Inlägg

Visar inlägg från 2021

Ännu ett forskarår i pandemins skugga

Bild
Mitt årliga reflektionsinlägg här på bloggen är väl mer av dagbok än en text riktat till en extern publik. Med andra ord mest ett sätt för mig själv att sammanfatta forskaråret. Vad har blivit gjort? Vad väntar året som kommer? En sak som slagit mig är att jag går in i mitt sista decennium som yrkesarbetande. Har 10 år kvar innan pensionen, vilket känns oerhört konstigt. Tycker ju att jag precis kommit igång med forskandet, trots att jag varit verksam på universitetet sedan 1990-talets början. Det är snart 25 år sedan jag disputerade och har varit professor i 14 år. Tid är märkligt, det går både fort och långsamt på en och samma gång. Åren swishar snabbt förbi, men ändå känns vissa saker som ett annat liv. Att jag närmar mig 60 med stormsteg kommer jag nog inte riktigt att kunna förlika mig med, men jag klarar det nog. Det har ju generationer före mig gjort, så varför skulle inte jag? Blickar jag tillbaka på 2021 ur forskarperspektiv har det givetvis varit väldigt mycket covid-19 på al

Statsministrar, blame-games och arenor för strategiskt beslutsfattande

Igår blev då Magdalena Andersson statsminister till slut. Förra onsdagen var det milt sagt turbulent med upprörda känslor där angreppen haglade, allt för att skjuta ifrån sig ansvar. Till och med talmannen tappade det och pekade ut Miljöpartiet som ansvariga för situationen. Andra skällde på Centern eller Vänsterpartiet. Sossarna och Magdalena Andersson fick också sin släng av sleven. Om man inte var bekant med begreppet "blame-game" tidigare blev man det nu. Jag har svårt att uppröras över det som skett. Politik handlar ju både om sakfrågor men också om strategiska överväganden för att på kort eller lång sikt försöka maximera det egna inflytandet. Då politisk strategi utkämpas på flera olika arenor finns det intressanta dynamiker. Statsvetenskaplig forskning lyfter fram fyra arenor där givetvis grunden är väljararenan, att agera strategiskt för att öka väljarstödet. Men det finns också den parlamentariska arenan, där partierna försöker hitta stöd i riksdagen för sin politik.

Trust me and thou shall be saved

Bild
Idag pratade jag på konferensen Krissamverkan Västra Götalands som anordnas av Länsstyrelsen i Västra Götalands. Min presentation handlade om samhällsförtroende och kriskommunikation, med titeln "Trust me and thou shall be saved". Det kom många intressanta frågor från åhörarna och jag fick mycket att fundera på.  Huvudbudskapet var att förtroende har starka band till hur människor agerar under kriser, vilket knappast är en hemlighet. De som litar på samhällsinstitutioner är mer benägna att följa råd, vaccinera sig och rent allmänt göra det som myndigheterna säger. Mest på gott, men det förutsätter givetvis att myndigheternas information är korrekt. Annars är ju förtroendet faktiskt skadligt. Men visst, ett ett gott råd till att krishanterare är att bygga upp ett starkt förtroende eftersom det är en central tillgång under en kris. Har människor förtroende för dig så lyssnar de. Men vad är egentligen förtroende? Begreppet används ju titt som tätt av forskare, men även i den all

Om spöktimmen på rikstinget

Bild
En inte oväsentlig del av politisk retorik handlar om kritisera motståndarna. Det kan göras på många sätt, allt ifrån att sakargument kring ideologi och sakfrågor till mer eller mindre tarvliga personliga påhopp. En form av politisk retorik är att vara hånfull, kanske om att motståndarens politik är "verklighetsfrånvänd" eller att kandidaterna har personliga brister, inte minst intellektuella sådana. På sociala medier är sådan retorik kanske allra mest framträdande, men även inom politisk underhållning och satir är hånet en vanlig retorisk strategi. På Kristdemokraternas riksting i helgen var partiledaren Ebba Busch kritik av Miljöpartiet ett exempel på en sådan retorik, eller åtminstone tolkade rubrikmakarna på SVT det som sådant. Lamporna släcktes och det enda ljuset var en ficklampa som Ebba Busch lyste upp sitt eget ansikte med. Hon berättade att vindkraftverken hade slutat snurra på grund bristande vind och viskandes som om hon berättade en spökhistoria attackerade den k

"The list" - 10 lärdomar om kriskommunikation under pandemin

Bild
Det börjar bli en del liveframträdanden nu, vilket är betydligt roligare än att prata framför en skärm på hemmakontoret. Under förra veckan var jag på min första jobbresa till Stockholm sedan oktober 2020. Kändes nästan som att resa utomlands.  I Stockholm hade jag förmånen att få delta i en panel och hålla föredrag på PUBLIKOM ute på Nackastrand. Jag fick prata med många intressanta människor och hade överlag fina dagar. Tyvärr kunde jag inte delta på galamiddagen på Berns. Det svider lite. Den som vill kolla på mitt fördrag kan klicka på länken nedan. Jag pratade i ca en halvtimma om de lärdomar om kriskommunikation som jag gjort under pandemin - stora och små. Min 10-bästa-lista är en levande lista och om ett halvår har den kanske 15 eller 20 punkter. Eller också har jag kanske kondenserat ner den till 7. Vad vet jag.  Kolla på föredraget HÄR .     

