Bengt Johansson

Det är inte en presskonferens vi ser varje dag kl 14. Det är ett öppet event. Och det är en stor skillnad. Presskonferensen har funnits med länge i makthavares arsenal för att nå ut. Ett mellanting mellan pressmeddelande och intervju, som både möjliggör att nå en stor publik (via medierna) och interaktion (journalister kan ställa frågor och klargöranden kan göras). Men oftast är presskonferenser något som bara angår journalister. Vanligtvis sänds de inte på TV eller streamas via nätet. Men under kriser sker det då och då och under corona har vi numera en "lägereld" att samlas kring kl 14 varje dag. Det förändrar också spelplanen. Helt plötsligt blir presskonferenserna om corona medialiserade. Arenan som brukade vara en plats där makthavare och medier möts har nu plötsligt en extern publik. Då blir också genrekonventioner som hör till presskonferensen belysta på ett helt annat sätt. Till exempel hörs kritik mot journalisterna att de ställer för mesiga frågor och inte är skarpa

"Håll ut, ännu en liten tid broder, håll ut" sjunger Peps Persson på låten med samma namn från plattan "En del och andra" (1984). Om vi orkar fortsätta att hålla social distansering, tvätta händerna och på andra sätt att minska risken för spridning av corona diskuteras flitigt just nu. Inte minst eftersom vi väl alla upplevt att många kanske inte längre är lika strikta i följandet av de regler som Folkhälsomyndigheten och regeringen påbjudit. Hur kan man då få människor att hålla i önskvärda beteenden? Vi vet att det med massiv information går att ändra beteende under en kort tid. Men det brukar vara svårt att få det beständigt. Precis som våra nyårslöften. Veckan efter nyår går det väl bra att dra iväg till gymmet eller strunta i godisskålen. Men efter ett tag tar det emot att ge sig av och träna och godis är ju så gott. Om andra runtomkring oss också börjat slarva med nyårslöftena går det ännu fortare att överge det man på nyårsafton så högtidligt lovade. Hur

En gång för länge sedan skulle jag hålla ett föredrag nere i Smygehuk för Sveriges kommuner och landsting. Jag hade inte börjat forskarutbildningen ännu, utan jobbade som assistent åt professor Kent Asp. Var så nervös att jag åt varken frukost eller lunch. Föredraget var väl inget vidare, men publiken hade en glad uppsyn ändå. Kanske delvis för att jag såg allmänt rookieaktig ut där jag stod och skakade. Ett medlidande leende med andra ord. Men troligen mest för att i den bok som jag skickade runt i publiken (Mäktiga massmedier av Kent Asp) för påseende, hade en av mina kollegor smugit in en bikinibild på en ung dam liggandes på en strand. Jag såg ju att alla skrattade till när de öppnade boken, men fattade inte varför. Skämdes som en hund efteråt och ville bara åka hem från Skånes sydspets så snabbt det bara gick. Forskningskommunikation är inte enkelt. Det är en sak att prata inför redan frälsta på forskarseminarier. Då kan man svänga sig med svåra ord och komplicerade resonemang.

Förra veckans coronarapportering bröts plötsligt av med en präktig skandal. Paolo Robertos sexköp. En skandal som i skandallitteraturen var en klassisk sexskandal. Oftast är inte sexskandaler juridiska utan snarast en fråga om omoral (läs utomäktenskapliga förhållanden), men eftersom sexköp är olagligt finns det också en jurdidisk dimension som gjorde att skandalen fick extra bränsle. Kommer tillbaka till det. Paolo Roberto försökte "äga narrativet" och gick själv ut på sociala medier och fick även en intervju i TV4. Helt i linje med vad många krishanteringsteorier menar är det riktiga. Bättre att försöka styra historien och vara proaktiv än att vara defensiv och reagera på det som avslöjas. Men ändå gick det åt skogen. Inom kriskommunikationsforskningen finns en etablerad tradition om apologia som retorisk strategi. Apologia är att med retorik försöka klara sig igenom skandalen och återställa ett skadat anseende. I verktygslådan finns då ursäkten som strategi. Andra verk

Det är experternas tid. Vissa menar att det till och med är ett paradigmskifte. Från tyckokrati till expertvälde. Flera har lyft fram att experter har fått ett uppsving och att tonen kanske har förändrats, från tvärsäkra uttalanden till mer prövande. Men jag tycker mig se att expertens roll till viss del kanske också förändrats. Rollförskjutningen beror på att det skapats ett tomrum som måste fyllas. Allt i medielogikens namn. Experter alltid varit en viktig del av journalistiken. Det nya är dock att det nu inte bara är en expert, en forskare i vit rock som uttalar sig med stor auktoritet om hur saker ligger till. Så som det var på den gamla onda tiden. Nu ser vi forskare som ställs emot varandra, uttalanden om att motståndarna har fel och ansvar utkrävs av dem som visat sig ha gjort modeller som visat sig vara felaktiga. Vad är det som har hänt? Nja, på ett sätt har inget hänt överhuvudtaget. Forskare bråkar hela tiden och hårda ord är inte ovanliga i akademin. Men detta brukar stann

Den sista veckan har helt klart coronarapporteringen ändrat karaktär. Folkhälsomyndighetens presskonferenser är inte längre det som dominerar och länkar till direktrapporteringen av corona ligger inte alltid överst på sidorna. Någon dag var det inte ens en coroannyhet som toppade nyheterna på en av de nyhetsajter jag kollade på. Nu börjar de andra berättelserna få mer plats. Frågan om ansvarsutkrävande blir mer och mer påtaglig och även berättelser om hur livet kommer ser ut på andra sidan corona lyfts fram. Blir allt normalt igen eller är det en ny verklighet vi ska återvända till? Kommer vi inte hälsa i hand längre? Ingen kramar en främling? Slutar vi resa utomlands? Blir det mer och mer hemarbete? Sker alla jobbmöten från våra skärmar via Zoom/Teams? Handlar vi det mesta på nätet? Ingen vet och ärligt talat tror jag det mest av det jag skrev kommer gå tillbaka till ungefär som tidigare, även om vissa saker tar tid. Men en spaning handlar om journalistiken och hotet mot den. Medie

Ibland händer det saker som inte rör corona. Nästan svårt att tro efter flera månader i coronaland. Men igår damp det ner en forskningsnyhet som inte handlade om den pågående pandemin. Tillsammans med kollegan Nicklas Håkansson har jag skrivit ett kapitel om de svenska tv-debatternas historik och utveckling i valrörelserna. Den ges ut i en bok där forskare runt om i världen skrivit om sina respektive länder och vilken roll de tv-sända debatterna haft och har i valrörelserna. Nicklas och mitt kapitel - Swedish Election Debates. A Long Tradition Adapting to New Times - berättar hela historien, inklusive för-historien med radiodebatterna. Länge var debatterna stöpta i samma form: 1) alla partier som satt i riksdagen fick vara med, 2) de styrdes av SR/SVT men förhandlingar förekom med partierna, 3) "stoppursstil", dvs. strikt fördelning av talartid, 4) partierna bestämde ämnen och 5) journalister som ledde debatten var endast ordförande, som inte ställde frågor utan mest för

Idag är det pressfrihetens dag. Värt att fira, inte minst när yttrandefrihet är satt under press. Jag skrev om yttrandefrihet och corona för några veckor sedan i ett tidigare inlägg (läs här ). Idag var jag med i en film och pratade om ämnet. Sverige har tappat lite i på pressfrihetsindexet, men ligger fortfarande topp 4 (kolla här ). Trakasserier mot journalister gör att Sverige inte framstår lika fritt som tidigare. Men som sagt, Sverige ligger bra till. Notera att ett av världens supermakter - Kina - ligger bland botteskrapet. Landet undertrycker inte bara yttrandefrihet systematiskt inom landets egna gränser. De försöker dessutom tysta kritik mot Kina i andra länders medier, vilket inte minst svenska medier fått erfara. En annan tråd att dra i vad gäller pressfrihet är att yttrandefriheten också innebär att en massa galenskap sprids. Konspirationsteorier, falska påståenden och rena dumheter. Tyvärr bidrar flera av världens mäktigaste politiker till desinformation och propagand