Sälj det med ett leende - veckans valaffisch v.18

En närmast arketypisk valaffisch är kandidater som på bild ler mot kameran. Den leende politikern ska både ge ett avspänt och förtroendeingivande intryck. Men så har det inte alltid varit. Faktum är att det dröjer till slutet på 1960-talet innan politiker ler på på svenska valaffischer. Då är det en
fryntlig Gunnar Sträng som fångas i en ögonblicksbild och inte de studiofotograferade stylade porträttbilderna vi är vana vid. Det är först på 1970-talet leende politiker slår igenom och kanske främst genom moderatledaren Gösta Bohman, som med ett stort leende lockade väljarna till Moderaterna. Möjligen med intryck från de amerikanska presidentvalskampanjerna.

Innan dess var svenska politiker allvarliga, i den mån de överhuvudtaget avbildades på foto eller teckning. De log inte utan blickade allvarligt och seriöst mot väljaren. Att le ansågs knappast kunna inge förtroende. När man bläddrar igenom valaffischhistorien är just leendet en intressant markör. Fram till andra världskriget ler varken politiker eller väljare som avbildas på affischerna, möjligen kan kvinnor, barn och ungdomar le lite smått. Men att de vuxna männen, tyngda av familjeförsörjningens plikt, skulle skratta finns inte på kartan. Det är först efter andra världskriget som väljare börjar skratta och le på affischerna. Kvinnor och män, unga och gamla börjar avbildas leende av tillförsikt och framtidstro under efterkrigstiden.

Men politikerna väntar med att le ett tag till. Men från 1970-talet och framåt blir den skrattande politikern vanlig som valaffischmotiv. Men inte alltid. Det finns många politiker som inte ens efter den mer informella stilens inträde ler. Allvarliga budskap kan ju inte ackompanjeras med skratt, inte heller av politiker som vill visa sig mogna uppgiften att leda landet. Gustav Fridolins allvarliga min på affischerna 2014 faller inom den senare kategorin. Men det kan också vara det omvända. Politiker som uppfattas driva en hårdför politik kan ju verka lite mänskligare om de ler. Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons val av bilder passar in i denna kategori.


Men det har faktiskt funnits leende politiker längre tillbaka i den svenska valaffischhistorien. Men då signalerar inte leendet tillförlitlighet. Snarare tvärtom. Leende politiker har ofta använts i negativa kampanjer då motståndaren avbildats hånleende, eller att leendet är falskt. Socialdemokraternas karikatyr av högerledaren Arvid Lindmans nöjda leende från valet 1924 är ett exempel på det här. Där står leendet istället för brist på trovärdighet. En leende politiker var snarast någon att inte lita på. Så kan tiderna förändras.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Fyra spaningar i invasionens skugga

Bild
Den 24 februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Kriget har nu pågått i snart en månad och Putins förhoppning att invasionen skulle avslutas snabbt hade ingen relation till verkligheten. Ukrainas armé och hela det ukrainska samhället har bjudit på hårt motstånd, trots terrorbombning från den ryska armén. Jag har inte direkt forskat om krigsjournalistik, utan har mer som allmänt berörd medborgare och intresserad medieforskare följt rapporteringen från Ukraina och den kamp om verklighetsbilder som alltid sker i samband med konflikter. Att krigets första offer är sanningen är som så ofta tidigare också relevant i informationskriget under den ryska invasionen av Ukraina. Fyra spaningar I inlägget ska jag lyfta fyra spaningar som slagit mig när jag följt bevakningen och mediedebatten. Inte direkt baserat på egen forskning, utan snarare reflektioner som snurrat runt i mitt huvud när jag följt krigsrapporteringen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag absolut inte trodde Putin skulle an
Läs mer

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?

Bild
Nycketal! Finns det något bättre? En siffra som sammanfattar stora datamängder och kan jämföras över tid eller mellan olika saker. Nyckeltal är givevis en förenkling, men ger en tacksam överblick. I vår bok om valrörelsen och nyhetsmedierna som släpptes förra veckan ( VALET 2022 - Politiken, medierna och nyhetsagendan - ladda ner HÄR ) finns ett nyckeltal som ofta får sammanfatta hur medierna bevakade valrörelsen - AB-index. Vad är AB-index? Måttet skapades av Kent Asp som i alla böcker och rapporter om mediernas valrapportering sedan 1979 redovisat hur AB-index faller ut för regeringsalternativ, partiledare och olika partier. Medieredaktionerna har ofta visat stort intresse för måttet och tagit det som intäkt (om det visar balans mellan höger och vänster) till att rapporteringen varit bra. Om det visat på en mer gynnsam behandling av vänster- eller högersidan brukar kritik riktas mot att undersökningen inte omfattar all rapportering av valet som gjorts (online eller i andra program).
Läs mer