Propagandainspektionen (vecka 29) - Jakten på en europeisk offentlighet

Forskning är att sjunga långsamhetens lov. Det tar tid, inte minst när man jobbar med internationella bokprojekt. Men skam den som ger sig och till slut ramlar det ner en tjock bok i brevlådan. Nu i veckan var ett sådant tillfälle. Sedan EU-valet 2019 har jag tillsammans med mina kollegor i alla EU-länder (plus Storbritannien) ägnat oss åt att samla, kategoriesera och analysera valaffischer, valfilmer, annonser i dagspress samt inlägg på Facebook och nu är den här: The 2019 European Electoral Campaign: In the Time of Populism and Social Media (Novelli, Johansson & Wring). 

Läs om boken HÄR.

 

Ett stort material

Inom ramen för European Electon Monitor Centre (EEMC) har vi gjort ett omfattande arbete med komparativa studier av partiernas kampanjer på olika kanaler, där inte bara traditionella kampanjkanaler ingått utan även sociala medier. Men eftersom mängden material på sociala medier var så omfattande analyserade vi endast ett begränsat antal Facebookkonton. Trots det samlade vi in över 8000 inlägg sista veckorna före valdagen. Sammanlagt har vi därmed undersökt ca 11 000  kampanjbudskap under EU-valskampanjen i maj 2019. Kanske inte så konstigt att det tog lite tid!


Propagandainspektörerna levererar 

Jag har som en av redaktörerna för boken bidragit med det inledande kapitlet och en analys av negativa kampanjer (tillsammans med Christina Holtz-Bacha). Orla har tillsammans med kollegan Mark Orsten skrivit om klimatfrågans plats på dagordningen och Nicklas har å sin sida (med Tom Carlson) dykt på djupet i hur kläder och framtoning skiljer sig åt mellan kandidater i olika länder. Vi kommer skriva om våra respektive kapitel här på bloggen framöver, så häng med framöver så ska vi presentera våra huvudresultat (eller så köper ni boken!). 


Ingen europeisk gemensam offentlighet i sikte än

I inledningskapitlet diskuterar jag tillsammans med redaktörskollegorna Edoardo Novelli och Dominic Wring om resultaten i boken pekar mot en gemensam offentlig sfär, en europeisk offentlighet. Förutsättningarna finns ju, med val till samma politiska församling som har mandat över frågor som rör hela EU. Lägg därtill att parlamentet har fått mer att säga till om över tid och att EU lanserar "Spetskandidater" för att skapa en kampanj som binder samman EU. Vår slutsats är dock att vi inte ser några tydliga tendenser till en gemensam EU-offentlighet. I mångt och mycket var det 28 nationella - eller i viss mån EU-regionala - kampanjer där kopplingarna till EU-frågor ofta var ganska tunn. I många länder var det framförallt nationella frågor som diskuterades, ibland med en tunn EU-fernissa.

 

Den svenska kampanjen: klimat, EU:s framtid, (höger)extremism och skandaler

Mer detaljerade analyser av de olika ländernas kampanjer har vi redan publicerat i en rapport (Läs HÄR). Sverige liknar delvis en del andra nordeuropeiska länder genom att klimatfrågan fick stort genomslag, där inte minst kärnkraft vs andra energislag blev en skiljelinje som vi känner igen i årets valrörelse. En annan viktig fråga handlade om vad EU ska vara, om EU:s makt och nationellt självbestämmande (även om en svensk Swexit inte fick fäste). En tredje fråga som togs upp av flera partier var kampen mot (höger)extremism/populism. Men det som kanske mest präglade valspurten var olika skandaler. SD:s Peter Lundgren anklagades för sexuella trakasserier, men det riktigt stora var KD:s Lars Adaktusson och hur han röstat i abortfrågor i EU-parlamentet. Den skandalen definierade de sista dagarna av den svenska EU-valrörelsen.  

Nedan följer ett axplock från det insamlade materialet för att ge en bild av hur det såg ut i maj 2019, då vi varken hade upplevt COVID-19, kriget i Ukraina, hög inflation och stigande räntor samt värmerekord i Europa. 

Av Bengt Johansson










 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Fyra spaningar i invasionens skugga

Bild
Den 24 februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Kriget har nu pågått i snart en månad och Putins förhoppning att invasionen skulle avslutas snabbt hade ingen relation till verkligheten. Ukrainas armé och hela det ukrainska samhället har bjudit på hårt motstånd, trots terrorbombning från den ryska armén. Jag har inte direkt forskat om krigsjournalistik, utan har mer som allmänt berörd medborgare och intresserad medieforskare följt rapporteringen från Ukraina och den kamp om verklighetsbilder som alltid sker i samband med konflikter. Att krigets första offer är sanningen är som så ofta tidigare också relevant i informationskriget under den ryska invasionen av Ukraina. Fyra spaningar I inlägget ska jag lyfta fyra spaningar som slagit mig när jag följt bevakningen och mediedebatten. Inte direkt baserat på egen forskning, utan snarare reflektioner som snurrat runt i mitt huvud när jag följt krigsrapporteringen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag absolut inte trodde Putin skulle an
Läs mer

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?

Bild
Nycketal! Finns det något bättre? En siffra som sammanfattar stora datamängder och kan jämföras över tid eller mellan olika saker. Nyckeltal är givevis en förenkling, men ger en tacksam överblick. I vår bok om valrörelsen och nyhetsmedierna som släpptes förra veckan ( VALET 2022 - Politiken, medierna och nyhetsagendan - ladda ner HÄR ) finns ett nyckeltal som ofta får sammanfatta hur medierna bevakade valrörelsen - AB-index. Vad är AB-index? Måttet skapades av Kent Asp som i alla böcker och rapporter om mediernas valrapportering sedan 1979 redovisat hur AB-index faller ut för regeringsalternativ, partiledare och olika partier. Medieredaktionerna har ofta visat stort intresse för måttet och tagit det som intäkt (om det visar balans mellan höger och vänster) till att rapporteringen varit bra. Om det visat på en mer gynnsam behandling av vänster- eller högersidan brukar kritik riktas mot att undersökningen inte omfattar all rapportering av valet som gjorts (online eller i andra program).
Läs mer