Ett nytt kapitel om valrörelsedebatter (OBS! Inte corona!)

Ibland händer det saker som inte rör corona. Nästan svårt att tro efter flera månader i coronaland. Men igår damp det ner en forskningsnyhet som inte handlade om den pågående pandemin. Tillsammans med kollegan Nicklas Håkansson har jag skrivit ett kapitel om de svenska tv-debatternas historik och utveckling i valrörelserna. Den ges ut i en bok där forskare runt om i världen skrivit om sina respektive länder och vilken roll de tv-sända debatterna haft och har i valrörelserna.

Nicklas och mitt kapitel - Swedish Election Debates. A Long Tradition Adapting to New Times - berättar hela historien, inklusive för-historien med radiodebatterna. Länge var debatterna stöpta i samma form: 1) alla partier som satt i riksdagen fick vara med, 2) de styrdes av SR/SVT men förhandlingar förekom med partierna, 3) "stoppursstil", dvs. strikt fördelning av talartid, 4) partierna bestämde ämnen och 5) journalister som ledde debatten var endast ordförande, som inte ställde frågor utan mest fördelade ordet.

Även om journalisterna flyttat fram positionerna från 1960-talet och framåt där det infördes andra former av valbevakning frikopplat från politikernas kontroll, var ändå partiledardebatterna i stort sett oförändrade. De såg länge ut som de alltid gjort. Men i takt med ökad konkurrens bröts även detta programformat delvis upp. TV4 valde att 1998 göra en ny form av partiledardebatt där journalisterna visserligen valde ämne, men politikerna fick mer fritt debattera. Det ändrade spelplanen rejält.

Under det senaste decenniet har varken SVT eller TV4 monopol på partiledardebatter i valrörelserna. De står som spön i backen, då flera tidningsredaktioner sänder tv-sända debatter via webben. Det mest förvånande är kanske att så många fortfarande ser slutdebatten i SVT. I valet 2018 uppgav 58 procent av svenska väljare att de bänkade sig framför en skärm av något slag.

Läs mer om boken här.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer