Inlägg

Visar inlägg från april, 2018

Sälj det med ett leende - veckans valaffisch v.18

Bild
En närmast arketypisk valaffisch är kandidater som på bild ler mot kameran. Den leende politikern ska både ge ett avspänt och förtroendeingivande intryck. Men så har det inte alltid varit. Faktum är att det dröjer till slutet på 1960-talet innan politiker ler på på svenska valaffischer. Då är det en fryntlig Gunnar Sträng som fångas i en ögonblicksbild och inte de studiofotograferade stylade porträttbilderna vi är vana vid. Det är först på 1970-talet leende politiker slår igenom och kanske främst genom moderatledaren Gösta Bohman, som med ett stort leende lockade väljarna till Moderaterna. Möjligen med intryck från de amerikanska presidentvalskampanjerna. Innan dess var svenska politiker allvarliga, i den mån de överhuvudtaget avbildades på foto eller teckning. De log inte utan blickade allvarligt och seriöst mot väljaren. Att le ansågs knappast kunna inge förtroende. När man bläddrar igenom valaffischhistorien är just leendet en intressant markör. Fram till andra världskriget ler v

Valrörelser och Hells Angels

För ganska länge sedan förutspådde jag att digitaliseringen skulle bidra till mer negativa kampanjer och smutskastning i svenska valrörelser. Inte minst beroende på sociala medier i kombination med de allt enklare möjligheterna att skapa eget innehåll med med bilder och filmer. Det har aldrig varit enklare att göra politisk propaganda än nu och sociala medier ger det större spridning. Möjligheten att gömma sig bakom anonymitet eller oklara sändare bidrar också till den hårdare tonen vi ser på nätet inför valrörelsen 2018. Det verkar som jag kanske för en gångs skull kommer att få rätt. ETC och SvD har i flera artiklar granskat den allt hårdare politiska retoriken med satir och bilder, sk memes som ofta slår ganska vilt och onyanserat. Ibland är det riktigt kul och just humorfaktorn ska inte underskattas. Men det är en humor där man skrattar åt någon, inte med . Elakt och roligt, som Percy Nilegård uttryckte saken i Killingängets Percy tårar. Det intressanta är att vi också verkar

Den feta kapitalisten – när dog han ut? veckans valaffisch v.17

Bild
En gång i tiden fanns ett ganska lättfattligt och begränsat galleri av stereotyper som den politiska propagandisten kunde ta till. En av vänsterns viktigaste figurer har varit Kapitalisten. Han – det är alltid en han – är symbolen för det samhällssystem som med nödvändighet ska ge vika för det socialistiska drömriket. Kapitalisten är lätt att känna igen. Tydlig gestalt tar han i 1911 års socialdemokratiska nidporträtt av Högerns representanter: lätt igenkännbara namngiva högermän med självklara kännetecken som cylinderhatt och frack (men med varierande kroppsrondör!) I flera valrörelser under mellankrigstiden återkom sedan den oftast anonyme företrädaren för kapitalet och högern med liknande uttryck.      Men, finns han kvar? Den ofta överviktige kapitalisten i hög hatt och frack dog väl ut när 30-talets ideologiska strider klingat av.   ”Marknaden” blev så småningom en vanligare måltavla för vänstern även om den inte lockat till samma visuella symbolik som äldre tiders kapitalist

Tidsmarkörer i valaffischer - veckans valaffisch v. 16

Bild
Alliansen, de fyra borgerliga partierna Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna, förde 2010 en gemensam valkamp. Eller rättare, de körde ett dubbelt spår där partierna å ena sidan kampanjade för egen räkning och å andra sidan hade gemensamma annonser och affischer. På några affischer, som dock inte verkar ha satts upp på så många ställen i landet, använde man en visuell metafor lånad från gamla tiders kassettbandspelare. Man använde helt enkelt symbolerna på knapparna - spela, pausa, spola fram, spola tillbaka - som tecken på politiska ambitioner. Pilen framåt, som passande nog pekar åt höger, visar den naturliga, framåtskridande rörelsen, medan den dubbla vänstervända pilen visar en snabb återgång till det som varit. Tecknen fungerade som oerhört enkla och tydliga symboler på det som åtminstone sedan andra världskriget har varit den tydligaste positivt/negativt laddade dimensionen i svensk politik. "Framåt" är positivt, "bakåt" är n