Bengt Johansson

Det trygga 50-talet hade inte hunnit ersättas av en ny, mer händelserik tid, när Socialdemokraterna 1960 gick till val som det stabila och säkra alternativet. Och att socialdemokratin var stabilt förankrad vid makten kunde inte förnekas vare sig av anhängare eller av motståndare. Stora grupper av väljare, till och med de i yngre medelåldern, hade inte varit med om något annat än att Socialdemokraterna regerat. Partiets paroller om arbete och pension var redan väl inarbetade och särskilt pensionerna hade varit föremål för en intensiv politisk strid som kulminerade i folkomröstningen 1957 och i det efterföljande extravalet 1958. Att neutraliteten lyftes fram var kanske lite mer överraskande eftersom utrikes- och försvarsfrågor sällan spelade någon roll i valrörelserna. Men efter Hjalmarsonaffären 1959, när Högerledaren skarpt kritiserat Sovjetunionen och skapat en diplomatisk kris, kunde Socialdemokraterna använda också neutralitetspolitiken som en del av det trygga välbekanta buds

Blickar vi tillbaka i den svenska kampanjhistorien finns det tydliga brytpunkter. Visst, kampanjmetoder och tilltal förändras hela tiden. Men ibland blir brotten mot tidigare perioder tydligare än annars. Jag vill i detta inlägg lyfta fram tre sådana tillfällen där valaffischerna förändrades radikalt.  Det första är efter andra världskriget. Det andra är 1960-talet med TV-mediets genombrott och det tredje är medieavregleringarnas 1990-tal. Vid alla dessa tre brytpunkter sker det tydliga brott mot hur kampanjer sett ut och inte minst valaffischerna. Frågan ska också ställas om vi ser en fjärde brytpunkt under 2000-talet. Det är ju alltid svårare att säga något om samtiden, men jag ska göra en spaning. En annan ton och nytt bildspråk Brytpunkt 1. 1930-talets affischer hade ett starkt symbolspråk och attackerna på motståndarna var både elaka och ganska roliga. Men efter kriget, på sent 1940-tal ser vi en annan ton, men också ett nytt bildspråk. Borta är affischerna där motståndarna häckla