Propagandainspektionen (vecka 4) - Inga experiment! Erlander, Adenauer och det trygga alternativet

Det trygga 50-talet hade inte hunnit ersättas av en ny, mer händelserik tid, när Socialdemokraterna 1960 gick till val som det stabila och säkra alternativet. Och att socialdemokratin var stabilt förankrad vid makten kunde inte förnekas vare sig av anhängare eller av motståndare. Stora grupper av väljare, till och med de i yngre medelåldern, hade inte varit med om något annat än att Socialdemokraterna regerat.

Partiets paroller om arbete och pension var redan väl inarbetade och särskilt pensionerna hade varit föremål för en intensiv politisk strid som kulminerade i folkomröstningen 1957 och i det efterföljande extravalet 1958. Att neutraliteten lyftes fram var kanske lite mer överraskande eftersom utrikes- och försvarsfrågor sällan spelade någon roll i valrörelserna.

Men efter Hjalmarsonaffären 1959, när Högerledaren skarpt kritiserat Sovjetunionen och skapat en diplomatisk kris, kunde Socialdemokraterna använda också neutralitetspolitiken som en del av det trygga välbekanta budskapet: med Erlander och Socialdemokraterna fortsätter vi på den sedan länge inslagna kursen – inga äventyrligheter!

 


En återanvänd pendang

Rubriken ”Inga äventyrligheter” är en direkt pendang till de tyska kristdemokraternas kanske mest kända slogan under efterkrigstiden. Även här fanns i bakgrunden något som kunde uppfattas som utrikespolitiska äventyrligheter. Det socialdemokratiska oppositionspartiet (SPD) hade föreslagit att Västtyskland skulle lämna NATO samtidigt med ett motsvarande utträde ur Warszawapakten för DDR. Förbundskansler Konrad Adenauer hade reagerat med att hävda att Tysklands existens stod på spel. I valen 1957 användes slagordet Keine Experimente! just för att peka på den trygga kurs som Adenauer och kristdemokratiska CDU stått för ända sedan 1949 och förbundsrepublikens bildande. Själva uttrycket var – kanske inte överraskande – ett från historien återanvänt sådant. Det katolska Zentrumspartei hade använt frasen i sina kampanjer redan under mellankrigstiden.

Hur gick det i valen? I Tyskland blev valet 1957 en succé för Adenauer. CDU och systerpartiet CSU fick absolut majoritet i Förbundsdagen – en unik situation. SPD fick chansen att regera först 1969 när Willy Brandt tog över. I det politiskt betydligt stillsammare svenska valet 1960  gick Socialdemokraterna framåt med tre mandat. Det dröjde till 1976 då väljarna – äventyrligt eller ej – röstade fram en mer enad borgerlighet till makten, och ett 44-årigt S-regeringsinnehav var över.

/Nicklas Håkansson

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v
Läs mer