Coronaexperterna är de nya politikerna - åtminstone en litet tag till

Det är experternas tid. Vissa menar att det till och med är ett paradigmskifte. Från tyckokrati till expertvälde. Flera har lyft fram att experter har fått ett uppsving och att tonen kanske har förändrats, från tvärsäkra uttalanden till mer prövande. Men jag tycker mig se att expertens roll till viss del kanske också förändrats. Rollförskjutningen beror på att det skapats ett tomrum som måste fyllas. Allt i medielogikens namn.

Experter alltid varit en viktig del av journalistiken. Det nya är dock att det nu inte bara är en expert, en forskare i vit rock som uttalar sig med stor auktoritet om hur saker ligger till. Så som det var på den gamla onda tiden. Nu ser vi forskare som ställs emot varandra, uttalanden om att motståndarna har fel och ansvar utkrävs av dem som visat sig ha gjort modeller som visat sig vara felaktiga. Vad är det som har hänt? Nja, på ett sätt har inget hänt överhuvudtaget. Forskare bråkar hela tiden och hårda ord är inte ovanliga i akademin. Men detta brukar stanna i seminarierum och i tuffa granskningar av manuskript. Varför sker dessa konflikter inför tv-kamerorna nu under coronakrisen?
 
Det finns säkert flera förklaringar, men jag tror det till stor del handlar om att det uppstått ett tomrum som måste fyllas. Allt i enlighet med medielogikens krav på att ha en tydlig historia att berätta. Konflikter om vad som orsakat problemen ska kontrasteras, samtidigt som oenighet om vad som är den rätta vägen framåt är själva bränslet i debatten. Men de som brukar stå för denna funktion – politikerna – är inte tillgängliga i coronakrisen. Alla politiker tycker i stort sett likadant, åtminstone i Sverige. Så man tager man haver. I brist på riktiga politiker får experterna ta den roll politikerna brukar ha i nyheterna. Men kanske är det bara en kort stund vi upplever experterna som ”det nya svarta”. Snart är politikerna tillbaks och då får forskarna gå tillbaka till sin gamla expertroll. Bråka får de göra på forskarseminarierna.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer