Ännu ett forskarår i pandemins skugga
Mitt årliga reflektionsinlägg här på bloggen är väl mer av dagbok än en text riktat till en extern publik. Med andra ord mest ett sätt för mig själv att sammanfatta forskaråret. Vad har blivit gjort? Vad väntar året som kommer? En sak som slagit mig är att jag går in i mitt sista decennium som yrkesarbetande. Har 10 år kvar innan pensionen, vilket känns oerhört konstigt. Tycker ju att jag precis kommit igång med forskandet, trots att jag varit verksam på universitetet sedan 1990-talets början. Det är snart 25 år sedan jag disputerade och har varit professor i 14 år. Tid är märkligt, det går både fort och långsamt på en och samma gång. Åren swishar snabbt förbi, men ändå känns vissa saker som ett annat liv. Att jag närmar mig 60 med stormsteg kommer jag nog inte riktigt att kunna förlika mig med, men jag klarar det nog. Det har ju generationer före mig gjort, så varför skulle inte jag? Blickar jag tillbaka på 2021 ur forskarperspektiv har det givetvis varit väldigt mycket covid-19 på al