Inlägg

Visar inlägg från januari, 2017

Ja inte får de panik i alla fall - oftast gör de ingenting

Bild
Vad gör folk egentligen när det sker en kris? Det var en av de frågor som vi ställde i forskningsprojektet Kriskommunikation 2.0 . En sak som ofta tas upp i populärkulturen är att människor grips av panik. Inget kunde vara mer fel. Forskningen har gång efter gång konstaterat att människor inte reagerar panikartat när krisen slår till. Tvärtom. De allra flesta agerar mycket rationellt. Det är bara i filmernas värld som paniken slår till. Men vi ställde frågan för att få reda på vad människor faktiskt gör, och framförallt om man reagerar olika beroende på vilken kris det rör sig om. Som förväntat gör de flesta ingenting alls. I genomsnitt säger 53 procent att de inte gjorde något överhuvudtaget när de fått reda på att en kris brutit ut. De fortsatte med vardagen som tidigare. Det kan givetvis vara ett fullt rationellt beteende. Det intressanta är dock att analyserna visar att oberoende av vilken kris det gäller är vissa grupper mer benägna att inte agera än andra. Detta oavsett av om d

Från en åsiktskorridor till en annan?

Från en åsiktskorridor till en annan? Det är frågan man måste ställa, fast egentligen är frågan felställd eftersom de båda korridorerna har helt olika premisser. Vad jag tänker på är utvecklingen av åsiktsbildningen i USA efter bara en vecka med Donald Trump som president. Hur den nya administrationen hanterar sanningen, medierna och statsförvaltningen ligger helt i linje med hur andra högerauktoritära regimer runt om i världen agerar. I opposition är det hätska attacker på traditionella medier som numera också kan backas upp med alternativa "nyhetskanaler", där saklighet och opartiskhet inte är något man bekymrar sig över. Det är åsiktskorridoren som attackeras. Alla politiker, medier och alla andra som inte har samma verklighetsbild och åsikter som de själva förföljs skoningslöst via sociala medier.  Det ser vi överallt, även i Sverige. Om det nu var så att dessa högerpopulistiska rörelser (dit jag räknar Trump) verkligen ville riva eller bredda det man kallar för åsik

Siewert, hårdrocken och mediemoralen

Idag dog Siewert Öholm, 77 år gammal. Han var en ikon i svensk tv-journalistik och kontroversiell på många sätt. Jag var bara tvungen att gå in och titta på en av de mest klassiska tv-inslagen han gjorde. Redaktören för hårdrockstidningen ROCKER, Anders Tengner satt i heta stolen och försvarade publiceringen av bilder och artiklar på hårdrocksbandet WASP. Året var 1984. Mina minnesbilder svek mig en del. Jag trodde att det var Siewert Öholm själv som var den som mest aggressivt attackerade den då 23-årige Anders Tengner . Men där svek mig minnet. Programledaren är faktiskt inte så drivande i själva utfrågandet och låter också Tengner komma till tals när andra i publiken attackerar honom. Men givetvis är det ju en helt bisarr situation att en redaktör för en liten rocktidning får stå till svars för vad som upplevs förstöra och förleda svensk ungdom. Sedan är debatten i sig är iscensatt på ett nästan komiskt moralistisk sätt. Det går att hitta hur många tendentiösa saker i hur programm

Herr Tvärtom

Alla som trodde att Donald Trump skulle ändra sin mediestrategi och retorik när han blev president kan tystna nu. Trump är Trump och verkar så förbli. Även den nye pressekreteraren Sean Spicer kör på i samma hjulspår och anklagar medierna för att ljuga om antalet personer som deltog i presidentinstallationen. Begreppet "Fake news" som till en början handlade om planerade falska nyheter för att misskreditera Hillary Clinton under valkampanjen har nu tagits över av Trumps administration till att beteckna alla nyheter som inte går i linje med det som den nye presidentens syn på verkligheten. Och det är detta allt handlar om. Kampen om verklighetsbilderna. Att politiker försöker runda nyhetsmedier är inte nytt. Riktigt långt tillbaka hade politiker sina egna tidningar och behövde inte runda någonting. Kanalerna var ens egna och public service granskade inte utan rapporterade det politikerna ville få fram. Med granskande journalistik och professionella ideal blev läget knepigare

Kriskommunikation 2.0 - nu som pdf att ladda ner

Bild
Jag skrev för ett tag sedan om vår nya bok Kriskommunikation 2.0 som kom från tryckeriet strax efter jul. Nu finns den att ladda ner från MSB:s hemsida. Klicka här .

Svenska folkets pris?

