutioner, men journalistiken är ofta det den svage har att förlita sig på när rättssamhället eller politiken tappat intresset. Visst har journalistik brister, inte minst då den ibland dras med i drev och häxjakter där det inte är faktakontroll som styr utan moralisk indignation.  Men trots det är det grävande och faktakontroller som gör att makthavare inte kan bete sig hur som helt. Kent Asp menar att medierna både har en synlig och osynlig makt. Till den synliga makten hör just avslöjanden och granskningar eller påverkan på den allmänna opinionens kunskaper, åsikter och beteenden. Den är givetvis viktig. Men mediernas osynliga makt är minst lika central. Bara den v

Riskforskningsmöte i Washington. Vol 2

Presentationen avklarad inför en mycket välmeriterad församling, inte minst FEMA som är den amerikanska motsvarigheten till MSB. De har genomfört krisberedskapskampanjer och också mätt amerikanarnas krisberedskap i många år. Vill man läsa en av de senaste rapporterna finns den här . Det var många saker som var uppe till diskussion, inte minst att kommunikatörer lätt agerar experter och inte lyssnar på mottagarna i tillräcklig hög utsträckning. Många tryckte på att möta människor på deras egna villkor och ta reda på vilken hjälp människor vill ha, hur de vill ha information och också respektera den kompetens som människor besitter. Men här finns en intressant spänning om vad som är krishanterares och kriskommunikatörers roller. Den ena ytterligheten om man går hela vägen är att krishanterare och kriskommunikatörer i bästa fall är en coach som kan lyssna in den kompetens som människor har och sedan bidra med den hjälp som de efterfrågar. Då tar man mottagarnas perspektiv fullt ut och g

Riskforskningsmöte i Washington. Vol 1

Bild
Denna vecka är jag medbjuden en svenska delegation som ska diskutera riskhantering och riskkommunikation med amerikanska myndigheter (och forskare). Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som bjudit med mig och det kommer att bli mycket spännande att få delta. Det är mitt första besök i Washington och svenska ambassaden. Ambassaden ligger ner vid vattnet i stadsdelen Georgetown (fantastiskt läge!) bara någon kilometer från området där Vita huset, kongressen och alla berömda monument är belägna. Tog en promenad där igår eftermiddag och dit får även dagens joggningstur gå. Jag ska göra en kort presentation från min och Orla Vigsøs rapport om kampanjen 72 timmar. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen funderar vi en del kring kontextualisering och riskkommunikation. På många sätt är ju riskkommunikation något av det svåraste man kan ägna sig åt. Målet är att övertyga någon att förbereda sig för något som kanske, men troligen inte alls kommer att

Krisberedskapsveckan är här

Bild
Det är årets krisberedskapsvecka nu. Mellan den 8 och 14 maj pågår en mängd aktiviteter med syfte att vi medborgare ska vara lite bättre förberedda inför en kris. MSB har lanserat kampanjen "Upp och Ner" som syftar till att göra oss lite medvetna om att vi kan hamna i situationer där inte samhället fungerar så som vi är vana. Det finns också filmer med armbryterskan Heidi Andersson att titta och låt sig inspireras av. Tydligen är det 163 kommuner som anordnar aktiviteter på lite olika sätt.   I Mölndal där jag bor har jag inte sett röken av någon kampanjaktivitet. Visst finns det lite information på webbplatsen om man letar, men inget som knyter an till "upp och ner".   Men kollegan Orla Vigsø intervjuas senare idag i TV4 om vår rapport om vår kommande riskkommunikation "72 timmar" som snart finns tillgänglig på MSB:s webbplats. På tal om riskkommunikation åker jag till Washington D.C. på söndag för att vara med på ett runda-bordet samtal på The