Trust me and thou shall be saved

Idag pratade jag på konferensen Krissamverkan Västra Götalands som anordnas av Länsstyrelsen i Västra Götalands. Min presentation handlade om samhällsförtroende och kriskommunikation, med titeln "Trust me and thou shall be saved". Det kom många intressanta frågor från åhörarna och jag fick mycket att fundera på. 

Huvudbudskapet var att förtroende har starka band till hur människor agerar under kriser, vilket knappast är en hemlighet. De som litar på samhällsinstitutioner är mer benägna att följa råd, vaccinera sig och rent allmänt göra det som myndigheterna säger. Mest på gott, men det förutsätter givetvis att myndigheternas information är korrekt. Annars är ju förtroendet faktiskt skadligt.

Men visst, ett ett gott råd till att krishanterare är att bygga upp ett starkt förtroende eftersom det är en central tillgång under en kris. Har människor förtroende för dig så lyssnar de. Men vad är egentligen förtroende? Begreppet används ju titt som tätt av forskare, men även i den allmänna debatten diskuteras förtroende mest hela tiden. Det klistras på allting och ska man vara ärlig används det nog ofta mest som någon sorts popularitetsmätning. För vad betyder det egentligen att ha förtroende för kungen? Eller att ha förtroende för TV4? Kan dessa två överhuvudtaget jämföras? Äpplen och päron? Ja, ganska säkert.

Men om förtroende är så fluffigt är frågan vilka beståndsdelar det egentligen har. En del forskare menar att det har tre byggstenar, eller dimensioner om man så vill. De kan sammanfattas i tre frågor: 1) Vill du mig väl? 2) Vet du vad du pratar om? 3) Har du lyckats förr? Med andra ord väger vi samman olika aspekter av hur vi ser på den som är objekt för vårt eventuella förtroende. Vi undrar om de har ett gott syfte, om de har expertis och om deras track-record ser bra ut. Dessa tre dimensioner kan givetvis hänga ihop, men inte nödvändigtvis. Förtroende är alltid ett "leap of faith", det vill säga att vi avsäger oss en viss mått av kontroll till den andre. Vi lägger delar av vårt liv i andras händer och det baserar vi både på mer känslomässiga och rationella skäl. Med detta vill jag egentligen ha sagt att vi bara delvis gör en rationell kalkyl (expertis och track-record) och att en central del av förtroende handlar om tillit. Givetvis påverkar dessa dimensioner varandra, men exakt hur det hänger ihop är lite för komplext för att gås igenom här. Ärligt talat måste jag också forska och gräva vidare i exakt hur relationen mellan dessa egentligen ser ut.

Men detta var bara en del av mitt föredrag. Andra aspekter handlade om tendensen att synen på kriskommunicerade myndigheter politiserats under pandemin. I vilken utsträckning det kommer vara permanent får vi väl se, men kanske har vi en politiserad spricka i samhällsförtroendet. Konsekvensen blir då att myndighetsförtroendet både är stabilt, stärks och försvagas på en och samma gång. Kopplas förtroende till politisk orientering blir det rimligen starkare hos dem där myndighetsförtroende ses som en viktig del av den politiska identiteten, men svagare hos dem vars politiska grundsyn är skeptisk till myndigheter. Det innebär också att förtroendet på aggergerad nivå blir stabil eftersom varken de förtroendefulla eller misstroende ändrar sig då det kostar på den egna identiteten att byta åsikt. Däremot kan de på var sitt håll öka och minska sitt myndighetsförtroende. Därmed blir förtroendet både stabilt, försvagat och förstärkt på en och samma gång. Skulle pandemin fortsätta och vi får regeringsskifte kan vi från forskarhåll åtminstone avgöra om argumentationen håller. Men ärligt talat, jag ser hellre att pandemin tar slut och lever i ovisshet.


 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?