Peder Fredricson vann Jerringpriset och nu stormar det i mitt Facebookflöde igen. Att han gjorde en grym prestation i Rio är det ingen tvekan om. Ett OS-silver är en stor prestation. Men är det svenska folkets röst för årets idrottsprestation? Nja, det visar ju mest vilket specialförbund som är bäst på att mobilisera sina medlemmar. Och det är inget fel i det. Peder Fredricson gjorde en grym prestation och de som gillar hästsport får ju rösta på sin favorit. Andra förbund får väl försöka göra detsamma. Så som Jerringpriset nu är upplagt är det mest en reklam för idrottsgalan. Med röstning under en längre tid (och man påminns varje dag om det när man lyssnar på Radiosporten) och utslagning efter hand är syftet framförallt att skapa engagemang. Då kommer också de som är bäst att mobilisera påverka slutresultatet. Vill man ha en bättre bedömning av vad svenska folket tycker ska man faktiskt göra en helt vanlig opinionsundersökning med 1000 slumpmässigt utvalda svarande. Då får man e

Nej, det är inte yttrandefriheten som hotas

Debatten kring åsiktsförtryck och censur kommer numera hela tiden upp till ytan och vi känner igen retoriken vid det här laget. Någon person uttrycker vad vissa menar är rasistiskt eller åtminstone främlingsfientligt eller att det är sker en svartmålning av Sverige. Ofta är det numera också anklagelser om att man är Putinvän eller något annat. Nu senast är det författaren Katarina Janouch som är i blåsväder. Ledarskribenter som Alice Teodorescu och Mattias Breed i GP pratar om åsiktskorridorer och att oliktänkande attackeras. På Facebooksidor pratas det om häxjakt, bokbål och DDR-politik. Men det finns inget hot mot yttrandefriheten. Det är inte staten som förhandsgranskar eller sätter folk i fängelse för vad de tycker. Parallellerna som debattörer gör med att uttrycka sig invandrarkritiskt med situationen i forna eller nuvarande auktoritära regimer är inte relevant. Tar vi exemplet med Katarina Janouch så har inte hennes yttrandefrihet hotats. Hon har kunnat twittra, skriva på Faceb

Lika som bär? Inte riktigt

I mitt twitterflöde pratas det ofta om likheter mellan olika högerpopulistiska partier och rörelser. Ofta lyfts likheterna mellan Trump och hans administration och Sverigedemokraterna fram. Inte minst när SD i veckan anklagade SMHI för att vara propagandistiskt. Visserligen har SD hela tiden varit mer åt det klimatskeptiska hållet, men inte så uttalat och partiledare Åkesson har också offentligt sagt att global uppvärmning orsakas av människan. Men det finns en uppenbar olikhet och den handlar om politisk strategi. För i SD är det konsekvent underhuggare som får komma med kontroversiella politiska försöksballonger. Sedan är det Jimmie Åkessons uppgift att gjuta lite olja på vågorna. Inte ta avstånd, men statsmannamässigt nyansera och tona ner. Så ser Sverigedemokraternas politiska strategi ut. Alla som överhuvudtaget följt Trump de senaste månaderna inser att för Trumpadiministrationen är strategin den totalt motsatta. Trump levererar på Twitter det ena politiska kontroversiella fö

Det finns olika sorters intervjuer

Kritiken mot Fredrik Reinfeldts intervjuprogram med globala fd makthavare har inte varit nådig. Var är de kritiska frågorna? Varför är det så mesigt? Det verkar som att många tror att den fd statsministern skulle dra av sig en mask och förvandlas till Janne Josefsson när han satte sig att intervjua sina gamla kumpaner från maktens korridorer. Så blev det givetvis inte. Reinfeldt är ingen journalist och det viktigaste. Rasmussen, Rice och de andra hade aldrig ställt upp på en skjutjärnsintervju på SVT. Istället får man inse formatets begränsningar och lyssna på vad de säger utifrån de förutsättningar som formatet ger. Det kan finnas intressant information och vara underhållande trots att det inte är en journalistintervju där den intervjuade avbryts, ifrågasätts och misstros. Istället kan man se det som en pusselbit till historieskrivning av vår moderna politiska historia. Kritiken och granskningen får komma i kommentarerna efteråt. Om Reinfeldt ska göra intervjuer med makthavare så ko

Lokala nyheter med Njus?

Jag har läst lokaltidningar i många år. En del har varit riktigt bra, andra inte lika bra. Debatten om lokaljournalistikens kvalitet är nästan lika gammal som lokaljournalistiken självt. I de nuvarande medieskuggedebatten har det dock funnits flera olika spår. Ett handlar om att medborgarna inte får veta vad som händer på orten eftersom det inte finns någon lokal bevakning. Ett annat att politiker, tjänstemän och andra makthavare kan göra som de vill eftersom det inte finns någon granskning. Det första problemet kan kanske i stort sett lösas med de allt fler anställda kommunala kommunikatörerna och lokala Facebookgrupper. Man får inte glömma att en stor del av den lokala journalistiken (och som också varit mycket kritiserad) handlar om så kallad returinformation (texter om årsmöten, fotbollsreferat från division 5 och andra lokala händelser). Behöver vi journalister för att få reda på alla små tilldragelser som händer på en ort? Eller räcker det att kommunen och andra lokala röster a