Ända sedan Håkan Juholt valdes till partiledare för socialdemokraterna har jag funderat på hans image. Folklig, lite töntig och kanske till och med plump var associationerna jag fick. Avslöjandet i kvällspressen, där en svensk turist snappat upp när Juholt som vilken annan turist som helst klagar på drinkpriserna, passade ganska bra in i den bilden. Precis som en syskonskara måste partiledarna hitta en ledig roll och när Fredrik Reinfeldt mutat in landsfadersrollen tar Håkan Juholt en annan position. Men frågan är om han inte gått för långt i folkligheten nu. Att det är folkligt att fela är det ingen tvekan om, men den senaste veckans bidragsskandal är besvärande för såväl Juholt som för hela socialdemokratiska partiet. Det är ingen drömsits att bygga en stark opposition om den som ska driva oppositionen får ägna sig åt att försvara sina privata göromål. Den stora frågan nu är om Juholt faktiskt redan tidigare fått anmärkningar och han nu ljugit om det. För vi vet alla att det är lögne...
