Herr Tvärtom
Alla som trodde att Donald Trump skulle ändra sin mediestrategi och retorik när han blev president kan tystna nu. Trump är Trump och verkar så förbli. Även den nye pressekreteraren Sean Spicer kör på i samma hjulspår och anklagar medierna för att ljuga om antalet personer som deltog i presidentinstallationen. Begreppet "Fake news" som till en början handlade om planerade falska nyheter för att misskreditera Hillary Clinton under valkampanjen har nu tagits över av Trumps administration till att beteckna alla nyheter som inte går i linje med det som den nye presidentens syn på verkligheten. Och det är detta allt handlar om. Kampen om verklighetsbilderna.
Att politiker försöker runda nyhetsmedier är inte nytt. Riktigt långt tillbaka hade politiker sina egna tidningar och behövde inte runda någonting. Kanalerna var ens egna och public service granskade inte utan rapporterade det politikerna ville få fram. Med granskande journalistik och professionella ideal blev läget knepigare. Man fick anpassa sig, men över tid lärde sig också politiker att utnyttja medierna för egna syften. När de insåg att andra format än nyhetsjournalistik kunde användas för att bygga image var det ett led i samma kamp om uppmärksamheten. Bill Clinton var med i MTV och fick kritik av traditionella nyhetsmedier och när svenska politiker gjort samma sak har journalister också varit kritiska till en början. Men över tid har det blivit en del av vardagen.
Med Trump tas det till en ny nivå. Det har att göra med den medieteknologiska utvecklingen, där nyhetsmedierna inte längre är offentlighetens grindvakter på samma sätt. Twitter, Youtube, Facebook och andra kanaler gör att politiker kan skapa egna plattformar i offentligheten och journalister får mer eller mindre ägna sig åt att recensera istället för att regissera.
Men Trump ägnar sig också åt en helt annan strategi. Han för krig mot medierna. Eller rättare sagt. Han för krig om medier som inte öppet stödjer honom. Den konservativa Fox news är inte ute i kylan eller för den skull säkert inte heller Breitbart news eller andra uttalade konservativa nyhetssajter. Det är CNN, Washington Post och New York Times som är i skottgluggen. Här bryter dock Trump med alla kända mediestrategier eftersom det råd man brukar ge är att bygga långsiktiga goda relationer med journalister. Istället för han krig mot dem som kritiserar honom.
Kommer det att funka? Vi ska komma ihåg att de ovan nämnda medierna är elitmedier som många amerikaner inte tar del av och som kan klumpas ihop med den "elit" som Trump så gärna attackerar i sin retorik. Den dag som medierna inte uppfattas som folkets företrädare finns det också en grogrund för en sådan retorik. Eftersom medielandskapet också blir mer polariserat med politiskt uttalat vinklade nyhetssajter i kombination med att politiker kan använda sociala medier för att säga vad man vill.
Men ur demokratisk synvinkel är inte det allvarliga att det går att gå förbi journalister och prata direkt ut i offentligheten. Det allvarliga är att om politiker ljuger medvetet och inte heller bryr sig om när de blir avslöjade med att ljuga. För om vi inte kan vara överens om att 2+2=4 eller 2+2=5 ligger vi illa till. Då kan vi faktiskt inte ha ett samtal om hur samhällets gemensamma angelägenheter ska lösas.
I dagens P4 Extra pratar jag om det här med Erik Blix. Lyssna här.
Att politiker försöker runda nyhetsmedier är inte nytt. Riktigt långt tillbaka hade politiker sina egna tidningar och behövde inte runda någonting. Kanalerna var ens egna och public service granskade inte utan rapporterade det politikerna ville få fram. Med granskande journalistik och professionella ideal blev läget knepigare. Man fick anpassa sig, men över tid lärde sig också politiker att utnyttja medierna för egna syften. När de insåg att andra format än nyhetsjournalistik kunde användas för att bygga image var det ett led i samma kamp om uppmärksamheten. Bill Clinton var med i MTV och fick kritik av traditionella nyhetsmedier och när svenska politiker gjort samma sak har journalister också varit kritiska till en början. Men över tid har det blivit en del av vardagen.
Med Trump tas det till en ny nivå. Det har att göra med den medieteknologiska utvecklingen, där nyhetsmedierna inte längre är offentlighetens grindvakter på samma sätt. Twitter, Youtube, Facebook och andra kanaler gör att politiker kan skapa egna plattformar i offentligheten och journalister får mer eller mindre ägna sig åt att recensera istället för att regissera.
Men Trump ägnar sig också åt en helt annan strategi. Han för krig mot medierna. Eller rättare sagt. Han för krig om medier som inte öppet stödjer honom. Den konservativa Fox news är inte ute i kylan eller för den skull säkert inte heller Breitbart news eller andra uttalade konservativa nyhetssajter. Det är CNN, Washington Post och New York Times som är i skottgluggen. Här bryter dock Trump med alla kända mediestrategier eftersom det råd man brukar ge är att bygga långsiktiga goda relationer med journalister. Istället för han krig mot dem som kritiserar honom.
Kommer det att funka? Vi ska komma ihåg att de ovan nämnda medierna är elitmedier som många amerikaner inte tar del av och som kan klumpas ihop med den "elit" som Trump så gärna attackerar i sin retorik. Den dag som medierna inte uppfattas som folkets företrädare finns det också en grogrund för en sådan retorik. Eftersom medielandskapet också blir mer polariserat med politiskt uttalat vinklade nyhetssajter i kombination med att politiker kan använda sociala medier för att säga vad man vill.
Men ur demokratisk synvinkel är inte det allvarliga att det går att gå förbi journalister och prata direkt ut i offentligheten. Det allvarliga är att om politiker ljuger medvetet och inte heller bryr sig om när de blir avslöjade med att ljuga. För om vi inte kan vara överens om att 2+2=4 eller 2+2=5 ligger vi illa till. Då kan vi faktiskt inte ha ett samtal om hur samhällets gemensamma angelägenheter ska lösas.
I dagens P4 Extra pratar jag om det här med Erik Blix. Lyssna här.
Kommentarer
Skicka en kommentar