Bengt Johansson

Hela Sverige är ”Greta” med den unga klimataktivisten Greta Thunberg, och inte bara Sverige utan även stora delar av västvärlden. Men satte kampen mot klimathotet egentligen några spår i partiernas kampanjer i EU-valet 2019? Det har Mark Ørsten från Roskilde och jag tittat på i boken som Bengt Johansson skrev om i förra veckans inlägg (Läs HÄR ).   Miljö eller klimat? Kapitlet visar att det är stora skillnader på hur man prioriterar miljöfrågor i Europa, vilket är känt sen tidigare. I Nord- och Centraleuropa tar ungefär 10 procent av kampanjmaterialet (valaffischer, tv-reklam, pressannonser, sociala medier) upp frågan, medan det i Öst- och Sydeuropa endast är runt 2 procent. I länderna i syd och öst, där medelinkomsten är lägre, spelar frågan om ekonomi en större roll än miljö och klimat. Spåren efter finanskrisen 2008 hängde också kvar längre i dessa EU-regioner, vilket troligen påverkar. Går man närmare in på hur miljö och klimat behandlas i de olika länderna, visar det sig a

Forskning är att sjunga långsamhetens lov. Det tar tid, inte minst när man jobbar med internationella bokprojekt. Men skam den som ger sig och till slut ramlar det ner en tjock bok i brevlådan. Nu i veckan var ett sådant tillfälle. Sedan EU-valet 2019 har jag tillsammans med mina kollegor i alla EU-länder (plus Storbritannien) ägnat oss åt att samla, kategoriesera och analysera valaffischer, valfilmer, annonser i dagspress samt inlägg på Facebook och nu är den här: The 2019 European Electoral Campaign: In the Time of Populism and Social Media (Novelli, Johansson & Wring).  Läs om boken HÄR .   Ett stort material Inom ramen för European Electon Monitor Centre ( EEMC ) har vi gjort ett omfattande arbete med komparativa studier av partiernas kampanjer på olika kanaler, där inte bara traditionella kampanjkanaler ingått utan även sociala medier. Men eftersom mängden material på sociala medier var så omfattande analyserade vi endast ett begränsat antal Facebookkonton. Trots det samlade

Valkampen har blivit mer och mer elektronisk. Det betyder inte bara att propagandan förs i andra medier, det betyder också att nya former utvecklas. En form som har anammats av samtliga partier är den ”virtuella affischen” som ger både partier och politiker nya möjligheter att utveckla den klassiska affischen. Valaffischen utvecklades som ett svar på problemet med att nå alla potentiella väljare med personlig kommunikation, och partierna utnyttjade det offentliga rummet – gator och torg – och de förbättrade trycktekniska möjligheterna för att skapa den mest moderna formen för politisk kommunikation för hundra år sen. Nu har utvecklingen gått vidare, och ett konkurrerande offentligt rum har öppnats med datorer och smartphones, samtidig med att de tekniska möjligheterna har förändrats radikalt. Det har lett till nya former för politisk kommunikation i form av tweets, youtube- och   tiktokfilmer, snaps, instagrambilder och -filmer. Men det har också resulterat i vad man kan kalla den