Falska vänner
I gamla tider hittade politiker på falska insändare. "Besviken socialdemokrat" kunde en borgerlig politiker eller väljare signera en insändare till lokaltidningen med. Givetvis gjorde vänsterpolitiker exakt samma sak. På nätet vet vi inte heller vem som är vem. Ända sedan nätets gryning har unga människor (framförallt tjejer) råkat ut för sexuella trakasserier av äldre (män) som låtsats vara jämnåriga genom att ha falska profiler. För oss lite äldre i opinionsbranschen handlar informationskriget om att vi inte vet vem det är som vill prata med oss. Kollegor och jag själv får numera systematiskt vänförfrågningar av unga okända kvinnor på Facebook. Givetvis hoppas jag att fortfarande besitta någon sorts charm, men att okända vackra kvinnor (utan FB-vänner!) helt plötsligt skulle vilja följa mitt flöde på Facebook är osannolikt. Det handlar troligen om att få tillgång till det jag skriver och lägger ut kanske ännu troligare min kontaktlista av FB-vänner.
Det finns en massa aspekter av hur vi ska kunna orientera oss i de falska profilernas värld. Många menar att botar förstör sociala medier. Innehåll automatdelas och automatskrivs med syfte att skapa trafik. Och nu ser vi också hur desinformationsstrategierna används för propagandasyften. Inte så att man i första hand försöker övertyga, utan snarare att så tvivel. Klassisk propagandateknik med andra ord. Falska profiler gör att samma budskap kommer ser ut att komma från olika håll och eftersom det inte heller alltid pumpas ut hela tiden utan portioneras ut lite då och då tappar vi vaksamheten. Med sådan desinformationsstrategi fungerar inte heller våra vanliga strategier för källkritik. Vi är lost in cyberspace där inget är vad det verkar vara.
Det är lätt att peka på problem, men vad är lösningen? Jag brottas med anonymiteten. På ett sätt tycker jag den är bra. Personer ska kunna uttrycka åsikter utan att brännmärkas eller bli utsatta. Inte minst om vi också vill ha lagar som hindrar en klåfingrig stat att i en framtid kontrollera medborgarna. Men anonymitet utan ansvar är också problematisk. Kanske ska nätverkssajter använda verifierade användarbegrepp som Airbnb och andra nätverkstjänster? Eller vad är lösningen på alla falska vänner?
Det finns en massa aspekter av hur vi ska kunna orientera oss i de falska profilernas värld. Många menar att botar förstör sociala medier. Innehåll automatdelas och automatskrivs med syfte att skapa trafik. Och nu ser vi också hur desinformationsstrategierna används för propagandasyften. Inte så att man i första hand försöker övertyga, utan snarare att så tvivel. Klassisk propagandateknik med andra ord. Falska profiler gör att samma budskap kommer ser ut att komma från olika håll och eftersom det inte heller alltid pumpas ut hela tiden utan portioneras ut lite då och då tappar vi vaksamheten. Med sådan desinformationsstrategi fungerar inte heller våra vanliga strategier för källkritik. Vi är lost in cyberspace där inget är vad det verkar vara.
Det är lätt att peka på problem, men vad är lösningen? Jag brottas med anonymiteten. På ett sätt tycker jag den är bra. Personer ska kunna uttrycka åsikter utan att brännmärkas eller bli utsatta. Inte minst om vi också vill ha lagar som hindrar en klåfingrig stat att i en framtid kontrollera medborgarna. Men anonymitet utan ansvar är också problematisk. Kanske ska nätverkssajter använda verifierade användarbegrepp som Airbnb och andra nätverkstjänster? Eller vad är lösningen på alla falska vänner?
Kommentarer
Skicka en kommentar