Riskforskningsmöte i Washington. Vol 1
Denna vecka är jag medbjuden en svenska delegation som ska diskutera
riskhantering och riskkommunikation med amerikanska myndigheter (och
forskare). Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som
bjudit med mig och det kommer att bli mycket spännande att få delta. Det
är mitt första besök i Washington och svenska ambassaden. Ambassaden
ligger ner vid vattnet i stadsdelen Georgetown (fantastiskt läge!) bara
någon kilometer från området där Vita huset, kongressen och alla berömda
monument är belägna. Tog en promenad där igår eftermiddag och dit får
även dagens joggningstur gå.
För övrigt skriver överlevnadsexperten Herman Geijer lite om vår rapport på sin blogg.
Jag
ska göra en kort presentation från min och Orla Vigsøs rapport om
kampanjen 72 timmar. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen funderar
vi en del kring kontextualisering och riskkommunikation. På många sätt
är ju riskkommunikation något av det svåraste man kan ägna sig åt. Målet
är att övertyga någon att förbereda sig för något som kanske, men
troligen inte alls kommer att hända. Samtidigt vill man skapa
uppmärksamhet för att fånga intresset, men som myndighet (som ofta är
avsändare) vill man inte heller skrämma upp folk.
Myndighetskommunikation kännetecknas ju ofta av att man vill lugna
medborgarna om att samhället trots allt fungerar, när medier och andra
aktörer larmar som värst.
Ett
dilemma med andra ord. Vad vi kan visa i vår analys är att kampanjen
inte var särskilt starkt kontextualiserad. Kampanjen satsade på enkla
bilder (ikonografiska) med begränsad text utan att exakt berätta om
vilka kriser som kan ske, hur stor risken är och exakt varför just dessa
saker ska köpas hem och hur de ska användas. I de experiment vi
genomförde tydde också resultaten på att man med ganska enkla tillägg
skulle kunna öka människors medvetenhet om vad kampanjen ville
åstadkomma (höja riskmedvetenhet och köpa hem en krislåda för att klara
några dagar utan ström/värme, vatten i kranen och möjlighet att
handla).
Att det sedan är väldigt svårt att få människor att ta steget från att "göra det vi redan vet" är en ytterligare utmaning.
För övrigt skriver överlevnadsexperten Herman Geijer lite om vår rapport på sin blogg.
Kommentarer
Skicka en kommentar