Veckans valaffisch (vecka 38)

Valrörelsen 2026 är avslutad, väljarna har gjort sitt val och rösterna har räknats. 176-173 till oppositionen blev slutresultatet och det verkar som att Magdalena Andersson kommer få i uppdrag att bilda en ny regering eftersom Ulf Kristersson avgick igår.

Propagandainspektionen är också färdiga med sitt arbete. I 37 veckor har vi skrivit om olika delar av kampanjen så det är även dags för oss att avsluta arbetet och summera 2026 års valkampanj. Förutom att vi är stolta över att ännu en gång gått i mål med Veckans valaffisch (troligen den sista någonsin) är vi också väldigt glada att ha publicerat boken Skryt, smicker och bråk - visuell kommunikation i svenska valrörelser (Timbro Förlag). Om ni kommer till Bokmässan nästa vecka kan ni också träffa oss och köpa ett signerat exemplar.

Men vi avslutar med att sammanfatta valrörelsen 2026 i några punkter. Det blir korta reflektioner om valrörelsen i sig, olika teman, kampanjerna och givetvis också några affischfavoriter.

Orlas punkter

1. Nationalism light
Ordet ”Sverige” dök upp hos förvånansvärt många partier. Mest nationalistiskt självklar hos Sverigedemokraterna, men hos övriga mer som en sorts lägereld vi väljare förväntades samlas kring. Det är självklart att alla partiernas politik handlar om Sverige, så när man framhäver det är det för att man hoppas få extra poäng på det. Men det är tveksamt om väljarna reagerar som man hoppas, eller om de tycker det blir för mycket.

2. Floskelfest
Extremt många affischer texter som aldrig skulle klara negeringstestet: testa att sätta in ett ”icke”, och se om någon skulle ställa sig bakom sloganen. Svaret är klart: "nej". Därmed är det en floskel. Ingen skulle till exempel säga ”Vi tar inte Sverige på allvar”…eller "Du ska inte kunna leva på din lön".

3. Interaktion med med tveksam autencitet

En del partier försökte visa sina kandidater i interaktion med ”medborgare” eller ”väljare”, men det blir sällan övertygande. Bilderna framstår allt för ofta som iscensatta, och eftersom man inte ser ansiktena på de ”vanliga” människor blir bilderna inte bevis på att politikern faktiskt träffar folk och lyssnar på vad de säger.

4. Hejdå humorn
Partiernas affischer var synnerligen humorbefriade. Som mest kan man få en liten lek med ord (”Utan oss går det rött åt helvete.”), men ingen har någon visuell humor i bilderna.

Nicklas punkter

1. Valfläsk, valfläsk och valfläsk

Valfläsk är en vanlig och nedsättande term för vallöfte. Ursprungligen kom termen från USA och syftade på tunnor av fläsk som kunde levereras till väljarna på en viss ort som tack för att man i valet stött en specifik kandidat. Senare kom det mer att handla om stora byggprojekt som vägar och broar som den lokala kandidaten lovat väljarna på den egna orten om de bara röstade rätt.

Valsystemet i Sverige är inte detsamma och gynnar inte den här typen av lokala belöningar. Men valfläsk förekommer ändå. Om man med det menar löften om konkreta förbättringar för den enskilda, som helst går att omsätta i kronor och ören, och där löftena går på tvärs mot partiets ideologi och politik i övrigt, och är ofinansierade eller orealistiska, då kan det vara rimligt att tala om valfläsk.

Inför valet 2026 förekom ett antal löften av den här karaktären, bland annat, men inte uteslutande, från regeringspartierna. Halverade kostnader för månadskort var ett löfte som började gälla redan under sommaren, men som bara var av tillfällig karaktär då slutpunkten är årsskiftet. Moderaternas löfte om kostnadsfri förskola är också ett löfte av den här karaktären.

2. Lokala budskap

En trend är att lokala budskap riktas till specifika orter och områden. Inte bara de lite billiga varianterna där man bara byter ut - det 2026 vanliga - ”Sverige” mot den egna ortens namn, utan också mer riktade meddelanden. Att värna naturvärden genom att låta bergknallen du ser från ditt fönster vara kvar, att buss 714 som du just nu väntar på ska ha tätare avgångar, eller öppna närbutik där du bor kan säkerligen många väljare relatera direkt till, oavsett om det är frågor som redan är kända eller sådana som man inte hört om tidigare. Att ett parti sätter upp en kandidataffisch utanför kandidatens bostad med texten ”Rösta på din granne” är förstås också lokalt, rentav hyperlokalt”. Partierna har ibland kombinerat lokala affischer med lokala utskick – en form av microtargeting med hjälp av högst analoga kampanjmedel. Även om de ”100 konkreta vallöften” jag själv fick av Liberalerna angående min egen stadsdel inte var så särskilt lokala…

3. Bilkörning med partiledare

Åtminstone tre radio- och tv-program med politiker som gäster hade som bärande idé att gästen åker bil med värden/programledaren som förare. Vem kan styra Mauri byggde på idén att tv- och Youtubeprofilen Mauri Hermundsson är körskoleelev och partiledaren agerar lärare. I SVT hade Taxi Fouad upplägget att journalisten Fouad Youcefi som taxiförare plockar upp en politiker och intervjuar hen under en kort bilfärd. Även i Sveriges Radios P3 fanns ett liknande program, Krasch eller konsensus med Niklas Källner, där partiledare intervjuades i bil. Bilkupén som miljö skapar en speciell intervjusituation som antagligen är tänkt att gynna mer personliga samtal än en traditionell intervju.

Bengts punkter

1. Reklamkontroverser som strategi

Sverigedemokraterna har i många valrörelser haft som strategi att ta ut svängarna. Så även i år. Skälet är att de vill skapa uppmärksamhet. Kritiken skapar spinn och ju mer bråk desto bättre. Om reklamen måste tas ner vinner man ändå genom att kunna framställa sig som att partiet tystats av etablissemanget, yttrandefriheten hotas och själv är man ett offer. Ibland vinner man även när man förlorar.

Exemplen i årets valrörelse var många. När partiet tog över Stockholms central var det texten på dörrarna som väckte uppmärksamhet. ”Två dörrars politik”, där ”ej välkommen” följdes av en lista med bland annat brott, bidragsberoende och att inte lära sig svenska. Jernhusen som sålt reklamplats hävdade att de inte sett den färdiga reklamen innan den plockades ner. Samma sak gällde reklamen på bussarna i Skaraborg, där budskapet löd: "Saknar du Mogadishu? Återvandringsbidraget hjälper dig hem". Kritiken blev högljudd, busschaufförer med somalisk bakgrund sjukskrev sig och reklamen försvann.

Jag trodde också att spurtkampanjen från Sverigedemokraterna också skulle skapa stor debatt. Visst fanns det en del kommentarer och kanske en viss förvirring eftersom ett ord på arabiska fanns på reklambilden. Översatt till svenska betyder utrycket “بلد الفوضى” ungefär “kaosets land”. Genom att skriva på arabiska insinuerar budskapet inte bara att Socialdemokratera gör Sverige till ett land av kaos, utan att det också är invandrare från arabiskspråkiga länder som skapar kaoset. På så sätt fungerar den som en politisk hundvissa.

2. En valrörelse utan sakfrågor?

Visst, det fanns som Nicklas skriver en massa valfläsk och löftena stod som spön i backen ett tag. Det var halverade månadskort i kollektivtrafiken, billigare tandvård, gratis barnomsorg och så hade Tidöregeringen under våren sänkt skatter och moms på både det egna och det andra. Men ärligt talat, vad handlade varrörelsen om? Ingen av dessa frågor blev egentligen några riktiga valfrågor. I Medievalsundersökningarna mäter vi exakt vilka frågor som togs upp, så vi borde kanske vänta och se tills vi får data innan vi uttalar oss? Men genom att ha genomlevt 2026 års valrörelse kan jag nog ändå dra en slutsats. Det fanns inga sakfrågor i årets valrörelse, inte på riktigt. Tittar man på valaffischerna hittar man givetvis förslag som att "Förstatliga vården", "Utsläppen måste ner", "Stoppa bolåneskatten", "Avskaffa karensavdraget" mm.

Men min bild var att valrörelsen var helt centrerad till regeringesfrågan, som väl också är en sakfråga på sitt sätt. Men inte som ett politikområde. Regeringsfrågan är en maktfråga. Vem som ska regera är givetvis en central aspekt av en valrörelse och inte bara en del av det politiska spelet. Men 2026 års valrörelse verkade mest handla om vem som skulle kunna bilda regering där Liberalernas dans kring fyraprocentspärren blev nagelbitaren. Dessutom ägnade partierna på båda sidor sig systematiskt åt krypskytte mot ytterkantspartierna på den andra planhalvan - Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Allt för att underminera bilden av regeringsduglighet.

3. Rasmus Elfström - 2026 års bästa affischer

De allra bästa valaffischerna som överhuvudtaget sattes upp i valrörelsen 2026 var från Centerpartiets riksdagskandidat Rasmus Elfströms personvalkampanj. Elfström gjorde remakes på gamla valaffischer och som valaffischforskare måste man ju bara älska ett sådant tilltag. Nu gjorde ju inte heller Elfström bara en affisch utan flera, med både humor och glimt i ögat. Bengt Westerbergs affisch från 1985 om att "det ska vara förbjudet att knarka" blev i Elfströms tappning "det ska vara förbjudet att snarka". Centerns klassiska affisch "Det här är Lennart" byttes givetvis till "Det här är Rasmus" osv. Snyggt jobbat säger vi!