Har det svartmålats förr? veckans valaffisch v.15

Svartmålning är på tapeten. Inte minst anklagas Sverigedemokraterna (och Moderaterna i Göteborg) att måla bilden av Sverige i allt för mörka färger. Istället påpekar kritikerna att Sverige på väldigt många sätt är ett framgångsland, där vi har det bra och många saker blir allt bättre. Kampen om Sverigebilden är central valåret 2018.

Inom politisk kommunikation är det knappast något nytt att måla upp olika bilder av samhället. Dessa handlar ofta hur misslyckad motståndarens politik varit ("De borgerliga fick chansen,,,,,,) eller hur eländigt det blir om politiska motståndare får makten  (Vrid inte klockan tillbaka,,,"). Med andra ord kan man titta bakåt på dålig politik eller förutspå mörka framtidsscenarier.

Men man kan också mer allmänt försöka spika fast verklighetsbeskrivningar, försöka ge en bild av hur verkligheten ser ut just nu. Ofta ackompanjeras det av uttalade löften om att den egna politiken ska lösa problemen, men det kan också vara implicit. Alla vet ändå vad partiet står för.

Tittar vi tillbaka i valaffischhistorien finns det både nyare och  äldre exempel. Ett parti som ofta jobbat budskapsmässigt att försöka definiera hur verkligheten ska beskrivas är Miljöpartiet. De har ofta - med humor - försökt påpeka miljöfrågans relevans. Ett exempel är från valrörelsen 2002 (se bild) då de hade en serie affischer som på olika sätt - ofta implicit - visade vad partiet stod för. I många av affischerna fanns det också ett sätt att beskriva samhället. Detta sätt att visa upp en smått absurd verklighet har partiet använt även både förr och senare. Om det sedan är svartmålning kan ju alltid diskuteras.
 





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v
Läs mer