Informationsparadoxen - alla vill ha (kris)journalistik, ingen vill betala


Den sista veckan har helt klart coronarapporteringen ändrat karaktär. Folkhälsomyndighetens presskonferenser är inte längre det som dominerar och länkar till direktrapporteringen av corona ligger inte alltid överst på sidorna. Någon dag var det inte ens en coroannyhet som toppade nyheterna på en av de nyhetsajter jag kollade på. Nu börjar de andra berättelserna få mer plats. Frågan om ansvarsutkrävande blir mer och mer påtaglig och även berättelser om hur livet kommer ser ut på andra sidan corona lyfts fram. Blir allt normalt igen eller är det en ny verklighet vi ska återvända till? Kommer vi inte hälsa i hand längre? Ingen kramar en främling? Slutar vi resa utomlands? Blir det mer och mer hemarbete? Sker alla jobbmöten från våra skärmar via Zoom/Teams? Handlar vi det mesta på nätet? Ingen vet och ärligt talat tror jag det mest av det jag skrev kommer gå tillbaka till ungefär som tidigare, även om vissa saker tar tid.

Men en spaning handlar om journalistiken och hotet mot den. Medier har högt förtroende i Sverige, även om det krackelerat på vissa håll. Men de siffror som dyker om om besökstrafik och medieförtroende under coronapandemin visar att behovet av information, granskning och berättelser som hur vi överlever krisen är stort. Problemet är att krisen förvärrat situationen för alla medieföretag, då en redan sjunkande andel av annonsmarknaden blir ännu mindre. Eftersom också betalningsviljan inte är så stark, finns risken att mycket av det alla ville ha och fick under coronakrisen inte kommer finnas tillgängligt när nästa kris kommer. Risken finns att pandemin blir grundskottet för den mediestruktur vi känner igen med lokala och regionala dagstidningar. Frågan är då vem som ska bevaka nästa kris?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer