Famijen som valaffischmotiv - veckans valaffisch v.14
När man i Sverige började prata om "kärnfamilj"
(äldsta belägget är från 1969) var det ett tecken på att det inte längre var
självklart att familjen bestod av mamma, pappa och barn. Att prata om
kärnfamiljen implicerade att det fanns ett alternativ, storfamiljen. Det ordet
fanns å andra sidan i svenskan sen 1897, men runt 1969 fick det en annan
innebörd: storfamilj blev benämningen för ett hushåll som omfattade mer än
mamma, pappa och barn, och den enheten fick i stället namnet kärnfamilj. Nyaste
tillskottet till familjebenämningarna är regnbågsfamiljen, där föräldrarna är
av samma kön.
Men när Folkpartiet 1958 gjorde affischen här var det ingen
som helst tvekan: "familj" var ett namn för ett gift par med barn.
Mamman är hemmafru och tar hand om hur och barn, medan mannen jobbar - att döma
efter kläderna bakom ett skrivbord och inte i produktionen. Kärnfamiljen är så
självklar att den inte ens kallas kärnfamilj, och den är försvaret mot hoten:
"våld och nedbusning", förmodligen från ungdomar som inte har fattat
att de måste bilda familj, ha ett fast jobb och köpa hus.
Numera är det inte många partier som vågar sig på att visa
en "familj" på valaffischerna, även om en del fortfarande pratar om
den som samhällets grundpelare. Faktisk är det inget parti som verkar ha gjort
det sedan i slutet på 1980-talet. Visar man upp en "kärnfamilj" är det ett tydligt tecken
på värdekonservatism, med en underförstådd kritik av andra samlevnadsformer,
och visar man upp en regnbågsfamilj retar man gallfeber på många. Det klokaste
verkar vara att visa barn med en enda förälder - då kan man inte se om det
handlar om en singelmamma eller -pappa, en bonus-dito, om barnet är adopterad,
eller om föräldern lever i en samkönad relation. Barn + förälder går alltid hem,
det är inte kontroversiellt för någon - om inte de två råkar vara av olika
färg, för då retar man helt säkert upp en liten och aktiv grupp längst mot
höger. Men säkrast av allt är att nöja sig med barnen, för utan föräldrar
väcker de nästan alltid bara positiva tankar.
Men 1958 var det inget som oroade Folkpartiet. Man utgick
från att väljarna förstod vad en familj var, och att det var målet att sträva
efter för både individen och samhället.
//Orla Vigsö
Kommentarer
Skicka en kommentar