Stoppa omoralen i musiken! Stoppa den!

Bild
Omoralisk musik är på tapeten igen. Är själv ingen större fan av gangstarap, även om jag exponeras för den ibland då genren är populär hos vissa yngre segment i familjen. Debatten är inte ny och gangstarap är verkligen inte första gången upprörda röster hörs över kulturella uttryck. Vad som är god smak och vad som skadar ungdomen har skiftat. Dansbaneeländet och Nick Carterromaner gällde under första hälften av 1900-talet, senare blev det tecknade serier, TV och med tiden videovåld, hårdrock, dataspel och nu gangstarap. Var tid har sin moralpanik.  Debatten präglas som alltid av svårigheter att särskilja mellan olika dimensioner samt att hålla en principiell linje. För det handlar både om verkets eventuella konsekvenser och om verkets relation till konstnären.  Effekterna av konstnärliga verk (eller andra (populär)kulturella uttryck) är ofta föremål för debatt och handlar då om att de skadar eller hotar vad som uppfattas som centrala värden. Kort sagt, innehållet kan påverka motta

Terminator and me - några tankar efter Future of Democracy

Bild
Förra veckan tillbringade jag två dagar på Future of Democracy , en konferens ute på Lindholmen Science Park i Göteborg. Jag fick lyssna till mycket intressanta presentationer, intervjuer och deltog i samtal kring runda bord med andra deltagare. Egentligen är jag lite skeptisk till konferenser i allmänhet, men det här var riktigt upplyftande. Och det säger jag inte bara för att jag sitter i styrgruppen för Medier och Demokrati , som står bakom konferensen. Jag hade uppriktigt sagt riktigt intressanta diskussioner och utbyten av perspektiv. Det piggar upp! Fokus låg på AI, teknikutveckling och demokrati, både på möjligheter och hot. Här är några reflektioner som kom fram efter lyssnande och pratande. 1. Det är något lurt om man inte kan berätta vad man gör! I diskussioner om AI och ny teknik uppstår alltid frågan om relationen till användarna. Skandaler kopplat till sociala medieplattformar handlar ofta om att data samlats in utan att man berättar vad den ska användas till. Samma fråga,

Dags för padelpolitiker?

 Sport och politik hör väl inte ihop? Nja, historien har väl lärt oss att det knappast är så enkelt. Det finns också många exempel hur politiker gärna använder sporten som ett sätt att stärka den egna positionen. OS, VM och andra stora arrangemang har ju ofta det syftet. Erik Niva berättar gång efter gång i podden When we were kings om hur presidenter och andra makthavare gärna använder fotbollen för att stärka det egna anseendet. Listan kan göras lång. Men hur är det med politikers eget idrottande? Är det också något som kan exploateras? Jadå, se bara på hur både Miljöpartiets Per Bolund och Centerns Annie Lööf tog selfies i joggingspåret strax före partiledardebatten för några veckor sedan. Jag och kollegan Orla Vigsö passade på att skriva en text om politikers (synliga) idrottande och vad det representerar. Dagens Industri publicerade artiklen idag.  Vår spaning är att vi kanske får se padelspelande politiker på valaffischerna 2022. Men vi har haft fel förr. Läs artikeln HÄR .

Varför skulle myndigheter inte berätta allt de vet? En liten undersökning med en hypotetisk fråga

Bild
Våren 2020 ställde vi frågor i SOM-institutets coronaundersökning, där ett de svarande fick frågor om pandemin. Vi hade med frågor om man litade på att myndigheterna berättar allt de visste om viruset. Utöver det ställde vi en hypotetisk fråga om vad skälet i skulle kunna vara om myndigeter trots allt höll inne med information. Vad vi då såg var att de flesta trodde att vi medborgare fick reda på allt (65 procent) om viruset. De resterande trodde, i olika utsträckning, att myndigheterna då och då dolde information. På svaren om vilka dessa skäl kunde vara visade det sig att de med allmän misstro till myndigheters sanningsenlighet oftare menade att skälen var att de "inte hade kontroll", "att de skyddade sig själva" eller att tystnaden var ett sätt att "skydda regeringen" Våren 2021 ställde vi dessa frågor ännu en gång för att se om det fanns några förändringar när pandemin pågått i ett år. Ett år då vi översköljts av krisinformation från myndigheterna. Vad

