Skatt istället för licens är helt fel rubrik

Jag har skrivit ett antal blogginlägg och krönikor genom åren. Även frågan om tv-licens har då och då swischat förbi i mina texter. Letade lite och hittade två krönikor i Borås Tidning som är mer än tio år gamla, där jag tar upp hur medieutvecklingen problematiserar tv-licensen. Dels i en krönika som diskuterar att ett eventuellt "smalt" public-service uppdrag (där man inte håller på med sport och bred underhållning) kan urholka viljan att betala tv-licens, dels i en text som diskuterar digital-tv och det faktum att vi kan titta på tv utan att ha en tv-apparat (vilket ju är grunden för tv-licensen).

Nu verkar det som att tv-licensen är på väg bort. Flera medier har rapporterat om licensens försvinnande (först var tydligen Medierna i P1)  och flera andra förslag som public service-kommitéen förväntas föreslå. Jag är inte så förvånad om licensen försvinner. Det mest förvånande är kanske att tv-licensen fått vara kvar så länge.

Egentligen är inte den viktiga nyheten att licensen ersätts av en skatt. Uppgifterna om ett stärkt public service är intressantare. Det talas om att ge public service förlängd avtalsperiod och att det inte ska få finnas någon regeringsrepresentant i ledningen för något av public service-bolagen. Dessutom verkar man vilja grundlagsskydda public service. Det finns med andra ord en vilja att stärka oberoendet för public service.

Senaste decenniet har stödet för public service blivit allt starkare hos både publik och politiker. Visserligen gnälls det här och var. Men uppfattningen att en uthållig demokrati behöver oberoende institutioner som står emot politiska förändringar får ett allt starkare fäste. Troligen är det utvecklingen i omvärlden, där public service och andra demokratistärkande institutioner monteras ner, som gör att även svenska politiker från höger till vänster vill stärka public service. Vi får väl hoppas det håller hela vägen.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer