Coronaexperterna är de nya politikerna - åtminstone en litet tag till

Det är experternas tid. Vissa menar att det till och med är ett paradigmskifte. Från tyckokrati till expertvälde. Flera har lyft fram att experter har fått ett uppsving och att tonen kanske har förändrats, från tvärsäkra uttalanden till mer prövande. Men jag tycker mig se att expertens roll till viss del kanske också förändrats. Rollförskjutningen beror på att det skapats ett tomrum som måste fyllas. Allt i medielogikens namn.

Experter alltid varit en viktig del av journalistiken. Det nya är dock att det nu inte bara är en expert, en forskare i vit rock som uttalar sig med stor auktoritet om hur saker ligger till. Så som det var på den gamla onda tiden. Nu ser vi forskare som ställs emot varandra, uttalanden om att motståndarna har fel och ansvar utkrävs av dem som visat sig ha gjort modeller som visat sig vara felaktiga. Vad är det som har hänt? Nja, på ett sätt har inget hänt överhuvudtaget. Forskare bråkar hela tiden och hårda ord är inte ovanliga i akademin. Men detta brukar stanna i seminarierum och i tuffa granskningar av manuskript. Varför sker dessa konflikter inför tv-kamerorna nu under coronakrisen?
 
Det finns säkert flera förklaringar, men jag tror det till stor del handlar om att det uppstått ett tomrum som måste fyllas. Allt i enlighet med medielogikens krav på att ha en tydlig historia att berätta. Konflikter om vad som orsakat problemen ska kontrasteras, samtidigt som oenighet om vad som är den rätta vägen framåt är själva bränslet i debatten. Men de som brukar stå för denna funktion – politikerna – är inte tillgängliga i coronakrisen. Alla politiker tycker i stort sett likadant, åtminstone i Sverige. Så man tager man haver. I brist på riktiga politiker får experterna ta den roll politikerna brukar ha i nyheterna. Men kanske är det bara en kort stund vi upplever experterna som ”det nya svarta”. Snart är politikerna tillbaks och då får forskarna gå tillbaka till sin gamla expertroll. Bråka får de göra på forskarseminarierna.