En broschyr i fel tid

När jag hörde att Socialstyrelsen dragit in broschyren med titeln "Information till dig som är gift med ett barn" var jag tvungen att läsa den själv för att bilda mig en egen uppfattning. Reagerade på omslaget med färgglada tecknade bilder på unga flickor i kontrast till titeln. Förstod dock inte riktigt vad all uppståndelse var kring innehållet gällde. Att barnäktenskap inte är tillåtet i Sverige var det ju ingen tvekan om när man läste texten. Sedan gick jag in på Twitter och där var tonen en annan (#socialstyrelsen). Det talades om instruktionsfolder för pedofiler och att den på något sätt - oklart hur - skulle legitimera barnäktenskap. 

Upprörda röster på Twitter än en sak. Vi vet sedan tidigare att relativt få kan orkestrera och pumpa upp volymen till max. Det är knappast den tysta opinionens röst som gör sig hörd där. Men jag förstår också varför Socialstyrelsen drog tillbaka den. Men det handlar inte främst om innehållet utan framförallt om att krishantera i en omöjlig situation. Hade de åtminstone haft regeringen bakom sig kunde de kanske stått på sig, men nu stämde flera tunga socialdemokrater också in i kritiken. Då hade Socialstyrelsen alla emot sig och gjorde kanske det mest effektiva för att få slut på debatten. Den lär säkert komma ut igen, kanske med annan titel och omslag. Kanske kommer ordet fängelse/straffpåföljd med i texten också?

För vad detta handlar om är att det är valår och det debattklimat som råder i Sverige 2018. Det är hårdare tag, vara tuff och sätta tydliga gränser som är det nya politiskt korrekta. Huruvida omslag, titel och kanske även tonen i materialet kunde fungera i en kommunikationssituation med nyanlända är inget som funderas över. Jag är inte heller säker på att tilltalet var det bästa, men det viktiga 2018 är att det ska markeras!

Vad detta också problematiserar är att allt som görs, skrivs och publiceras inte kan målgruppsanpassas längre (om det inte görs via dark ads förstås), eftersom allt som skrivs måste kunna tåla en twitterstorm eller upprörda ledarsidor. Men tänk om all kommunikation inte fungerar bäst som positionering i offentlig politisk debatt? Tänk om man faktiskt måste prata med folk på olika sätt? Sedan kanske inte färgglada bilder alltid är det bästa heller. Men just nu är upprördhet det enda som gäller. Det är ju valår.