Ett handslag betyder så mycket

Jag kan inte riktigt släppa det där med Trump och Marcons handskakning. Snacka om symbolpolitik. Hur ledare runt om i världen hanterar Donald Trumps kraftiga och ryckande handskakningsteknik är världsnyheter. Trump leker högstadiemobbare i relation till politiska ledare (och alla andra kritiker) genom förolämpningar på Twitter, knuffa sig fram i kön eller göra en hälsningsceremoni till en maktdemonstration. Han gör precis som de "tuffa" killarna i korridoren på Stenbocksskolan i Ulricehamn 1970-talet. De hängde i korridoren och använde alla möjliga knep för att häckla de svaga och få sig själva att framstå som starka. Trump och för den skull också Erdogan och Putin jobbar i samma anda, även om de sistnämnda inte är lika iögonfallande. Det viktigaste är att framstå som en stark ledare.

Att framstå som stark som politisk ledare är givetvis ingenting som kommit de senaste åren. Styrka har alltid varit ett signum för ledare, framförallt i diktaturer där legitimiteten inte kommer från att kunna förhandla, lyssna in eller på andra sätt vara responsiv utan vara auktoritär, att vara den som bestämmer. Om demokratiskt valda ledare går fram med en auktoritär ledarstil där minsta tecken på svaghet urholkar legitimitet kommer de agera precis som Trump och de andra. Alla tecken på svaghet blir en risk. Det är därför Putin och Erdogan jagar alla som på olika sätt misskrediterar dem och ironiserar eller gör satir. Det är också därför Trump beter sig som han gör. Och då blir också en handskakning ett sätt att visa politisk styrka. Men visst är det en ganska märklig värld vi lever i när nyheterna ägnas åt att analysera handslag?
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?