Rondellhundar, brända flaggor och yttrandefrihet

Bild
Konstären Lars Vilks är död. Han levde under dödshot från islamistiska extremister i många år, men till slut blev det istället en biloycka som tog hans liv. Vilks fick betala ett högt pris för yttrandefriheten på grund av de hot som riktades mot honom. Hans liv blev kringskuret på ett sätt som knappast är smickrande för ett samhälle som vill värna yttrandefrihet. Yttrandefrihetsfrågor är ständigt närvarande i den offentliga debatten. Ofta handlar den om vad man får påstå om någon annan, men också om gränsen mellan fakta och fiktion. Åtalet mot Ann-Sofie "Soffan" Hermansson, förtalsdomen mot Ebba Busch eller svallvågorna av #meetoo är exempel på denna dimension av yttrandefriheten. Får man påstå vad som helst om vem som helst? Den svenska förtalslagstiftningen har stått i fokus där många fått lära sig att förtal inte självklart är kopplat till om det som påstås är sant eller inte. Här har alla som försvarar lagstiftningen en stor pedagogisk utmaning eftersom många kanske inte

Kommunal kriskommunikation - en rapport om Mölndals stad

Bild
Min telefon ringde när jag en sen eftermiddag sommaren 2020 höll på att klippa häcken. Den som ringde och störde mitt arbete var professor Björn Brorström som undrade om jag var intresserad av att ingå i gruppen som skulle utvärdera Västra Götalandsregionens corontahantering. Jag tackade givetvis ja och fick vara med på en väldigt lärorik resa som slutade i rapporten "Godkänt med förbehåll", som jag skrivit lite om tidigare på bloggen ( LÄS HÄR ). Då flera kommuner hörde av sig och också ville få en genomlysning av hur de klarat pandemin växte det till ett helt utvärderingsprogram (KomCo) där rapporter om Göteborg, Mölndal, Stenungsund, Tanum finns att läsa på KFI:s hemsida ( LÄS HÄR ). En analys av Borås är på gång och det ryktas om att ytterligare kommuner är intresserade.  Jag har varit med och skrivit om Mölndals stad och ganska naturligt mest fokuserat på aspekter av kriskommunikation. I rapporten lyfter vi fram ett antal observationer och också råd som vi tycker är vikt

Kostar det för lite att ha fel?

Bild
Klockan 05.57, tisdagen den 28 september vaknade jag av att en mygga letat sig in i vårt sovrum. Lite sent på säsongen tycker jag nog. Som vanligt sträckte jag mig efter mobilen det första jag gjorde och kollade nyheterna. Till min förvåning såg att det varit en explosion i huset strax intill mitt jobb vid Linnéplatsen i Göteborg.  Nästan direkt knöts dådet till gängkriminalitet och invandring, inte minst på sociala medier och alternativmedier. Där var det ingen tvekan om hur landet låg och v ad som skulle göras. Även politiker gav ganska tvärsäkra svar på vad som hänt och vad som borde göras. Eller rättare sagt så gled man snabbt förbi osäkerheten med ett retoriskt grepp (“om det handlar om gängkriminalitet så….”). Auktoritära förslag duggade tätt och regeringen kritiserades, inte minst också för att Stefan Löfven i presskonferensen inte tydligt pekat ut gängkriminalitet som en orsak till det som hänt. Vi lär oss tydligen inget. Gång efter annan tolkar vi omvärldshändelser efter v

Public service är en prefekt måltavla i kulturkriget

Bild
Jo, den som vill kolla kan se att jag var med och skrev remissvar på förslaget om att finansiera public service med "medieskatt" och menade att det var rimligare än det gamla systemet med mottagaravgift. Jonas Ohlsson, Nordicoms föreståndare (min medförfattare) och jag tyckte förslaget verkade vara vettigt, inte minst eftersom medietekniken sprungit ifrån den gamla modellen med mottagaravgift. Men vi tryckte också på risken att attackerna mot public service kunde öka eftersom avgiften inte var något som skattebetalare - ens i teorin - kunde välja bort.  Vi fick tydligen rätt där. Attackerna mot public service har intensifierats de senaste åren. Nu beror det ju knappast på den nya finansieringsmodellen i sig utan ska framförallt ses som en internationell trend. Kritiken mot traditionella medier i allmänhet och public servicemedier i synnerhet har svept över västvärlden i takt med att den sk GAL/TAN-dimensionen fått större avtryck i samhället. I och med att medieavgiften inte g

Vänd informationspyramiden rätt igen?

Bild
Idag var jag med på ett seminarium som MSB anordnade för att diskutera hur kriskommunikationen fungerat i de nordiska länderna under pandemin. I stort sett var det samsyn om vad som varit utmaningar och vad som varit lyckat. En skillnad som lyftes var att bara Sverige har en samlad kriswebb (krisinformation.se), även om danskarna tog fram en version specifikt för pandemin. Som jag tolkade deltagarna var de övriga sugna på att ta efter det svenska exemplet framöver. Generellt tonade dock deltagarna ner skillnader i kriskommunikation mellan länderna och såg olikheter mest som en effekt av (skev) mediebild och att det faktiskt togs olika beslut i Sverige jämfört med de andra länderna. Kommunikativt var det inte så stor skillnad, åtminstone inte enligt ansvariga myndigheter. Själv tror jag att politikernas större roll i kommunikationen i Danmark, Finland och Norge jämfört med Sverige trots allt påverkat kriskommunikationen en hel del. Jag fick en 10-minuters slot och tog upp två saker som